Det var lite nybakad sommarlovskänsla över kompisen i dag. Han är så ömfotad, så ömfotad. Inte alls van att vara barfota.
Tänker faktiskt att det kan vara lite bra det här. Bra att tänka var man har sina tassar och vad man sätter dom på.
Tycker du ja, muttrade Juppe.
Men Juppe är ingen Juppe om han är sur längre än i tre sekunder.
Vi stapplade iväg längs gräskanter och trippade över gårdsplanen.
Tänkte att det är bra att ta det lite piano. Vi tog sikte på avelsflockens hage. Lite grusväg på vägen dit, sedan mjuk hage med uppvuxet gräs.
Juppe var tacksam. Vi klättrade i båda backarna, Juppe fastnade där det växte maskrosblad. Han älskar maskrosblad! Jag har läst att det är mycket c-vitamin i de bladen. Jag tror han vet vad hans ståtliga kropp behöver.
Han är stel. Vi gick runt stammar och stenar och så skönt det var att slippa tänka på att han kunde dra av några skor. Nu var det bara att klampa runt.
Det var en mjukare Juppe som landade hemma.
De här typerna är alltid uppvärmda.
Jag är förtjust i båda två faktiskt. Det gillar inte Juppe.
Ständiga gnabb. Alltid något på gång. Alltid nyfikna.
Baldur kör den mer vuxna varianten med mulhälsning.
Jag har börjat härma den, jag hälsar på hästarna genom att låta dom nosa på handryggen. Både pållarna och jag gillar det. Nosa, nosa, hej, hej. Och så kan man vifta bort om det känns för intensivt eller för nära. Ändå har man varit artig.
Jag är inte så modig i hagen, även om jag är hundra gånger modigare än jag har varit.
Jag hänger gärna med i hästarnas liv ett litet tag, men vill egentligen inte ens vara med om det på bilden ovanför. Jag vill inte vara nära om det blir något litet utbrott eller någon markering. Med Juppe och Baldur vet jag att det är grönt.
Det blev en riktigt härlig kväll.
Jag beundrade Juppe i varmt motljus. Hästar har ju fantastiska ”morrhår”. Juppe har längre ögonfransar under ögat än över. Runt munnen står det som en gles borste av känselspröt.
Glömde berätta för Juppe om skäggets dag. Det får bli nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar