lördag 25 januari 2020

Juppe: "Du är inte min mamma"


Ni kanske undrar vad som hänt med både Juppe och mig?
Vi har det bra, vi bloggar tydligen inte bara.

Lite grand beror det på att bloggar inte längre verkar vara så populära.
Det är ju absolut roligast att blogga när man får mycket respons på sina inlägg.
(Hurra för all respons på adventskalendern!)

Men i dag märkte jag att Juppe hade något på hjärtat.

Vi hade varit ute på en tämligen fartfylld femkilometersrunda med sällis av både rödhårig brud och bästisbaldur.


Men säg då, sa jag till slut.

Du vet att du kan prata med mig om ALLT.


Okej, sa Juppe.
Jag hoppas vi är överens om det här.


Du är INTE MIN MAMMA!


Jag upprepar, inte min mamma.

Först blev jag ganska paff och mållös.
Sedan förstod jag vad Juppe ville lufta, och killen har tur.
Vi tycker likadant. Så det var inte något laddat ämne att ta upp.


Phu, sa Juppe. 
Jag hör ganska ofta människor som säger "kom till mamma", "längtar du till mamma", "vill du gömma dig bakom din mamma" och så vidare till sina ståtliga riddjur.

Sååååååå pinsamt.

Jobbigt faktiskt.

Människorna får förstås säga som de vill, men jag är ju glad över att du inte tar till det där.
Jag vill till och med försäkra mig om att jag slipper höra det. Någonsin. Ever. Ever.


Men jag håller fullständigt med, sa jag.
Jag har ju två människobarn, så jag är nöjd med att de kallar mig mamma.

Du är ju min bästishäst. Min polare. En bra kamrat. Men min unge är du inte.

Jag fattar inte heller varför jag reagerar så hårt när någon säger sådär.
Det är ju väldans harmlöst faktiskt.


He, he. Vi är nog ganska lika du och jag, sa Juppe.


Inuti alltså, förtydligade han och muttrade något ohörbart om klen skäggväxt och pinnig kroppsbyggnad.


Ja, jädrar i min lilla låda, sa han sen.

Du är alltid så bra att resonera med. Jag gillar det.


Det jag inte gillar är att du tydligen har bestämt att vi ska springa av oss vårt vackra fett.

Å andra sidan var det lite roligt i dag. Det var det sannerligen.

Kompis.


Pälskling, sa jag då.

Det där är på gränsen! sa Juppe då.
Nu vill jag ha en godis som plåster på de själsliga såren.

fredag 3 januari 2020

DIY: ett bolster för att ge bomlösa sadeln en midja

Det här inlägget kommer att få en uppföljning.
Lovar. Och bättre foton.

Jag vill bara ge er en bild av ett pågående arbete (som är jättekul. Känner mig lite som professor Balthasar).


Jag har alltid gillat min bomlösa sadel som jag köpte när jag köpte Juppe.

Då var tänket - jag köper en bomlös som hänger med Juppe i bredd, när han ändrar sig och musklar sig.

Sedan har den hängt kvar.

Nu vill jag egentligen ha en bomsadel som gör att jag kan få en mer korrekt sits, men har inte råd just nu.

Jag är mycket svankryggig och sitter som en kråka (även om det är en glad kråka).


Jag måste säga att den bomlösa är av en fantastisk kvalitet.

Den har hängt med i vått och torrt. Mannenvännen har fäst en söm som släppt vid en bossa, det är allt.

Jag är ganska noga med att ta hem sadeln och tvätta med sadelsåpa och smörja med fett lite då och då.


Den är så mjuuuuuuk och skön så det finns inte.

Min sadel är som en soffa.

Problemet är att jag får stolsits och att den helt enkelt är för bred för att jag ska ens kunna försöka få en korrekt sits.


En liten del av min hjärna kom då ihåg att vissa ryttare som har höft-problem lägger på bolster ovanpå sadeln.

När man har höft-problem kan man nämligen inte ha för bred sadel.
Jag har inte ont i höfterna, men lite grand av samma problem ändå.
Det är den breda sadeln och Juppes tunna till kropp som gör att jag får stolsits, jag kan helt enkelt inte sitta som "man ska", som en klädnypa ovanpå Juppe.
Fysiken säger nej.

Rotade i garaget och hittade ett liggunderlag av billigaste modell i skumplast.

Klippte till tre lager och limmade dem med kontaktlim.


Tack vare att jag har en ridinstruktör (tillika stallägare) som är utbildad inom Centrerad Ridning har jag fått testa att göra avtryck på mina sittben och mitt pubesben på wellpapp.

Jag tog avtrycket som mall för skumplastbitarna. Jag har 10 centimeter mellan mina sittben, jag lade till en centimeter att flyta ut fläsket på. Det är bredden för det bolster jag skar ut (som vissa kallar twist-bolster).


Sedan ville jag ha en klack framåt som ger stöd åt pubesbenet och lite stadga åt mig.

En provritt kändes jättebra!

Nu ska jag be mannenvännen om hjälp att mjuka till lite kanter som kändes hårda.
Grundmodellen är utmärkt och gör verkligen sadeln smalare, ger den en midja.
Formen på bolstret är lite som ett hammarskaft med brett skaft att sitta på.


När den känns helt bra ska jag limma fast skinn på den så att den smälter bättre in i sadelns färg och kanske ska jag också limma fast kardborrefästen både på bolstret och sadeln.


Du är rolig du, sa Juppe.

Ge mig lite mer hö!


Är du snäll, alltså. Menar jag.
(SOL och fuxar, tänkte jag och smälte som en klick smör).


Klart han fick.


Juppe är rolig när jag testar nya prylar.

Han som kan vara lite "vaken" väntade snällt med att jag pillade in plastbolstret mellan sadel och rumpa i hård blåst på ovalen.

Vi var båda lite ställda över vad det gjorde med vår kontakt, men listade ut hur vi skulle prata med varandra ändå.

Jag har också köpt nya stigbyglar som är lite tyngre än de gröna fina i aluminium.
Bild på dem kommer också.


Han är toksnäll min häst.


Och mycket speciell.
Han säger att det gäller mig med.


(Fnissa).

Här hittar du mer inlägg om vår bomlösa sadel:



Använder du någon typ av gelpad eller bolster? Varför? Berätta!