08.00 stod jag i stallet i nytvättade kläder, redo att hjälpa till att hämta unga fröknar ur avelsflocken till stallet. Titania och en väninna skulle få hovarna verkade.
Titania gick med på att få en framhov verkad i hagen, sedan blev det läbbigt att lyfta bakfötterna.
Då är det lika bra att verka på box, där det finns behändiga väggar som tar emot om fröken till exempel försöker backa sig ur pedikyren.
Att fota, hänga med i vad som händer i hagen och njuta av min unga fröken blir för mycket för mig.
Då kan fotoobjektet till exempel få öronen kapade.
Det spelar faktiskt ingen roll.
Jag är förbi det där stadiet när jag lite oroligt spanade på Titanias kropp för att se om hon såg ut som en någorlunda välskapt häst.
Nu får hon se ut som hon vill.
Jag tycker att hon är världens vackraste köttbulle.
Naturligtvis vill inte bara "rätt" hästfröknar kliva på transporten.
Inte då.
Då får man hiva in hela gänget i omgångar tills det blir ont om kompisar i hagen och lättare att lasta de där som är rätt och ska få pedikyr.
Det gick ändå väldans smidigt.
Tinna suckade (nöjt?). Hon vinkade inte ens av ungdomarna utan tog sig en välförtjänt semester i bortersta hagen.
Där höll hon sig även när ungdomarna levererades till hagen.
Alla tonåringar fick alltså uppleva hur det är att vara alldeles ensam i världen.
Ja. Sedär. Det är nog dags att be mannenvännen filma tösen igen.
Det finns fler bilder på Titania på bloggen. Läser du via dator (det gör väl knappt någon i dag) så går det att klicka på kategorin Titania. Då ploppar alla inlägg upp.
Ett draperi var väl inga större problem för en Juppesnupp.
Däremot det här.
Ouuähhhhh, äckligt! sa Juppe när han upptäckte att stela skumfyllda stänger liksom peeeetade på hans kropp när han skulle igenom det här hindret.
Detta krävde övertalning.
Lisbeth hade sytt färgglada tygöverdrag till varje skumpinne och fäst hela härligheten på två pinnar som gick att surra fast vid hinderstöd. Fiffigt.
Den tar på mig! sa Juppe.
Så lustigt att han reagerar på det här. I skogen bryter han sig ju fram som en bulldozer mellan grangrenar om det behövs. Å andra sidan vet han ju mycket väl vad en grangren är.
Dagens skräckupplevelse blev något helt annat:
En såpbubblemaskin!
Ve och fasa.
Såpbubblor i sig var väl möjligtvis okej, men en klarblå plastnalle som brummade från magen och som spottade ut bubblor. Aldrig! sa Juppe. Och jag menar det!
Om jag håller i då? sa jag.
Mja, sa Juppe. Hit men inte längre.
Ess: Ska jag svälja dom? Eller nallen?
Att hoppa upp på en förstärkt pall var ju inga problem.
Det här vill jag gärna göra om under lugnare omständigheter, tror nämligen att det här är superbra övning i att hålla koll på var tassarna är.
Dessutom hade vi ett tygdraperi och en vattengrav gjord av en presenning fasttejpad över fyra bommar lagda som en fyrkant.
Vattengraven var också märkligt underlig, tyckte Juppe. Han hoppar glatt över diken i det fria, men det här var ändå väldans mysko.
Den här underliga påsken kanske ni har mer tid över till pyssel än andra påskar?
Här är tips på fler roliga saker som Lisbeth hittat på:
Lägg tomma aluminiumburkar i en vanlig plastpåse och knyt ihop. Det blir perfekt att dra efter hästen som en övning i läbbiga saker som låter bakifrån.