Fanken vad svårt det är att få till en bra bild på Mackan. Nu börjar stallet bli väldans mörkt att fota i när det är dags för lektion 19.30.
Men visst är han fin, Kormakur?
Gjorde en kruledutt i pannluggen så att han skulle se bra i mörkret.
Vi värmde upp med Mackans och min favoritgren (andra uppvärmningen, pållarna var igångskrittade först förstås) Röda lyktan säger stopp.
Rrrr. . . som i röda lyktan betyder full fräs framåt – från en kortsida på ridbanan. Säger stopp ska betyda stopp när ridfröken Annica vänder sig om och tittar på alla hästhovar.
Stoppet gick sådär för mig och Mackan. Men det var inga problem att få full fart framåt :-)))))))
Och hur ska man kunna få stopp när man inte ens tänker det själv i huvudet. He, he.
Sedan tragglade vi på framdelsvändning och bakdelsvändning. Svårt, svårt, svårt och vi gjorde flera fina försök. Annica hotar med att det ska bli terminens tema, de ska sitta de förgrömskade vändningarna.
(Blä)
Det blir något kungligt över en självmedveten Macka med bekymmersrynka ovanför ögonen.
Ikväll blev han beundrat av en mamma med dotter. Det trivdes han med. Och han har ju en helt fantastisk svart päls som liksom glittrar av sig självt.
Brutal blixtbild för att visa glittret. Tyvärr ser ju pälsen inte svart ut längre då, utan mer brun. Det stämmer inte. Mackan är verkligen svartsvart.
Ikväll fick jag ladda ned en ficklampsapp till mobilen för att hitta ut till hagen. Jag har inte hunnit fatta att kvällarna är mörka nu. En ljum september har gjort mig bortskämd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar