Juppe om Vladolf Putler

 

Vad är det för fel i mulen på den där Vladolf Putler? undrade Juppe idag.

Den som visste det ändå, sa jag.

Adolfimir Pitler borde fullständigt lugna ned sig lite. Han har säkert blivit utsatt för lite R- eller nåt.

Han kanske har dåliga rådgivare, undrade Juppe.

Jag har ju dig som stabil om än snorig co-pilot.

Vladivimsivir Pitbullin verkar ju ha tappat alla broddar om man säger så.

Blir du orolig av det som händer i Ukraina, frågade jag.

Bah, sa Juppe. Det är ju inte jag som ska vara orolig.

Tänk på alla stackars, stackars människor och djur och ja, allihop som finns där.

Det är så obegripligt alltihop, sa jag.

Jävla Vladolf Hutin, sa Juppe.

Du har ett hjärta av guld du, sa jag.

Han är tydligen ganska kortväxt sa Juppe.

Får man lynnesproblem som människa då?

Mäh, Juppe, sa jag. Jag är ju kortväxt och hur lugn som helst.

Mrhppff, sa Juppe.

Den där lilla, lilla Adimir Pitler, påminner han inte lite om den där snubben i USA med frillan?

Puh, kanske det, sa jag.

Men ikväll får du nog skippa nyheterna och kolla på någon dammig deckare istället.

Nja, vi får se sa Juppe. 

Lill-Pitler borde läggas in på klinik. Han mår inte bra. Han borde hålla sig i sin egen hage.

Du, jag slängde iväg ett mess till din journalistkompis Ernie, han snickrade ihop en limerick. Grabbarna i hagen gillade den! Trösterik på något sätt.

En stygg Vladimir från Moskva 

med krigshets har rusat åsta’. 

Blir dock, vad det lider,

besegrad i strider

– och lieman-dejtad nån da’.

Vad säger du? Borde Juppe presentera nyheter i tv?

Uterittslektioner - ridläraren rider med och ger direkt respons

När är det som svårast att rida rätt?

Min ridfröken Matilda och jag på uterittslektion, Matilda i svart

För mig är det när jag är ensam och när jag ska korrigera saker i farten, till exempel på en uteritt.

Min ridfröken Matilda kör ett helt fantastiskt koncept: uterittslektioner.

Det betyder att vi rider ut tillsammans och att hon har sitt fokus på mig och min häst.

Genom uterittslektioner har jag lotsats genom ridrädsla, nu vågar jag bejaka fart och jag har fått hjälp att uppskatta när Juppe bjuder på fart.

Det är så nyttigt att få höra i exakt samma sekund att jag straffar min häst som gör som jag ber, nämligen att sätta fart, genom att omedelbart ta tyglarna.

Och att jag trots att jag inte trodde det höll balansen i tygeln (speciellt i trav), nu jädrar i min låda har jag blivit mycket, mycket bättre på att hålla min egen balans.

Jag vågar driva på i tölten så att takten blir allt annat än ren, för vi måste ju ligga på gränsen för att den där gränsen ska flyttas.

Matilda Strömberg.

Ja, ni förstår. Jag tror inte det finns ett problem eller någonting som måste förfinas som inte går att göra i farten, i guds fria natur. 

Varken jag eller Juppe tycker att det är kul att nöta teknik på en ridbana, både han och jag tappar bjudningen. Utomhus finns så mycket att uppleva som kan ge fantastisk övning i sig och bjudningen kommer nästan av sig själv, speciellt som man rider med en glad hästkompis.

Annat som jag har övat på är händerna, som slokat som vissna tulpaner när det var som värst. Armbågar som liksom vill lyfta från kroppen och hjälpa till med farten som små vingar.

Magstöd för att centrera Juppe och de jävla små halvhalterna. Tempon i alla gångarter.

Nöjda efter avslutad lektion. Lite reflektioner.

Borde den där människan ha häst kanske du tänker? Eller ens rida?

Jajamen!

Mitt självförtroende är inte rekordartat stort när det gäller ridning, men jag är heller inte beredd att utplåna min själv. Min uppskattning är att min ridning är över medel om man jämför med hobbyryttare som precis som jag återupptagit ridningen i mogen ålder.

Jag är ambitiös, vill utvecklas hela tiden och tar hjälp. Det vore ju konstigt om det inte gav resultat.

En somrig variant av uterittslektion. Matilda cyklade med längs rundan.

Min inställning till ridlektioner är att det är det bästa som finns i hela världen.

Jag har inga problem med att ta kommentarer och synpunkter på min ridning. Dessutom vet jag att kommentarerna är välvilliga, de är till för både mig och min hästs väl och ve.

Matilda är dessutom så klok att hon pejlar läget hos både häst och ryttare före lektionen, är det en dålig dag för en matte kanske det inte är läge för galoppintervaller . . .

Jag vill helt enkelt peppa alla till att våga sig på uterittslektioner, både elever och ridlärare.

Därför har jag bett Matilda sammanfatta hur hon tänker kring uterittslektioner:

Jag började hålla uterittslektioner någon gång i högstadiet, så för ungefär 7 år sedan. 

Jag började hålla uterittslektioner eftersom jag gärna tränar hästarna ute i naturen samtidigt som att jag upplever att det kommer andra utmaningar med uteritter som man inte kan komma åt på samma sätt på ridbanelektioner som exempelvis ridrädsla under uteritt. 

På en uterittslektion rider jag som instruktör med på uteritten. 

Jag håller uterittslektion för endast ett ekipage åt gången eftersom det ibland är en utmaning att rida och undervisa på ett bra sätt samtidigt. 

En uterittslektion kan se ute på olika sätt. Det beror lite på vad de olika ekipagen vill ha hjälp med; jag peppar och utmanar i små steg om det är ridrädsla, delar med mig av träningstips ute om det är någon som mest brukar vara på ridbanan som vill göra mer träning ute i naturen eller ger dig träningstips i stunden. 

Jag har en plan inför uterittslektionen kring vad vi ska jobba med, men tycker det är viktigt att vara flexibel utifrån både häst och ryttares dagsform samt vara lyhörd på vad det är ryttaren vill ha ut av lektionen. Är det hjälp med takten i tölt eller med att våga galoppera?

Jag brukar anpassa var jag och min häst rider i förhållande till det andra ekipaget. 

Rida bakom för att se oliksidighet hos både häst och ryttare. Rida i bredd för att kunna visa en övning eller se hur hästen och ryttaren använder sina kroppar från sidan. Rida framför för att öka bjudningen hos den andra hästen. 

För att kunna göra detta är det viktigt att jag och min häst kan lita på varandra i alla situationer. Jag brukar anpassa hästen utifrån vad vi ska träna på och det andra ekipaget, men oftast använder jag en erfaren och välutbildad ridskolehäst som jag kan visa övningarna på.

Och du som inte har tillgång eller råd med lektioner, be en kompis rida med och hålla koll på dig och dina hjälper. 

Matildas förslag på teman på kompisuterittslektioner:

- Sitsträning. Turas om att kolla och påminna varandra om sitsen. Några bra grejer att kolla efter: Ligger sadeln mitt över hästen? Är ryttarens axlar i jämn höjd? Är skänklarna i samma position? Är blicken i ögonhöjd?

- Dressyrträning utomhus. Utmana dig själv att träna på samma saker i naturen som på ridbanan. Gör öppna, skänkelvikning, träna ställning och böjning och så vidare.

- Rid i bredd och hjälp till att kolla hur den andras häst rör sig. Berätta vad du ser så att ryttaren kan börja koppla ihop känslan med hur det faktiskt ser ut. När blir hästen bättre i takten, när bär den sig bra och när ser den avslappnad ut?

Matildas förslag på fokus på uterittslektioner med ridlärare:

- ÖVERGÅNGAR. Bygger hästens styrka, balans och skapar förutsättningar för bra gångarter.

- Få hjälp av din ridinstruktör med hur du kan jobba för att våga göra det som du vill göra men kanske inte riktigt vågar. 

- Galopp. Jag upplever att många ryttare galopperar mer ute än i exempelvis paddocken. Toppen att träna på det i den miljö där man gör det mest tycker jag!

Traktor. Kul eller nära döden?

Tack fantastiska Matilda för att du är så bjussig. Supertips tycker jag.

Kommer du att testa det här? Berätta!

Vad är det du behöver öva på?

Törs du berätta för din tränare vad du behöver öva på?

Är det något du är rädd för när du rider?

Har du förståelse för att andra kan vara rädda, eller är det lite obegripligt att den personen ändå ska upp på hästryggen?

Helena: Jag såg ingen framtid för mig - Spira visade vägen

 

Det är inte synd om Helena Blom.

Hon levererar sakliga fakta som att hon är autistisk och har adhd utan några större åthävor.

Vi ses i stallet om inte varje dag så åtminstone ett par dagar i veckan. Helenas problem syns inte på utsidan och märks inte i hennes sätt.

Det jag slås av är det oändliga tålamod hon visar sitt islandssto Spira.

Spira är en personlighet som visar väldigt tydligt vad hon tycker om och vad hon inte accepterar.

Börjar en dag dåligt kan det leda till triggerstapling och explosion i slutänden.

Mitt mål varje dag är harmoni, säger Helena.

Grimma med extra långt grimskaft, poolnoodle som target och en midjeväska fylld med matbelöning är en bra början.

-- Jag vill inte säga godisbelöning. Folk reagerar så på det. Jag använder mest lucernhack och när det är något extra några morotsslantar.

Spira har inte velat gå in i stallet på ett par veckor. Kanske beror det på att hon behövt stå inne på box efter att ha fått några sår nära hovarna.

Går det inte att övertyga Spira om något, så är det så. Inte mer med det.

-- Vi har mest hängt här utanför hagen ett par veckor. Idag blir första dagen vi går in i stallet.

Det funkar fint att gå in i stallet, men Spira vill INTE gå upp ett litet steg på en cementplatta för att äta från foderbordet.

-- Aha, du vill äta där nere. Då fixar vi det.

Som sagt. Helena Bloms tålamod är oändligt, respekten för Spiras åsikter stor.

Det är lite grand som om Helena Blom kan läsa mina tankar när hon utan att ha fått frågan säger att hon har hög social kompetens. 

Det är ju bra, men det gör också att hennes svårigheter på grund av diagnoser blir knepiga för andra att se.

-- Hela min skolgång gick åt pipsvängen. Jag har inte högskolebehörighet.

-- Det går inte att bara ställa mig i en affär bakom kassan och tro att det går bra, jag klarar inte det. Jag måste få gå undan och vila.

Helena tycker inte att hon fått någon hjälp av till exempel Arbetsförmedlingen.

-- Jag såg ingen framtid för mig. Jag behöver tillpassning och har inte sett något yrke som funkar.

13-åriga Spira köptes som ridhäst för tre år sedan.

-- Okomplicerad, frisk och lätt att rida. Så skulle hon vara.

-- Ridningen slutade jag med för att jag blev rädd efter att Spira blev rädd av ett rådjur och jag hamnade på sniskan i sadeln. Just nu har jag ingen längtan efter att rida.

(Spira bestämde sig för att det var okej att gå upp på skötselplatsen)

Nu har hästlivet blivit mer av ett lustfyllt nörderi.

-- Hon har varit svårmotiverad inför fysisk träning. Med target vet hon vart vi ska.

-- Vi har jobbat med crunches ett år, hon gör inga supersnygga - men hon gör dem.

-- Tålamodet har kommit med tiden. Nu får jag ofta höra att jag har ett enormt tålamod.

-- Vi gör vad vi kan för att vara hälsosamma. Jag kan känna varje revben på Spira, så det är bra.

Spira är inte Helena Bloms första häst, men det är något som hänt efter köpet av Spira.

-- Jag hade svår social fobi i många år. Depressioner som var djupa.

-- Nu har jag varit på en tvådagarskurs i barfotaverkning tillsammans med helt främmande människor! Det gick bra på grund av intresset.

Lågan som brinner för hästar gör också att det är kul att nörda i allt från hovar till foder till träningsmetoder och hull och massage. Intrizen är spännande.

-- Depressionerna är mycket bättre nu.

-- Utan häst finns det inget liv. Bara det att ha ansvar för en annan levande varelse.

Hela tiden ser man samspelet mellan Spira och Helena. Frågor som ibland får svar och ibland bara ett: det där har jag inget svar på.

Nu har Helena börjat utbilda sig till hästmassör.

Vi som haft glädjen att låta våra hästar vara övningsobjekt ser hur mjukt och försiktigt Helena tar sig an hästarna. Även här blir det frågor och svar. Fingrar som frågar och en häst som får säga om det är okej att gå vidare eller inte.

Helena tror att hon kommer att orka att jobba 10-15 timmar i veckan som hästmassör.

-- Då har jag resten av veckan att återhämta mig på.

Här bestämmer vi att jag går och hämtar min häst Juppe för en gemensam kort promenad.

Vi ska ses i stallet.

Någon måtta får det vara, säger Spira.

Det blir promenad utan mellanlandning i stallet.

Spira är inte helt övertygad om att hon ska gå speciellt långt.

När det tar stopp lugnar Spira ned sig med några tuggor gräs.

-- Å ett - å två - å tre, och så går vi! säger Helena och trixar med grimskaftet.

Ofta säger Spira okej då och får en belöning för det.

Ett annat sätt att få träning för hela kroppen är slow-walk.

Bara det att hitta nya sätt att motivera och röra sig är spännande.

Ge gärna din kärlek och uppmuntran till Helena i en kommentar!

Min tanke bakom blogg-intervjun är att visa att det finns många sätt att äga häst och att jag personligen tycker att det är lika fina sätt allihop.

Det finns inget i hela världen som säger att målsättningen att kunna rida över en viss poäng i en tävling är "bättre" eller för all del sämre än målet att varje dag ha harmoni med sin häst.

Vad tycker du?

Mer läsning om andra sätt att äga häst på:

Elisabet: "Jag får kämpa för att våga lita på min trygga häst Viggo"

Jacqueline: Jag har slopat ledare- och hästtänket