Det är ingen ordning på mig, eller i alla fall på blogglivet. I fredags kväll fick jag och Juppe en straightnesslektion igen av Karin Wåhlin.
Först ut var Hulda och Gunilla. Det är alltid intressant att titta på varandras lektioner, man lär sig hela tiden – också av att titta på andra.
Jag har också roligt när jag jämför Hulda / Gunilla och Juppe / Bettina. Det är så olika temperament i ekipagen. H / G har ett oändligt tålamod när det gäller att slipa detaljer, rörelser ska utföras perfekt. Det ska vara kvalitet i arbetet.
När det var dags för Juppe och mig började vi med en gemensam fika på ridbanan. Gunilla hade tagit med fikakorg med kaffe och smask. Erbjöd Juppe en bit äppelkaka. Han slukade biten – och spottade ut. Anklagande blick.
Jag kopplade loss Juppe när vi fikade. Vi trivs faktiskt bäst utan snören att trassla in oss i.
Får jag visa vad vi brukar göra? frågade jag Karin.
Jepp, klart jag fick. Jag och Juppe började med att skritta raskt. Vi fick beröm för fin skritt (och det vet jag att det blir när vi kliver på båda två i rask takt). Jag snirklade runt ridbanan lite, Juppe följde mig någorlunda. Vi travade och busade lite. Backade över en bom.
Är det här träning? frågade jag Karin.
Jag tänker att det bara är bus, att det inte bygger upp Juppes kropp (och att jag borde skärpa mig och jobba med snören och trassel och spö och koll överallt på Juppes kropp).
Men jo. Om jag ser till att Juppe jobbar rätt med kroppen behövs inga snören. I början är det bra för att inte Juppe ska lära sig att en utväg i ett nytt arbetsmoment är att helt sonika gå ifrån mig. Mer om det längre ned.
Karin visade hur jag ska ”spinna spindeltrådar” mot Juppes kropp. Fantastiskt nog funkade det.
Spindeltrådarna finns i mitt huvud och min kropp. Juppe vill ju vara med mig, och där har vi en väldig fördel. Han stannar hos mig och vill jobba, sedan förstår han inte alltid vad jag vill.
När jag ”tappar” Juppe (och han vänder rumpan till eller vänder sin uppmärksamhet till något annat) ska jag vänta in honom lite kort. Sedan kan det räcka att ta något steg fram och fästa en spindeltråd vid hans bakben, alltså bara en uppmärksamhet och be Juppe flytta bakbenet.
Vad händer då? Juppe hakar på mig igen mentalt.
Vad jobbade vi på?
Volter med koll på bakben, att han istället för att använda huvud och hals att balansera med träder under sig med bakbenen och tar upp tyngd där.
Jag måste lära mig att ge mindre hjälper. Det räcker med att höja en hand liiiiiite, inte börja vifta runt med pisken.
Juppe ska lära sig att lyssna på mig och inte ånga på.
Vi började nosa på sluta. Då klev jag in framför Juppe, vänd mot honom. Jag får alltså backa, här får vi öva på att Juppe faktiskt frågar mig när han ska gå. Sedan ska jag använda spöet inte för att som jag gjort verkligen handfast försökte putta ut Juppes rumpa, utan använda den som ett fiskespö och tänka mig att jag slänger ut kroken mot Juppes motsatta bakben och drar det mot mig.
Det funkade en gång! Då funkar det igen. Det är jätteroligt!
Det här var tydligen en blandning av straightness och liberty. Jag har fått i läxa att youtuba upp grundövningar i liberty.
Juppe är bara bäst.
Karin sa att hon också vill ha en sån PONNY. Fnys. Det ska vi ta ur henne, men vi tar en sak i taget.
Tog jag en enda bild? Näej. Det är ju inte klokt. Måste dressera både fröken och kompisar bättre. Jag och Juppe vill alltid vara med på bild, så det så. Helst film så vi ser vad vi ska jobba med.
Måste skriva av mig direkt också, märker hur jag slirar bara ett par dagar efter. Vad var det vi gjorde mer egentligen? Måste fråga Gunilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar