Vi flydde från bromsarna
Och ja, ska jag vara ärlig (usch, är ofta det) så var jag inte säker på vilken måndag jag bokat lektion för mig och Juppe. Det var inte den här. 
Jag kastade mig in i hagen i tjock jacka för att hämta min guldklimp. Bromsarna var på Juppe så att det rann blod, snyft.
Vi gick till stallet. Juppe var inte i form. Han ville trava på ett ställe, då gjorde vi det. Annars var det powerwalk som gällde, Juppe går mycket snabbare när jag cyklar än när jag själv går bredvid.
Tror det är skönt att riktigt ta i i varje steg av skritten. Man ser hur hela kroppen får jobba.
När Juppe skulle trava tyckte jag att han haltade på rakt spår. Usch. Det högg i hjärtat. Hoppas han bara är stel och är trött och sönderbiten och outsövd.
Jag är inte redo, om jag nu någon gång blir det.
Men en riktigt, riktigt lång pysselstund i ett svalt stall som var helt fritt från stickande odjur var vad vi båda behövde. Vi var som små buddhas när vi powerwalkade tillbaks till hagen.
Älskade häst.
Min snygga tjockis. Så här ser det inte så illa ut. Juppe är så lömsk att han samlar fettet åt sidorna. Ska försöka filma honom bakifrån.
Fettvalkar kan vara söta om de sitter på bebisar och hästar. Och ja, jag vet att det inte är bra för någon att vara tjock, men Juppe har inte fettnacke och rör på sig och dricker bra och har aldrig haft fång. Så tjockis får han vara på sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar