Tio år som hästägare och Juppes kompis

 

TIO år, sa jag till Juppe.

Jisses, sa Juppe. Vad är det med dig?

Kommer du ihåg vilken liten pinnig häst du var när jag köpte dig för tio år sedan.

En sexårig Juppesnupp.

Vilket äventyr, så nervös jag var.

Du hade bara broms när du hade lust och jag kunde inte rida. Perfekt kombo.

Jag har aldrig varit pinnig, så det där kan du lägga av. Börjar minnet svika kanske? sa Juppe.

Oj, oj, oj. Nu är du 16 år, en väldigt medelålders häst. Du har liksom kommit ifatt mig i ålder, sa jag.

Ska jag bara få morötter? sa Juppe.

Nu har jag nosat igenom dig och påsen, bara morötter och en skiva havreknäcke. Jag tycker inte om knäckebröd. Det är bara väldigt, väldigt, väldigt fattiga hästar som tycker om knäckebröd.

Du har också lovat mig en ny grimma hur länge som helst. Det kommer ingen ny grimma.

Är vi fattiga?

Titta här, sa jag. Så ska jag duka fint åt dig.

Fattiga och fattiga. Du vet, vissa hästar går till veterinären oftare än andra.

Jag är en ordentlig tant som ser till att ha en fuck-of peng sparad, men den pengen gick ju åt när du blev sparkad och fick ont i benet, sa jag.

Det här känns ju lite krisartat, sa Juppe. Tänk om jag får ont i magen eller någon annanstans? Har du inte pengar nu till veterinären?

Jag sparar, så lugn. Dessutom är jag gift med den typen av man som en hästägare bör vara gift med. En snäll typ som tycker spaghetti är gott och som tycker att det är okej att ta en peng ur huskontot om det kniper.

Bäst jag äter upp, man vet aldrig när det blir mat nästa gång, sa Juppe.

Jag tänkte att du och jag ska skriva ett till blogginlägg ganska snart, om just det där med veterinärkostnader. Som också kommer att handla om det som alla människor frågar om i sociala medier - vad kostar det att ha häst?

Det kan jag svara på, sa Juppe. Det är lustigt, men det kostar precis lagom att ha häst.

Kära Juppe, sa jag. Jag tror du har rätt.

Pengarna brukar räcka precis lagom till Juppesnuppen och numera också Titania.

Tack för tio helt fantastiska år Juppe!

Du är en så klok och levnadsglad och rolig kompis. Jag har lärt mig så mycket av att umgås med dig och dina polare.

Nu kan jag mycket mer om hästar, men också mer om mig själv och min kropp och mitt psyke.

Jag önskar jag kunde säga detsamma, sa Juppe.

Äh, skojar bara.

Men gud så jobbig du är. Nu kör vi, det stod trav på schemat idag. Dä bar å åk, som min idol Stenmark sa.

Japp. Juppe tar emot hyllningar i kommentarsfält här på bloggen och i sina sociala medier såklart.

Hur länge har du haft häst? Eller ridit, eller varit medryttare?

Och har du synpunkter på Juppes klokskap, det där med att det kostar precis lagom att äga häst?

Titta här på en liten fin Jupiter från Ådalen, i bloggens andra inlägg i maj 2013.

Juppe om Vladolf Putler

 

Vad är det för fel i mulen på den där Vladolf Putler? undrade Juppe idag.

Den som visste det ändå, sa jag.

Adolfimir Pitler borde fullständigt lugna ned sig lite. Han har säkert blivit utsatt för lite R- eller nåt.

Han kanske har dåliga rådgivare, undrade Juppe.

Jag har ju dig som stabil om än snorig co-pilot.

Vladivimsivir Pitbullin verkar ju ha tappat alla broddar om man säger så.

Blir du orolig av det som händer i Ukraina, frågade jag.

Bah, sa Juppe. Det är ju inte jag som ska vara orolig.

Tänk på alla stackars, stackars människor och djur och ja, allihop som finns där.

Det är så obegripligt alltihop, sa jag.

Jävla Vladolf Hutin, sa Juppe.

Du har ett hjärta av guld du, sa jag.

Han är tydligen ganska kortväxt sa Juppe.

Får man lynnesproblem som människa då?

Mäh, Juppe, sa jag. Jag är ju kortväxt och hur lugn som helst.

Mrhppff, sa Juppe.

Den där lilla, lilla Adimir Pitler, påminner han inte lite om den där snubben i USA med frillan?

Puh, kanske det, sa jag.

Men ikväll får du nog skippa nyheterna och kolla på någon dammig deckare istället.

Nja, vi får se sa Juppe. 

Lill-Pitler borde läggas in på klinik. Han mår inte bra. Han borde hålla sig i sin egen hage.

Du, jag slängde iväg ett mess till din journalistkompis Ernie, han snickrade ihop en limerick. Grabbarna i hagen gillade den! Trösterik på något sätt.

En stygg Vladimir från Moskva 

med krigshets har rusat åsta’. 

Blir dock, vad det lider,

besegrad i strider

– och lieman-dejtad nån da’.

Vad säger du? Borde Juppe presentera nyheter i tv?

Nosrem behövs inte: Juppe är nöjd

 

Jag vet inte varför riktigt, men för mig har det alltid varit ett mål att kunna rida utan nosrem.

Näe, jag hör inte till gruppen med frihetsdressyrmänniskor som tycker att all utrustning är av ondo.

Jag tror att jag är ganska vanlig.

Det är okej med både bett, träns och nosrem i min värld. Spö med.

Men just för mig har det blivit lite av en mental pryl att kunna rida Juppe utan nosrem, utan att Juppe gapar. Utan att Juppe fipplar med bettet eller ser missnöjd ut.

Japp.

Tadaaaaaaa!

Trumvirvel!

Nu är vi där.

Jag köpte ett nytt träns till Juppe. Jodå nosrem med, men den hänger oanvänd än så länge.

Tränset har lite tjockare remmar än jag haft förut, både i bredden på remmarna och i tjockleken på lädret.

Kolla in öglorna som bettet sitter i så ser ni att det är lite styvt.

Min hemmakokta teori är att nya tränset är en delförklaring till Juppes nöjda och stilla mun. 

Jag har ju dålig koll på om han var nöjd före dess, jag har haft örnkoll på hans mun sedan nya tränset köptes. Kanske inte riktigt så bra koll före dess.

Min teori är att bettet nu sitter exakt som Juppe vill ha det, på precis rätt ställe i munnen.

Jag tror också att de lite stela öglorna i tränset hjälper till att hålla bettet lite mjukt på plats.

Här är det inget som drar eller stramar i Juppes mungipor.

Min bästa tränare Matilda har också en delteori som förstås också hör hit:

Att jag har mer stilla händer. Vilsamma händer.

Jag jobbar med det och försöker verkligen ha en hand som inger förtroende, det är så svårt, så svårt.

I vilket fall så är jag både lycklig och nöjd. 

Jag klappar mig vänlig på axlarna och säger uppmuntrande: bra jobbat! 

Är du nöjd Juppe?

Hur tänker du kring nöjda munnar och stabila händer?

Ja, och för all del. Kring nosremmar?

Jag kan aldrig peka på någon annan och säga att du har fel, för jag kan helt enkelt för lite.

Livet har också lärt mig att det är så lätt att ha åsikter utan att ha hela bilden klar för sig.

Det vore däremot roligt att ta del av dina tankar kring hästmunnar och kanske kring annat som är just din hang-up. Sådana har vi ju alla.

Och kämpa på i decembermörkret (och slasket om du till exempel bor i Mälardalen som jag och Juppe)!