Visar inlägg med etikett Inspiration. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Inspiration. Visa alla inlägg

lördag 19 mars 2022

Juppe om prestation - och relation

 


- Juppen tittar drömmande bort mot stallet och milslånga rader av retfullt ljusgrönt gräs gömt under torra fjolårsstrån.

- Trots att hungern river i Juppens tarmar stannar den tappra hästen vid det fula trädet som det inte går att varken äta blad eller nötter från.

- Juppen lägger alltså inte i femmans växel och drar hem till stallet.

- Varför?

- Juppens fåniga matte vill ta bilder och Juppen är en väääldig, väääldigt snäll häst.

-Juppe, måste du prata om dig själv i tredje person? Det blir lite jobbigt.



- Jobbigt ja.

- Jaha du.

- Jobbigt.

- Jättejobbigt.



- Vad sägs om att du är jobbig? sa Juppe.

- I veckan skrittade vi fram och tillbaka på en tråkig grusväg för att du skulle hitta "dragläget".

- Jamen. Det är ju så tråkigt att vara osams, sa jag. 

- Det enda jag vill är ju att vi ska förstå varandra och att du ska skritta tillräckligt snabbt för att det åtminstone ska gå att se att det går framåt. Att du ska vilja gå framåt.

- Går framåt. Jaha. Ja, sa Juppen.



- Förlåt, sa jag sedan.

- Jag vet att jag var dum och inte gav mig i tid och att du blev mer och mer förvirrad.

Inte bra.

- Det är ju det att jag känner att från backen så kan vi ju överleva en atombomb du och jag.

- Vad vi än råkar ut för så gör vi det så bra - tillsammans.

- Kommer du ihåg senaste riktiga långpromenaden när vi hade skolbussen bakom oss på vägen. Och så skulle skolbussen in precis på den fickan vi gick undan på. Du var ju helt fantastisk och såg bara glad ut när bussen stannade en bit från din rumpa. 

- När skolbussen vände och åkte tillbaks och mötte oss vinkade den trevliga busschaufförskan som besatt och log som en sol. Jag var så stolt över dig Juppe!

- Jaha ja. Då var du stolt ja. Sa Juppe.

- Ja, verkligen! Både över dig och mig. Hjärtat liksom bara svällde och ploffade över i bröstet och det kändes så varmt och gyllene och gott, som en sol. Jag bara ville fortsätta gå med dig. 

- Du är lite gullig ändå, sa Juppe.

- Jag vet, sa jag.

(Kanske är vi lite lika varandra ändå jag och Juppe?)



- Jag hör inte, jag tuggar, sa Juppe.

- Grejen är, sa jag. Att jag liksom vet att du är en fantastiskt häst.

- Du har inte några fantastiska rörelser, men du tickar på och är så säker på alla gångarter. Jag har alltid tänkt att du är en makalös häst i minst SM-klass. Trots allt. Nä, jag vet att vi inte ska rida SM någon gång, men så tänker jag om dig.

- Grejen är att jag blir så himla ledsen över att jag tänker att jag inte rider i SM-klass.

- Jag tänker att så bra vi är från backen ska vi vara när jag sitter på din rygg också. Och så är vi inte det. Och det är mitt fel.



- Käre värld, sa Juppe.

- Är det därför du är så jävla grinig?

- Vad hände med det där "relation före prestation" som en grupp heter som du är med i på facebook?

- Va, vad vet du om det? sa jag.

- Ja, ibland går du ju på toa och lämnar mobilen i stallet, sa Juppe.

- Näej, sa jag. Jag vill ha relation och prestation. Tyvärr. Det är väl så jag är som person och som jag varit i livet hittills också. Nu är jag över 50 och jag tror det är för sent att ändra på det. Du är väl ungefär jämngammal, sa jag.

- Jag vill utvecklas. Jag vill göra bra ifrån mig. Jag vill vara en bra medlem i ditt team Juppe.

- Jag blir skitbesviken på att det känns som att jag inte bidrar med något. Det känns som att min utvecklingskurva står fullständigt still. Det är inte ens en kurva. Det är en gammeldags skollinjal i trä som plågats av generationer av barn och är full av hack.




- Ja, jävlar, sa Juppe. Nu är i alla fall inte jag från 1800-talet, kanske inte du heller.

Skärp dig.

- Du hade säkert en plågad skollinjal av plast.

- Jag kommer inte ihåg, pep jag.

- Jag verkar ju aldrig komma ihåg saker när det gäller. Som när jag sitter på hästryggen till exempel.

- Nu får du sluta gny, sa Juppe.

- Är det så himla synd om vare sig dig eller mig?

- Ähupp. Jag menar om dig, sa Juppe.



- Gullis, sa jag.

- Nä, jag fattar vinken och jag fattar också att det inte alls är synd om mig.

- Eller dig.

- Men jag vill fortfarande utvecklas. Och ja, jag fattar att grejen inte är att gny utan att ta tag i saker och försöka förbättra. Det är bara det att jag liksom inte riktigt vet hur just nu.

- Därav "dragläget". Det var ett försök att få sprutt på oss.



- Kul, sa Juppe.

- Jag vet att jag är snygg, bäst, klok och därtill snäll. Jag vill inte tävla i något SM.

- Eller lyfta högre på fötterna.

- Jag får önska dig ett varmt lycka till.

- Har vi förresten inte det här snacket varje vår? Jag släpper hår och du slutar tro att du kan rida.

Tröttnar du inte någon gång?



- Åh, jag är så snygg att det gör ont, stönade Juppe.

- Komsikomsi alla små gröna strån som vill hamna i min mage. Den kan faktiskt bli lite rundare och trevligare.

- Är det så illa? sa jag.



- Tror det, sa Juppe nöjt.

- Men som sagt. Jag ÄR en snäll häst.

- Om du tänker gå runt och se ut som barken på det här trädet så kan vi väl öva lite till.

Det är inte mer med det.



- Så sur alltså?

- Japp, sa Juppe.


- Så sur.

- Du och Viggos matte är ju jädrigt målmedvetna med den där lilla kullen ni ska knata uppför i augusti.

- Både jag och Viggo ska tydligen gå på milslånga promenader nu, för att ni ska "få mil i benen".

- Om det nu är så illa med skumpet på min rygg får du väl göra en plan för det med?

- Sluta gny! 



- Skithäst.

- Jag menar du är bäst, sa jag.

- Du skulle ju kunna knäcka extra som kurator.

- Vad tror du jag gör, sa Juppe.


- Okej, sa jag. 

- Steg ett, bättre kondis på både dig och mig. Vi är på väg.

Steg två för mig - bända loss vänster höftböjare. Nästan säker på att det är den som är orsaken till att min vänstra sida är svagare. 

- Steg tre, ta det där jävla utökade körkortet någon gång så att vi faktiskt kan ta oss iväg på tävlingar och andra skojsigheter. 




- Låter som en plan, sa Juppe.
- Då äter jag lite här, under tiden du tänker färdigt.

Vad ska du/ni jobba med den här våren?

Får du/ni också pälsfällning och vårtvivel?
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , ,

måndag 21 februari 2022

Uterittslektioner - ridläraren rider med och ger direkt respons

När är det som svårast att rida rätt?

Min ridfröken Matilda och jag på uterittslektion, Matilda i svart

För mig är det när jag är ensam och när jag ska korrigera saker i farten, till exempel på en uteritt.

Min ridfröken Matilda kör ett helt fantastiskt koncept: uterittslektioner.

Det betyder att vi rider ut tillsammans och att hon har sitt fokus på mig och min häst.


Genom uterittslektioner har jag lotsats genom ridrädsla, nu vågar jag bejaka fart och jag har fått hjälp att uppskatta när Juppe bjuder på fart.

Det är så nyttigt att få höra i exakt samma sekund att jag straffar min häst som gör som jag ber, nämligen att sätta fart, genom att omedelbart ta tyglarna.

Och att jag trots att jag inte trodde det höll balansen i tygeln (speciellt i trav), nu jädrar i min låda har jag blivit mycket, mycket bättre på att hålla min egen balans.

Jag vågar driva på i tölten så att takten blir allt annat än ren, för vi måste ju ligga på gränsen för att den där gränsen ska flyttas.

Matilda Strömberg.

Ja, ni förstår. Jag tror inte det finns ett problem eller någonting som måste förfinas som inte går att göra i farten, i guds fria natur. 

Varken jag eller Juppe tycker att det är kul att nöta teknik på en ridbana, både han och jag tappar bjudningen. Utomhus finns så mycket att uppleva som kan ge fantastisk övning i sig och bjudningen kommer nästan av sig själv, speciellt som man rider med en glad hästkompis.

Annat som jag har övat på är händerna, som slokat som vissna tulpaner när det var som värst. Armbågar som liksom vill lyfta från kroppen och hjälpa till med farten som små vingar.

Magstöd för att centrera Juppe och de jävla små halvhalterna. Tempon i alla gångarter.

Nöjda efter avslutad lektion. Lite reflektioner.


Borde den där människan ha häst kanske du tänker? Eller ens rida?

Jajamen!

Mitt självförtroende är inte rekordartat stort när det gäller ridning, men jag är heller inte beredd att utplåna min själv. Min uppskattning är att min ridning är över medel om man jämför med hobbyryttare som precis som jag återupptagit ridningen i mogen ålder.

Jag är ambitiös, vill utvecklas hela tiden och tar hjälp. Det vore ju konstigt om det inte gav resultat.

En somrig variant av uterittslektion. Matilda cyklade med längs rundan.


Min inställning till ridlektioner är att det är det bästa som finns i hela världen.

Jag har inga problem med att ta kommentarer och synpunkter på min ridning. Dessutom vet jag att kommentarerna är välvilliga, de är till för både mig och min hästs väl och ve.

Matilda är dessutom så klok att hon pejlar läget hos både häst och ryttare före lektionen, är det en dålig dag för en matte kanske det inte är läge för galoppintervaller . . .



Jag vill helt enkelt peppa alla till att våga sig på uterittslektioner, både elever och ridlärare.

Därför har jag bett Matilda sammanfatta hur hon tänker kring uterittslektioner:

Jag började hålla uterittslektioner någon gång i högstadiet, så för ungefär 7 år sedan. 

Jag började hålla uterittslektioner eftersom jag gärna tränar hästarna ute i naturen samtidigt som att jag upplever att det kommer andra utmaningar med uteritter som man inte kan komma åt på samma sätt på ridbanelektioner som exempelvis ridrädsla under uteritt. 

På en uterittslektion rider jag som instruktör med på uteritten. 

Jag håller uterittslektion för endast ett ekipage åt gången eftersom det ibland är en utmaning att rida och undervisa på ett bra sätt samtidigt. 

En uterittslektion kan se ute på olika sätt. Det beror lite på vad de olika ekipagen vill ha hjälp med; jag peppar och utmanar i små steg om det är ridrädsla, delar med mig av träningstips ute om det är någon som mest brukar vara på ridbanan som vill göra mer träning ute i naturen eller ger dig träningstips i stunden. 

Jag har en plan inför uterittslektionen kring vad vi ska jobba med, men tycker det är viktigt att vara flexibel utifrån både häst och ryttares dagsform samt vara lyhörd på vad det är ryttaren vill ha ut av lektionen. Är det hjälp med takten i tölt eller med att våga galoppera?

Jag brukar anpassa var jag och min häst rider i förhållande till det andra ekipaget. 

Rida bakom för att se oliksidighet hos både häst och ryttare. Rida i bredd för att kunna visa en övning eller se hur hästen och ryttaren använder sina kroppar från sidan. Rida framför för att öka bjudningen hos den andra hästen. 

För att kunna göra detta är det viktigt att jag och min häst kan lita på varandra i alla situationer. Jag brukar anpassa hästen utifrån vad vi ska träna på och det andra ekipaget, men oftast använder jag en erfaren och välutbildad ridskolehäst som jag kan visa övningarna på.

Och du som inte har tillgång eller råd med lektioner, be en kompis rida med och hålla koll på dig och dina hjälper. 

Matildas förslag på teman på kompisuterittslektioner:

- Sitsträning. Turas om att kolla och påminna varandra om sitsen. Några bra grejer att kolla efter: Ligger sadeln mitt över hästen? Är ryttarens axlar i jämn höjd? Är skänklarna i samma position? Är blicken i ögonhöjd?

- Dressyrträning utomhus. Utmana dig själv att träna på samma saker i naturen som på ridbanan. Gör öppna, skänkelvikning, träna ställning och böjning och så vidare.

- Rid i bredd och hjälp till att kolla hur den andras häst rör sig. Berätta vad du ser så att ryttaren kan börja koppla ihop känslan med hur det faktiskt ser ut. När blir hästen bättre i takten, när bär den sig bra och när ser den avslappnad ut?


Matildas förslag på fokus på uterittslektioner med ridlärare:

- ÖVERGÅNGAR. Bygger hästens styrka, balans och skapar förutsättningar för bra gångarter.

- Få hjälp av din ridinstruktör med hur du kan jobba för att våga göra det som du vill göra men kanske inte riktigt vågar. 

- Galopp. Jag upplever att många ryttare galopperar mer ute än i exempelvis paddocken. Toppen att träna på det i den miljö där man gör det mest tycker jag!

Traktor. Kul eller nära döden?

Tack fantastiska Matilda för att du är så bjussig. Supertips tycker jag.

Kommer du att testa det här? Berätta!

Vad är det du behöver öva på?

Törs du berätta för din tränare vad du behöver öva på?

Är det något du är rädd för när du rider?

Har du förståelse för att andra kan vara rädda, eller är det lite obegripligt att den personen ändå ska upp på hästryggen?

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , ,

lördag 12 februari 2022

Helena: Jag såg ingen framtid för mig - Spira visade vägen

 


Det är inte synd om Helena Blom.

Hon levererar sakliga fakta som att hon är autistisk och har adhd utan några större åthävor.

Vi ses i stallet om inte varje dag så åtminstone ett par dagar i veckan. Helenas problem syns inte på utsidan och märks inte i hennes sätt.

Det jag slås av är det oändliga tålamod hon visar sitt islandssto Spira.



Spira är en personlighet som visar väldigt tydligt vad hon tycker om och vad hon inte accepterar.

Börjar en dag dåligt kan det leda till triggerstapling och explosion i slutänden.



Mitt mål varje dag är harmoni, säger Helena.

Grimma med extra långt grimskaft, poolnoodle som target och en midjeväska fylld med matbelöning är en bra början.

-- Jag vill inte säga godisbelöning. Folk reagerar så på det. Jag använder mest lucernhack och när det är något extra några morotsslantar.



Spira har inte velat gå in i stallet på ett par veckor. Kanske beror det på att hon behövt stå inne på box efter att ha fått några sår nära hovarna.

Går det inte att övertyga Spira om något, så är det så. Inte mer med det.

-- Vi har mest hängt här utanför hagen ett par veckor. Idag blir första dagen vi går in i stallet.



Det funkar fint att gå in i stallet, men Spira vill INTE gå upp ett litet steg på en cementplatta för att äta från foderbordet.

-- Aha, du vill äta där nere. Då fixar vi det.

Som sagt. Helena Bloms tålamod är oändligt, respekten för Spiras åsikter stor.



Det är lite grand som om Helena Blom kan läsa mina tankar när hon utan att ha fått frågan säger att hon har hög social kompetens. 

Det är ju bra, men det gör också att hennes svårigheter på grund av diagnoser blir knepiga för andra att se.

-- Hela min skolgång gick åt pipsvängen. Jag har inte högskolebehörighet.

-- Det går inte att bara ställa mig i en affär bakom kassan och tro att det går bra, jag klarar inte det. Jag måste få gå undan och vila.



Helena tycker inte att hon fått någon hjälp av till exempel Arbetsförmedlingen.

-- Jag såg ingen framtid för mig. Jag behöver tillpassning och har inte sett något yrke som funkar.

13-åriga Spira köptes som ridhäst för tre år sedan.

-- Okomplicerad, frisk och lätt att rida. Så skulle hon vara.

-- Ridningen slutade jag med för att jag blev rädd efter att Spira blev rädd av ett rådjur och jag hamnade på sniskan i sadeln. Just nu har jag ingen längtan efter att rida.


(Spira bestämde sig för att det var okej att gå upp på skötselplatsen)


Nu har hästlivet blivit mer av ett lustfyllt nörderi.

-- Hon har varit svårmotiverad inför fysisk träning. Med target vet hon vart vi ska.

-- Vi har jobbat med crunches ett år, hon gör inga supersnygga - men hon gör dem.




-- Tålamodet har kommit med tiden. Nu får jag ofta höra att jag har ett enormt tålamod.

-- Vi gör vad vi kan för att vara hälsosamma. Jag kan känna varje revben på Spira, så det är bra.




Spira är inte Helena Bloms första häst, men det är något som hänt efter köpet av Spira.

-- Jag hade svår social fobi i många år. Depressioner som var djupa.

-- Nu har jag varit på en tvådagarskurs i barfotaverkning tillsammans med helt främmande människor! Det gick bra på grund av intresset.

Lågan som brinner för hästar gör också att det är kul att nörda i allt från hovar till foder till träningsmetoder och hull och massage. Intrizen är spännande.




-- Depressionerna är mycket bättre nu.

-- Utan häst finns det inget liv. Bara det att ha ansvar för en annan levande varelse.

Hela tiden ser man samspelet mellan Spira och Helena. Frågor som ibland får svar och ibland bara ett: det där har jag inget svar på.




Nu har Helena börjat utbilda sig till hästmassör.

Vi som haft glädjen att låta våra hästar vara övningsobjekt ser hur mjukt och försiktigt Helena tar sig an hästarna. Även här blir det frågor och svar. Fingrar som frågar och en häst som får säga om det är okej att gå vidare eller inte.




Helena tror att hon kommer att orka att jobba 10-15 timmar i veckan som hästmassör.

-- Då har jag resten av veckan att återhämta mig på.




Här bestämmer vi att jag går och hämtar min häst Juppe för en gemensam kort promenad.

Vi ska ses i stallet.




Någon måtta får det vara, säger Spira.

Det blir promenad utan mellanlandning i stallet.

Spira är inte helt övertygad om att hon ska gå speciellt långt.




När det tar stopp lugnar Spira ned sig med några tuggor gräs.

-- Å ett - å två - å tre, och så går vi! säger Helena och trixar med grimskaftet.

Ofta säger Spira okej då och får en belöning för det.




Ett annat sätt att få träning för hela kroppen är slow-walk.

Bara det att hitta nya sätt att motivera och röra sig är spännande.




Ge gärna din kärlek och uppmuntran till Helena i en kommentar!




Min tanke bakom blogg-intervjun är att visa att det finns många sätt att äga häst och att jag personligen tycker att det är lika fina sätt allihop.

Det finns inget i hela världen som säger att målsättningen att kunna rida över en viss poäng i en tävling är "bättre" eller för all del sämre än målet att varje dag ha harmoni med sin häst.

Vad tycker du?




Mer läsning om andra sätt att äga häst på:

Elisabet: "Jag får kämpa för att våga lita på min trygga häst Viggo"

Jacqueline: Jag har slopat ledare- och hästtänket

Upplagd av kl. 8 kommentarer:
Etiketter: , , ,
Plats: SPARRSÄTRA BÄJEBY 1, 745 95 Enköping, Sverige

måndag 16 december 2019

Lucka 16: Vinn finurlig hästsko-konst


Jag tycker att den här ugglan är en värdig ersättare till de mellangrå kontorskatternas chefsbläng på mig. 
Mina katter ser till att jag inte maskar på något sätt och vis.

Den här har väl rätt blick för den typen av uppdrag?

Kika in på Nisses hästskodesign på facebook och få lite inspiration.
Där går det också bra att ha egna idéer och göra en beställning efter dem.

Så charmigt, så kul.

I lucka tre efterlyste jag kul idéer, här kom dom!
Dessutom har du tur som kan vinna filuren.

Vi kör samma regler som vanligt.
För att vara med i utlottningen kommenterar du här eller på Juppes facebook senaste den 21 december.
För enkelhetens skull kör vi tävlingen för dig som bor i Sverige, det blir lättare med frakten så.

Här kan du läsa ifatt våra luckor (jodå, det finns minsann utrymme för att bidra med idéer till luckornas innehåll också. :-) Somliga adventssnickare har liksom inte riktigt förberett sig utan bara hakat på lust och inspiration):


Lucka 14: kristendomens första martyr

Lucka 13: en utmaning!







(Vinnare Evelyn Salmén-storgård)


(Vinnare Annica Tollebäck)

(Vinnare Martina Schäfer)








Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

söndag 15 december 2019

Lucka 15: Vinn en smart stickad reflexmössa!


Jag är så glad över möjligheten att få lotta ut en av reflexmössorna som Reflexa UF tagit fram.

Det är de två driftiga tjejerna Rebecka Hagman Lindblad och Emilia Nyström som startat ungdomsföretaget som ser till att du syns i mörkret.

Mössorna värmer dubbelt, en peng för varje såld mössa går till Ellas hjältar. Ellas hjältar är en stiftelse som samlar in pengar och hjälper svårt sjuka barn att uppfylla sina drömmar.

"Vi i Reflexa UF vill göra allt vi kan för att hjälpa dessa drabbade barn och deras familjer. Därför har vi valt att skänka vår eventuella vinst till denna stiftelse då vi hoppas kunna göra skillnad."

Hur fint?
Jättefint!


Snygga mössor också! Både i dagsljus och när mörkret faller på.

Vill man beställa en egen mössa så mejlar man på Reflexa_uf@yahoo.se eller skriver ett meddelande på facebook eller instagram.

En mössa kostar 249 kronor.


Här är de coola tjejerna från Halland.

Jag passade på att köpa en mössa till mig själv också.

Reglerna är enkla.
Kommentera här på Juppes blogg eller på hans facebooksida senast 20 december.
För att göra fraktfrågan enklare så gäller tävlingen dig som bor i Sverige.

Visst blir man varm om hjärtat över alla smarta, härliga ungdomar.
På Reflexa UF:s facebooksida hittar du fler bilder på mössorna, liksom på instagram:


Lucka 14: kristendomens första martyr

Lucka 13: en utmaning!









(Vinnare Annica Tollebäck)

(Vinnare Martina Schäfer)

Upplagd av kl. 4 kommentarer:
Etiketter:

måndag 9 december 2019

Lucka 9: Vinn hästig kalender!


Nyttorp.com låter oss följa med till Island i nästa års hästiga kalender.

Fantastisk natur, makalösa hästar och trevligt hästfolk.
Den vägghängda kalendern bjuder på berättelser och info från norr till söder - hela året om.

Gänget bakom almanackan har varit på Island och deltagit på långritter, tävlingar, avelsgårdar, gått i de milsvida hagarna och runt Hólar Universitet.

Och jovisst, det är gänget bakom nya häftiga tidningen IceHorse.

Vill du vinna en kalender så kommenterar du här i bloggen eller på Juppes facebooksida.
För att underlätta frakten gäller tävlingen för människor med svensk adress.

Som alltid - jag och Juppe blir jätteglada om ni vill följa oss. <3






Upplagd av kl. 1 kommentar:
Etiketter: ,

lördag 7 december 2019

Lucka 7: Juppes bästa boktips (tack Mari!)

Jag ÄLSKAR läsarna av min och Juppes blogg.


När jag skickar ut ett mayday mayday om att jag möjligtvis har tagit mig vatten över huvudet när jag och Juppe startade vår adventskalender - så haglar bra och vettiga förslag på ämnen in.

Den sjunde december hyllar vi Mari Forsberg, en fin och peppig kompis som varit medryttare på Patti på Bäjeby gård. Kul att hänga med och som även går att gratulera på det sättet att hon lyckats smitta lite hästbacill till hennes barn.

Hon (vet att jag här bokmal) vill ha mina och Juppes bästa boktips!

Coming up!



När jag precis köpt Juppe läste jag en fantastiskt bok om islandshästar. Då var jag ny som hästägare och uppskattade verkligen den här bokens bredd (och djup).
Det är Islandshästar : skötsel - hälsa - gångarter som jag läste då.
Min dröm är att skriva en egen variant av den här för er, ur min och Juppes perspektiv. Vänta bara. Den kommer.



Det här är en bok som jag blev djupt fascinerad av! En av våra mest välkända islandshästprofiler skrev en bok tillsammans med sin dåvarande fru.
Jag läste Magnus Skulason "Islandshästen : vägen till framgång med hästen som partner" när jag var ny som islandshästägare och insåg att jag kunde för lite. Nu ska jag läsa om den och ta till mig det som fastnar den här gången.

Tack Mari för den här påminnelsen! Så njutningsfullt och kul. Det blir en härlig läs-vinter.


Den absolut bästa boken alla kategorier som jag alltid återvänder till (även om det dröjer flera år ibland) är Atli Gudmundssons bok Atlis verktyg för islandsryttare. Där finns alltid, alltid tröst och inspiration att få.
Som här för mig. när Juppe var en ny bekantskap och jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Köp den om du kommer över den begagnat. Den är en fin källa till kunskap och praktiska övningar. Min favvo alla kategorier faktiskt. Inte tjock, inte komplicerad, väldigt konkret.

Ja. Böcker är min bästa grej. Jag njuter av att läsa, jag är en otrolig bokmal och har nog ätit mig igenom det mesta som givits ut om hästar (och annat).

Ett tips för dig som vill få en känsla för hur Hólarfolket utbildar hästar (ett så trevligt tänk) är DVD-serien Á hestbaki, on horseback  -med en skrälldus islandshästkändisar. Jag har haft äran att rida för en av dem, Toni, som nu är huvudlärare på Hòlar.

Har du en dvd-spelare - gå lös på À hestbaki, on horseback. Så konkreta och bra tips. De blir aldrig för gamla eller utdaterade. Njut!
Så här tyckte jag när jag red för Toni (som är medverkande i dvd-serien).

Här får du ett smakprov på filmerna:


Gurun i filmen är ingen annan är ridmästaren Eyjólfur Ísólfsson.

 Vad har du för favoritböcker?
Tipsa!

Tycker du att det är kul med tävlingar? Koll in min och Juppes kulkalendertävlingar. Sista chansen att vinna kreativ och disktrasa i kväll.

Mer kul också att rota i här:




Upplagd av kl. 2 kommentarer:
Etiketter: , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)