Jag är en latmask.
Jag har verkligen försökt att göra träningsprogram som jag fått av snälla bloggkompisar. Det följde till och med en instruktionsvideo till varje rörelse.
Näej.
Inte gjorde jag rörelserna. Det handlade inte om 15 gånger per dag, det handlade om en övning varannan dag och en som skulle göras fler.
Det är tur att mina fantastiska gener har hängt med yngsta dottern. Hon är lika lat, och får lika dåligt samvete.
I kväll började vi träna på en yogastudio i Västerås. Så skönt. Och så är vi två, så vi kan inte banga ur. Så roligt att göra saker med sina vuxna barn dessutom. Det är en helt annan grej än att ta kommandot över ett barn (äh, ni fattar säkert, klumpigt uttryckt).
Två vuxna gör saker ihop.
Aj, aj, aj. Det kändes som två halva Bettinor gjorde yoga. Jag är otroligt stel på vänster sida. Blir bra det här.
I går då?
Åkte till stallet och blev inte mött i hagen av Juppe! Har han brutit benet! tänkte jag som fått ett utvecklat katastroftänkande.
Nejdå, men han stod och var olycklig över snöstyltor. Tripp, tripp in i stallet. Tina, tina, tina hästhovar. Gröpa ur, gröpa ur. Nöjd Juppe.
Smörja in hovbotten med fett. Traska ut på ovalen – snöstyltor direkt. Vi gav upp.
Juppe blir upprörd över snöstyltorna och tittar anklagande på mig. Vilken FRUKTANSVÄRT dålig idé att släpa ut hästen på ovalen.
Vi stod och tinade lite till i stallet. Suck.
I morgon kommer hovis, det blir ju perfekt. Vilken timing!
I inlägget har ni fått två stidshästar från nederländska Rijksmuseum. Jag har börjat samla hästkonst där i en mapp. Så kul.
Att bli medlem är gratis och man får ladda ned och bearbeta hur mycket man vill. Underbar idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar