måndag 30 november 2015

Ingen får högre styltor än Juppe


Stackars Juppesnupp. Varje vinter är det likadant, och varje vinter hinner jag inte riktigt med att beställa snösulor av hovis.

Jag får ringa ut hovis extra helt enkelt.

Michaela upptäckte stackars hästen så här i hagen i dag och knackade bort ett gäng platådojjor. Och jag åkte ut i kväll och trodde att det nog skulle gå att rida . . .

Näej.

Men jag upptäckte att Juppe snällt står kvar när jag gör rundsmörjning eller knackning eller vad man ska kalla det.

I stallet fick alla hovar torka ur, gnodde till och med med handduk, sedan smörjde jag ett tjockt lager tjärsalva i hovbottnarna. Hoppas det hjälper lite.

Undrar varför det fastnar så på snuppis? Om han har ovanligt djupa hovar?

Ska googla på det där med att göra snösulor själv av glasspaket.

lördag 28 november 2015

Meningen med livet

Foto: Michaela Pettersson

Underbart med ridkompisar som står ut med skritt. Lite husmorsgymnastik sådär - fast för hästar. Vissa i det här gänget går upp i varv när kompisarna galopperar och andra är bara fridsamt inställda på att sällskap är kul. Alltså är det okej med skritt.

Och så kan ju jag och Juppe haka på. Det syns på Juppe att han tycker att det är jättejättejätteroligt. Öronen var som små missiler riktade framåt.

När kompisarna töltade hemåt hoppade jag av och promenerade kompisen. Det var okej det också tyckte Juppe efter lite övertalning.

Äppelgodis är gott.


Foto: Michaela Petterssson

"De förvirrade".
Först tänkte vi undvika grusvägen till Hallbo eftersom älgjakt pågick. Så vi ställe kosan mot sommarstugan och - ja där tog det stopp. Ett sms berättade att jakten är över - då vände vi.

Hästarna såg ut att tänka en massa saker om oss.

torsdag 26 november 2015

Fånflin och gäspar


Tror inte det finns en så härlig syn som den här. En Juppe med massor av kompisar runtomkring, men som ändå lunkar till staketet och vill gräva sig ut när jag kommer.

Torsdag betyder ju inte solskensritt i vanliga fall. Just nu är det turbulens på jobbet, och ja - då bestämde min kropp sig för att inte somna. Fruktansvärt irriterande. Stannade helt enkelt hemma från jobbet och sov ifatt på förmiddagen eftersom jag inte pallar att jobba utan sömn.

Juppe var piggelin och glad, jag var glad men ungefär lika piggelin som Patti:








 Man blir ju helt slut av att gäspa.




Smittsamt är det också.


Vi fick i alla fall en fin ridtur jag och Juppe. Nu tog vi hela grusvägsrundan som blir fem kilometer när uppförsbacken i skogen till Hallbo inkluderas. Tänker att uppförsbackar är bra.

Juppe vill smita lite i backen, jag stod i lätt sits och dämpade farten så gott jag kunde. Hoppas att det bara är ett utslag av att kompisen är otränad, så att det inte gör ont i uppförsbacken och han vill smita för den skull. Märkte inte antydan till hälta i alla fall.

På hemväg kunde vi inte hålla oss. Jag hoppade av och gick i nedförsbacken för att inte belasta Juppes bog, strax före en raksträcka hoppade jag på igen. Juppe och jag tänkte samma sak. Mjuk härlig grusväg - som gjord för tölt.

Jag var skräckslagen för att Juppe skulle ha ont, så jag var nog inte bästa ryttaren. Glömde både takt och allt vad det var, men töltade gjorde vi och vi fånlog ikapp.

Min fluffiga superkompis skulle ju kunna ta tillfället i akt och brassa, han har ju en del uppdämd energi. Det märks. Men han är en maräng och stannar på fläcken när jag ber honom. Gullgosse.


 Nöjd kiss efter promenix.


Och så omgruppering.
Undrar varför. Vem det är som bestämmer att nu ska vi blanda om här?






Jaha ja. In kliver bossen från vänster.
Det var väl något därifrån som jag inte snappade.

Nu hoppas jag att frisk luft och bra tur gör att jag sover som en Patti i natt.

tisdag 24 november 2015

Modiga som lejon


Tänk så trivsamt det är med sällis, Hulda med pilot hängde med på promenaden. Juppe fick sadel på och efter en liten uppvärmning satt jag upp.

:-))))))

Inga problem med monsterlampan från ryggen och underliga skuggor eller så. Juppe var lugn och kände sig duktig.

Hulda vädrade oroligt i höjd med källarbacken, jag svepte med starka ficklampan över fälten och fick se tre vilds ovanligt stora kaniner. Grå stora kaniner.

Huldas pilot sa att hon skulle skena om det var vildsvin, så det var det inte. Inte ska hon någonsin gå på promenad heller på kvällen om det var vildsvin. Så när jag tänker efter var det nog bara tre åkersorkar som blänkte med sina mörkerseende ögon mot oss.

Juppe är rätt okänslig för åkersorkar. Det är skönt.

För vi ska fortsätta gå på promenader. Nu vet jag att det går fint att sitta upp också med halvlyse på. Hoppas det funkar lika fint när vi är utan sällis.

måndag 23 november 2015

Juppes första kraftfoder

Juppe är ju misstänksam som en sexmånadersbaby när det gäller det här med att testa andra saker än hö, gräs och hösilage.

Så det var med lite lättare bävan jag köpte en säck med protein special från granngården.



Om inte annat så äter ju någon annan häst upp det, tänkte jag.

Ett kilo skulle grabben ha, men det lät tokmycket så jag halverade - och serverade.

Juppe åt! Katten Musse stirrade missunsamt på när han knaprade i sig av pelletsarna. Det ökade säkert aptiten. En liten rest gav vi bort till Barbie som också fick en smakportion.

Jippi!

Tror Juppe behöver extra protein, han blev som ett snöre förra vintern och tappade både muskler och fett. Om vi nu ska försöka biffa upp oss med muskler för att kompensera för en ond bog är det bäst att börja käka tillskott nu tänker jag.





Och vanliga tråkpromenaden tog vi och släpade fötterna efter oss så det tog 50 minuter. Tänker det är bra att börja försiktigt med att gå med broddar på hårdfrusen väg.

söndag 22 november 2015

Söndag in slow motion


Juppe åt ett berg av hö och blev borstad och borstad och borstad i solen utanför stallet.

Sedan skutt ut i hagen igen. Chefen i hagen tittar alltid uppmärksamt på mig och håller sig på avstånd (surkärring).

Nye Kormakur har blivit bra kompis med Juppe och hade väldans svårt att förstå att jag bara ville ha med mig en häst. Och jag gillar inte att ha ett gäng hästar för nära mig, det känns läbbigt. Jag vill ha dem en bra bit bort.

Till slut blev jag riktigt sur och baffade till Kormakur på nosen och backade undan honom. Juppe såg nervös ut.

Chefen tittade på. När jag var färdig gick han värdigt fram och chasade bort Kormakur. Bra så?

Bra så.

Vet inte vad det är med mig, men jag gillar lite truliga hästar. Jag har placerat Chefen i det facket. Gillar honom mer och mer.

lördag 21 november 2015

Det är bra att prata av sig

När en välkänd islanshästtränare skrev ett inlägg häromdagen på Ishestnews skrev jag ett beskäftigt svar. Jag känner verkligen inte igen dålig stämning vid tävling eller någon slags hård och missunnsam attityd från andra.

Tvärtom. Jag tycker islandshästvärlden är en vänlig värld.

I dag dök två vänliga upp på Bäjeby för att träna på ovalen med sina fina hästar. De frågade snällt hur det var med mig och med Juppe.

Och ja, det kan inte hjälpas. Ögonen blir tårblanka, jag känner ju det. Men det är skönt att berätta som det är, och att säga högt så att jag hör själv också att ingen ju kan veta hur det är om ett år. Hur mycket Juppes kropp har reparerat sig då.

Kramar fick jag också.

Ack ja.

Men lika glad är Juppe. Han trivs. Det värmer gott. Han möter upp lika snabbt trots att han hänger med sina polare nu.

Det enda vi gjorde var att mysa i stallet. Jag lät Juppe proppa i sig mat, tänker att han behöver det nu när han rör mer på sig i hagen.

Sedan gick vi ut till hagen igen. Juppe frustade förvånat. En av Juppes hangarounds dök upp. Nyfiken i en strut.


 Halt! Vem där?


Eh, jag. Bäbibarracuda.


 Vad gör Juppe då?
Gnisslar mot den stackars lilla grabben.
Jösses.


Surfarbror.


Juppe tänkte och tänkte på hur han skulle klämma ur en godis till ur mig.


En division i fancluben tittade andäktigt på när Juppe testade olika varianter av yoga.

fredag 20 november 2015

Ibland behöver man en puff



Foto: Annica Strömberg


Som både jag och Juppe längtat.

Stallägaren kom med ett förslag, varför inte släppa in Juppe samtidigt med Kormakur i grabbflocken. Så blir det inte bara fokus på Juppe.

Jo, kände jag i hela kroppen.

Ihopsläppet blev fullständigt odramatiskt. Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser Juppe njuta av manlig samvaro. Ahhh. Det är ett riktigt hästliv.

torsdag 19 november 2015

Övertydlig häst

Juppe tycker det är jädrigt tråkigt att gå på grusvägen. Väldigt, väldigt, väldigt tråkigt.

Det är nästan kul när det kommer lite vindar och spökar i min ridkappa eller i hans neonpyjamas.

Tråååååååkigt! Säger Juppe och böjer sig som en makaron mot min godisficka.

Inatt kanske han har desto roligare. Två nyblivna och väldigt glada hästägare hade fått hem sina pälsklingar till stallet. Bäjebys egna uppfödning Vinka stod i boxen bredvid Juppe, han började med sin Juppesspecial. Vinkla överläppen till en elefanttipp och klappa snällt på Vinkas mule.

Hon såg ut som tjuren Ferdinands mamma, storögd och fundersam.

Och i en box längre ned stod Korvmackur (nej, inte korvmacka på isländska - utan en isländsk poet. Själv hittade jag bara en Kormákur när jag googlade), som skulle kunna vara en bror till Vinka, men som inte är det. Båda är nämligen svarta och har en vit stjärn i pannan. Vinkas är stor och kritvit. Korvmackurs ser lite mer ut som en måne på väg i nedan, hälften är kritvit, resten lite suddigt grå.

Finfina pållar båda två, och alltid kul att se på människor som är glada. :-)

onsdag 18 november 2015

Jäkla muskler att knipa åt

Sedär! Vi tajmade in Hulda o Co. :-)

Juppe och jag tog hela 6 kilometersrundan, och Hulda med sällskap avbröt någon kilometer tidigare.

Juppe är en maräng. Och man är ju absolut modigast när man gör saker man egentligen inte vågar. Juppe STIRRADE in i skogen och fnyste. Jag sa: äh.

I slutet av skogrundan stod en blå bil parkerad. Världens mest livsfarliga bil, men det gick bra det med. Och jag satt på utom första och sista kilometern. :-))))))

Satan i gatan vad svårt det är att korrigera sin sits. Jag fick hela tiden säga åt mig att slappna av i låren, ahhhh, där landade rumpan och sittbenen och jag kände vad Juppe gjorde.

Och så var det armarnas tur, vad i helskotta gör ni i någon slags dans bredvid Juppes man. Skärpning!

Aaaahhhhh, så skönt för axlarna att hamna rätt och händerna blev så stilla och snälla så. Hrmpf.

Klart grabben fick smälla i sig mat. Och mer mat väntade i hagen. En bra dag för Juppesnupp. Han blir så glad när han får beröm, Juppe får en hållning som en krigarhäst i brons och blir glad i ögonen. Jag med för övrigt.














Som sagt. Jag är ett geni som tagit ledigt onsdagar. Vilken livskvalitet!

tisdag 17 november 2015

Vi är rätt tuffa ändå

Och med tuff menar jag snälla Juppe som kan vara lite orolig ibland när troll och annat anfaller.
Vad har den stackaren gjort för att få mig till matte.

Jag hade en bra men lite tröttsam dag på jobbet, då var det liksom ingen kräm kvar i huvet på kvällen. Jag glömde knäppa Juppes neonpyjamas över bogen. Det gled av.
Och när täcket gled av så följde stigbyglarna med.
Juppe försökte nog tala om det här tror jag. Men jag lyssnade inte.
Så när det var dags att sitta upp på vår grusväg så fattades . . . Ja, ja.  

Juppe fick ytterligare en prövning på vägen hem.
Där låg en neonpyjamas och lurade på vägen.
Den blänkte med ögonen och visade tänderna. Juppe gjorde ett stillsamt fyrfotahopp.
Misstänksamt nosade han på sin pyjamas och suckade.
När vi plockat ihop oss körde vi några varv på ovalen också.
Det går inte att låta bli att prova lite trav. Så det gör vi - bara en kort bit rakt fram.

Av en stallkompis hörde jag att Juppe provade många varv galopp i sin hage när hon var på ridbanan med sin pållen hon är medryttare på. Hm.


Fniss. Du är rolig, sa Juppe när han var i säkerhet i boxen.


Det är du med, sa jag. Hoppa högt för spöken som inte finns men stå ut med att allt du har på kroppen bara glider av. Det skulle ju många hästar tycka vore jätteotäckt. Men inte du.

Dagens smakportion: torkade nyponbitar uppblötta i varmvatten. En rest från mannen som vägrar äta det knastertorra. Nu får Juppe testa hälsokost. Utvärdering i morgon. Juppe hade inte tid att smaka så länge det fanns hö.

måndag 16 november 2015

Oorkar. Fy.

Jag borde bara:

Axel TOP TOP TOP 󾌴󾌴󾌴󾌴󾌴󾌴

Posted by Alexandre Ayache on den 11 oktober 2015




söndag 15 november 2015

En riktigt svettig Juppe!

Cowboyhästen Juppe värmer upp inför promenad med lite hö-yoga. Han puttar höet en bra bit bort och så står han och tääääänjer mot högen. Kanske är skönt.

Inget sällskap i dag heller, trots en solig lördagsförmiddag. Tråkmånsar hela bunten i hela stallet.

Vi tog skogstraktorstigen i dag igen, i dag blev turen minst sju kilometer eftersom jag glömde hjälmen i stallet . . .

Jag varvade mellan att sitta upp och att hoppa av och gå. Efter en uppsittning hörde Juppe ett hungrigt troll och gjorde sin juppeskuttskuttskutt framåt. Det tar alltid stopp efter tre kaninhopp. Det var ju bra att bli påmind om det.

Juppe hade lite svårt att slappna av med mig på ryggen, men det gick. Och han fick gå i form fläckvis.

När jag hoppade av för att gå sista kilometrarna med Juppe var han riktigt peppad. Han joggade på stället och skulle säkert ha gjort en kullerbytta om jag bad honom för att få en godis och för att få beta av det sista gräset.

Klart han fick beta.

Juppe såg riktigt pömsig ut i hagen efteråt. Rejält svettig blev han också i höstvärmen. Vi tar en promenix i morrn med mig på backen helt enkelt.

lördag 14 november 2015

Skritt? Varför då?

Gillar verkligen snirkelvägen till stallet.
Bjöds på tre vita rumpor i dag.




Juppe tycker alltid att det är kul när jag dyker upp.
Han kommer värdigt skrittande. Jag tror han har fattat att allt annat är o-okej.

I dag tog vi en lite längre sväng till en traktorväg i skogen. Cirka 6-7 kilometer knallade vi på.
Inga problem så klart. Både jag och Juppe var lite småsvettiga när vi kom tillbaks, men glada och inte alls slut.
Stackars Juppe förstår verkligen ingenting. Ska vi gå? Här brukar vi ju . . .
Jag gav efter och så joggade vi en liten bit, rakt fram. Då blev Juppe så livad att jag nästan ångrade mig. Men bara nästan. Det är så roligt att se när han har roligt.


Och så belöning.


 Och vatten i massor.
Jag är så glad att Juppe är en häst som bälgar i sig vatten utan att behöva luras med äppeljuice eller så.
Vatten i massor = bra försäkring för en stillastående häst (alltså mer när han stod i box än nu) att slippa kolik.



Det är så kul att titta på min kompis.
Kolla pussfläcken på mulen, och näsborrarnas form. 




 Och alla hår som sticker fram överallt.


Juppe gav mig ett snett leende innan han lufsade bort till staketet närmast brudarna.
Det är hans nya hobby att spana in stona och vad de gör.