måndag 26 februari 2018

Fruktansvärt nödvändigt eller bortkastade pengar?

Jo, jo. Det beror på hur en ser på det hele. Jag försöker se det så här: DET ÄR FYRA LÅNGA VECKOR TILL NÄSTA LÖN BETTINA! Skärp dig.

Men ändå. Kolla:

Visst trodde vi att den var utdöd? Hästdammsugaren. Men näej, i Börjes nya katalog finns "Dammsugare "Super Dandy Boy" Liten smidig modell som hänges över axeln i monterad rem. Komplett med slang och gummiborste. Kan också användas omvänt för att torka hästen. 400 w."

För löjliga 1 385 kronor.

Hå.

Fast den där lilla fisen skulle väg dö av förstoppning efter några tag i pälsfällartider.

Och ibland tycker jag nog att islandshästvärlden är lite tråkig. Klart att en Juppe-matte borde ha stjärnor på ridbrallorna. Visst?

Ynka 959 på Horsemeup.

Och egentligen har Juppe haft synpunkter på att jag har svarta eller mörkbruna ridskor. Det plockar inte upp manens färg som de här gör:

Snygga. Hopplösa att fortsätta hålla snygga. Men snygga.

Kostar 1 799 på Amazona Sueca.

Och vet ni vad, i Tinnas mage bakar det ju en liten fölis som bara längtar efter att hitta sin färg. Som kanske bara vill ha eh, grönt och orange. Host.

Och innan fölis har förstått att fölis älskar grönt och orange vill nog fölis ha lite blingbling.

399 spänn på ponnypop.

Näej. Nu ska jag parkera mig framför tv:n istället. Det är inte nyttigt för mig att inte åka till stallet. Det blåste för mycket tyckte jag. Tror inte det ska hindra mig i framtiden.


söndag 25 februari 2018

Fasen så härligt att våga galoppera igen


Biff-Juppe och jag fick sällis av Vinka o Co i dag.

Så härligt. Vi ville aldrig vända mot stallet igen. Eller, mjo, vi fick lite hjälp av att det började blåsa rejält.

Så lite skönt var det trots allt att vända mulen mot stallet.

Då hade vi testat alla gångarter.


Det är så fantastiskt underlag överallt. Inte ens jag kan hetsa upp mig över halkrisk eller något annat.

Och Juppe känns stark och glad.

Kondisen kommer nog ifatt rätt snart tror jag, nu när jag vågar rida på mer.

Är trots allt nöjd och glad över att Matilda tycker att Juppe är bra musklad.



Det var en så där ljuvlig dag att en tänkte att tänk om jag hade sisådär 3-4 hästar till att rida.

Hm. Nåja. Trivsam tanke i alla fall.

Blir så inspirerad också av att se Jessica ta sig an sin unghäst Safir. Han fick följa med henne ut på promenad i dag och nosa på världen. Tanken på sikt är tydligen att han ska följa med som handhäst på äventyr.

Å, så roligt. Jag vill också.

Fölis måste bara ploppa ut först.

lördag 24 februari 2018

Kvindom mod och morske mör


Glufs! Nu äter jag upp Baldur II, sa Juppe och poserade glatt framför kameran efter uterittslektion med bästa Matilda.

Det är både bra och jobbigt att jag och Juppe trots allt är ganska lika. Lika som i lika innanför pannbenenen.

Vi tycker till exempel inte att mod är en manlig egenskap som i mossiga hederliga Mandom, mod och morske män:


Nix. Vi håller oss till Wikipedias knastertorra sammanfattning.

"En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap."

Japp.

Det är där vi vill vara. Även fysiskt.


Jag har sagt till Matilda som hjälper mig att rida Juppe och som ger mig och min kompis uterittslektioner att Juppe känns som en mycket, mycket gladare häst nu.

Det beror på att han är det.

Jag är en lika lyhörd matte som han är en lyhörd häst. Om jag och min kropp säger att nu är det nog fara å färde så tror Juppe på mig. Och eftersom han är en väluppfostrad och mycket snäll kille så tror jag faktiskt att han har tänkt så här: jag får inte springa och ha kul. Matte vill absolut inte det.

Det är en milsvid skillnad nu på en Juppe som ridits någon gång i veckan av en Matilda som fräser på, som inte är rädd för att Juppe knycker med en bog eller stannar för att kissa (herregud, jag rider honom för hårt - han stannar för att kissa för att han behöver en paus tänker matte då).

Juppe stannar nämligen inte för att kissa när Matilda rider honom. Han stannar heller inte för att få godis när han är fantastiskt duktig.

I dag fick vi uterittslektion. Om jag får säga det själv tycker jag att vi är makalösa. Det kom bara någon liten vindil av ridskräck när vi red förbi något ställe där Juppe visat oro förut.

Jädrar i min låda så underbart det är att fräsa på i galopp i snö på en åkerkant. Juppe frågade försynt, ska jag verkligen ösa på?

JAJAMENSAN, sa jag då och skänklade på rejält á la treårig överentusiastisk ridskoleelev. Skänklarna blev trumpinnar som vispade.

Okki, sa Juppe och la in växel fyra av fem. Femman har jag känt på förut, så jag vet.


Tillbaks i hagen showade Bassi och Ess.

De var leksugna.






Det var inte farbror Frami. Han markerade tydligt att de störde hans sköna eftermiddagstupplur.


Baldurs och Ess relativt nyanlände "lillebror" har länge varit nyfiken på mig.

Nu vågade han sig fram.


Å. Jag hann tänka på exponeringstider och plåta utan blixt och bakgrunder innan . . .


Den röde hämnaren dök upp från igenstans. Jaha, ja. Svartsjuk ibland tydligen.


Svartsjuk och svartsjuk. Du tycker ju om att fota min mule.


Och på tal om det så skulle du ju mäta mitt skägg.

Gör det då innan alla strån trillar av, sa Juppesnupp.




Du är snäll va? sa jag. Mot lillfisar och andra. Klart jag är, sa Juppe. Bara de håller sig på lagom avstånd.


Grabbarna var roliga. I olika grupperingar stod de på varsin sida av staketen inne i hagen och glodde på varandra.

Det fick mig lite att tveka på hästars intelligens.


Mjaha, sa Juppe och såg sträng ut.

onsdag 21 februari 2018

Repostade på Horses of Iceland

Ah, vi älskar uppmärksamhet jag och Juppe och har inte ens vett att skämmas för det.

Min inre hästälskande fjortis jublar.

Nu har vi blivit repostade på Instagram av Horses of Iceland. Undrar bara: vadå tagit färgkoordination till en ny nivå?

Vet de ingenting på Island om islandshästens känsliga psyke? Blir orolig. Hästar som inte är färgkoordinerade med sin egen utrustning samt ryttare blir ju fladdriga i själen. Det vet ju alla.

Så här såg vi ut i alla fall, nummer två på inläggstoppen:


Så här underligt stod det under bilden som töltaren tagit: Colour matching taken to a new level. Do you also have pictures of yourself in a matching outfit to your Icelandic? Share your photos with us and we will repost 3 best matching looks.

Hm. Tror jag måste skaffa ett par sandfärgade ridbyxor för att matcha Juppes man. Ser ju att det skulle se mycket bättre ut än de där svarta brallorna.

I går fick vi sol på multippen. Vi höll till på ovalen och njöt av snö och försiktig värme. Lite mesig är jag allt, men ja, ja. Vi gjorde allt från att öva galoppfattningar till att tölta. Så vi är nöjda.

Om en Juppe blev svettig. Näej, lättare flåsig. Det får vara good enough. I morgon blir kompisen riden av vilda Matilda, då blir det en genomkörare.

Ridskräcken håller på att ge sig nu. Det var faktiskt bara trevligt och skönt på ovalen, jag får vara lite snäll mot mig själv bara och ha tålamod så tror jag att jag får med mig samma känsla på uteritten.

måndag 19 februari 2018

Myspys - på bild och på ridbanan


Jadå. Även det här är en bild som töltaren tagit. Förstår ni hur hemskt det är att välja? Vill ju ha alla både för webb och på stora papperskopior. Här ser du en till variant, liksom här.

Eller den här? En variant på springeling i snön:


Han är ju så STILIG min häst.

I går gjorde vi lite markarbete och busade med trickträning. Juppe börjar äntligen förstå att han ska härma mig när jag korsar min ben. Han korsar inte sina framben, men han följer efter mig i rörelsen.

Kul!

Älskar när han klurar på vad jag vill. Det är svårt att ligga steget före en Juppe, får han lite tråkigt eller blir för osäker slutar han lyssna och börjar improvisera.

Men före dess bjöds vi på show i stallet. Fölisarna som inte är fölisar längre utan unga damer skulle in på box i stallet för lite fiff.

De var så duktiga och alla var så lugna.




Mettun slog något slags gullighetsrekord när hon undersökte varenda pryl i boxen.

Vattenhinken blev en fontän med hjälp av en synnerligen spänstig överläpp. Skvätt, skvätt.








(Muttra, muttra.)


I hagen var det Juppe som stod för underhållningen.

Han gick i stå fullständigt. Eller betedde sig som någon slags rullningskontrollant över Frami.
Såg till att jobbet blev ordentligt gjort.










Äntligen gav Juppe upp. Jag bara väntade på att han skulle få en sving av en bakhov.




Dagens dusch avklarad.


Det börjar ordna upp sig rejält med färgkoordinationen i hagen också.

Det här är Bassi som är ganska ny i flocken. Vackert röd och med bläs.


Han kommer att vänja sig med en fotograferande tant. Det märks.




Och så dryga milen hem. Slingrande och rofylld (när man inte möter någon bil som tycker det är lagom att åka i 180).

Stannade och kikade på det här gänget som håller till vid ungefär samma plats nästan varje dag. Undrar vad de smaskar på?

söndag 18 februari 2018

Okej, okej, okej - Töltaren bild två


Oooooo, den här finns i en underbar variant som breddare också, alltså liggande bild.

Då syns hela fina ladugårdsväggen bakom oss. Jag säger så här: både jag, Jesper (mannenvännen) och Juppe är ju lite välpolstrade runt magpartiet. Varför kosta på sig så mycket mat när en kan köpa bilder från Töltaren?

Visst skulle den här göra sig som förstoring? Men vad fanken, är den roligare än den här?

Jag får tapetsera med bilder på Juppe hemma helt enkelt.

I går var en så härlig dag. Solsken och sällis av stabila stoet Vajna. Oj så djup snö det låg längs åkerkanterna. Pållarna fick jobba även om vi bara lade i skritt-växeln just där.

Och Juppe fick långa tyglar och jag slapp faktiskt min ridskräck förutom några nålstick som överraskade, men lika snabbt försvann.

Det är så skönt att det släpper och så underligt att ridskräcken kom.


Jag hängde med Juppe lite grand efter turen. Satte mig i grabbarnas skogshage och väntade på min häst.

O, jag har drabbats lite lätt av matte-skräck, sa den rackarn.


Nu har jag vågat mig fram.
Det går bra att först pussa mulen och sedan stoppa in en godis i hålet under överläppen.


Jo. Jag sa, det går bra . . . 


Juppe. Jag hörde.
Kan vi inte bara njuta lite i solen?
Känn hur strålarna faktiskt värmer, det är vår på väg! 




Ja. Det var härligt. Nu känner jag mig rätt färdignjuten.
Nu kan du stoppa in en godis, in i hyllan ovanför skägget där bara. Tjoff! in med den.


En ynka? Till en så stor och vacker kropp?


Jag satt på en stor sten och chillade. Juppe stod bredvid.
Rätt var det var kom Vinka farande som en kanonkula på vägen, ivrigt påtjoad av matte.


Då blev vi lite inspirerade och fick lite ny ork.
Testade kommandot backa, och si det gjorde grabben.


Sötrumpa.
Det är så skönt att alla andra hästar har fattat precis hur tråkig och sur jag är.
Vi får vara i fred nu i hagen jag och Juppe. Det är så behagligt.