Soft fredagskväll. Juppe var otroligt sömnig när jag hämtade honom ur hagen. Alla grabbar trängdes i vindskyddet, det händer nästan aldrig. Möjligtvis när gården har bjussat på ny halm.
Jag hade heller ingen högsta växel att lägga i.
Jag släpade fram fyra bommar helt enkelt. Det blir lite omväxling och så är det bra för Juppe (tror jag) att tvingas lyfta på sina framben och tvingas använda musklerna på båda sidor för att göra det. Även på onda sidan.
Vi traskade runt lite i trivsam harmoni.
När jag rappade på fotarbetet började faktiskt Juppe trava av sig själv. Vi tog ”sats” över medellinjen mot bommarna och hade lika klotrunda ögon båda två. Jag puttade på Juppe på rumpan och sa takt-takt-takt – i takt med stegen.
Det var svårt att få ihop benen för Juppe det syntes. När han vågade ta lite mer fart och länga stegen gick det riktigt bra, puttade ihop bommarna lite också.
Fin kväll. Juppe kände sig så duktig, det syntes. Massor av beröm så klart och massor av tuggor av åtråvärt gräs (blir han aldrig, aldrig, aldrig mätt?).
Juppe var så nöjd så han improviserade lite också, han slog i backen över hela ridbanan. Såg mycket fint ut, långa bestämda kliv rakt bakåt. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar