Det blir roligare redan i morgon!

Japp. Så här såg Juppes och min fredagskväll ut.

Men vad gör det om hundra år.

Blev ingen ridning, däremot blev det bortplockning av ler- och isdreadlocks och iskruvning av broddar åtminstone i baktassarna.

Men det var inte det du skulle skriva! sa Juppe surt.

Det är verkligen inte ofta han är sur. 

Du skulle skriva att vår kalender kör igång i morgon.

Bra jobbat!, förresten.

Vad det här är ?

Yttersta tippen på en ståtlig svans.

Jo, jag jobbade inte bara bra i fredags kväll. Jag har faktiskt lyckas få generösa bidrag från olika håll till min och Juppes kalender.

Vi år så glada och stolta över det.

Nu kan vi varva vanliga kalenderinlägg med utlottningar.

Det känns så lyxigt! Det är kul att få ge.

Jag ser ljuset! sa jag när Juppes hovar och svans var befriade från istappar.

Det var innan jag tittade på hans mage . . .

Japp. Så från i morgon kör vi igång!

Jag lär få knoga på med inlägg, det vore lögn att säga att alla 24 avsnitt är färdiga.

Och ljuger gör vi inte, sa Juppe.

Det kommer att bli lite högt och lite lågt.

Vissa inlägg har jag tagit hjälp med.

Jag och Juppe tänker: tips, humor, glädje och så några finfina utlottningar som vi tror att ni kommer att tycka om. 

Följ oss gärna! Berätta gärna för kompisar om bloggen, då blir vi så glada.

Dela! Juppe har också en facebook-sida, där går det också bra att följa oss om det känns enklare.

Du söker bara upp Jupiter från Ådalen så hittar du oss.

Skriv snälla kommentare! Vi gillar att "prata" med folk.

Jag och Juppe tycker inte bara om publik när vi rider (jo, och vi skäms inte ens). Vi tycker om följare också. <3

JAG VET! sa Juppe

Juppar äter inte vitaminer, sa Juppe dystert.

Två påsar hö skvalpade då runt i hans mage, så det var inte synd om honom.

Det dyra superspecial kosttillskottet kan ta död på en häst, tydligen.

Inte tjura, sa Juppe.

Vi har ju myst hela kvällen. Du har fått borsta min vackra kropp.

JAG HAR EN IDÉ! skrek pållen sedan.

Han fick de där klotrunda och glada ögonen igen.

Oh, my, tänkte jag. Ska jag skriva ett förnedrande blogginlägg igen?

Som det här blogginlägget alltså.

VI SKA GÖRA EN JULKALENDER!

Vad får du allt från? sa jag.

Hur ska jag hitta på prylar att skriva om varje dag fram till jul?

Jag har tänkt ut det också. Är det en morotsgodisplutt du har i fickan?

Du gillar ju att kamma världens ståtligaste häst. Högst begripligt.

Du har ju ändå några års erfarenhet av att hålla en häst prydlig.

Dela med dig av tips! Det kan behövas! Här finns en hel del slaskiga typer.

Så säger man inte, sa jag lamt.

Fast pållerusk har ju rätt.

Det vore himla kul att göra en kalender ihop med min kompis.

Jag kan vara modell! sa Juppe.

Såklart, sa jag. Fast jag orkar nog inte bara skriva om din vackra kropp.

Jag får hitta på lite annat också, kanske tips om vad man kan använda hästprylar till.

Förutom till hästar då.

Och tips vill vi ha!

Det är ju för sjutton gubbar bara en knapp vecka bort till dess att kalenderna ska börja.

Bomba mig och Juppe med dina bästa life-hacks. Please.

Så lovar jag och Juppe att fila på ett inlägg om det.

Lite lättare novemberlycklig

November brukar ju vara en ganska jobbig månad. Varken höst eller vinter.
Klaskig. Lerig. Mörk.
Men i år har den liksom bara svischat förbi. Om en månad vänder ljuset!

Jag är dålig på att blogga, men duktig på att åka till stallet.
I dag fick vi en underbar promenad på lite drygt 9 kilometer med hästisbästis Baldur och bästa Johanna.

Annars? Så hänger vi mest på ovalen. Tar lite lektioner.
Får aha-upplevelser och tar steg framåt just nu känns det som.

Fick hänga med när Baldur II fick ett equiband utprovat. Spännande!
Jag filmade och ska försöka få ihop en liten film om det.

Ja. Typ så.
Hur har du det?

Visa det här inlägget på Instagram

Wait for it! 😜 Juppe gives his rewiev of him walking by hand and his friend Baldur running. #jupiterfrånådalen 🦄🤸🏼‍♂️

Ett inlägg delat av Bettina Bäck (@bbettina) 24 Nov 2019 kl. 9:02 PST

Fatta så slanka vi skulle bli jag och Juppe om vi tog den här promenaden varje dag.

Juppe tipsar: Så här mjukar du upp din matte

Juppe kapade bloggen ikväll. 

Han har tvingat mig att skriva, annars skulle han få akut anfall av sadeltvång. Med mera.

Det skulle hålla i sig ungefär en månad.

Temat är: så får du din ryttare avslappnad och lösgjord.

Ja. Ni ser själva på bilden här ovanför att Juppe är lite taggad. Glad. På liksom.

Sekunden innan hade jag gjort något som han tyckte var rätt.

1. BELÖNA ALLTID MINSTA FÖRSÖK SOM GÅR I DEN RIKTNING DU VILL.

Jag är inte den som säger nej.

En lämplig belöning kan vara varm mule tryckt mot människans ganasch.

Det lugnar och verkar vara uppskattat. Ett varmt blås mot deras otroligt kortväxta mule är heller inte fel.

Improvisera. 

Du som ståtlig häst kommer att känna vad som känns bäst för din spinkiga humanoid.

Du känner också av vilken nivå av uppskattning som behövs. Hästar känner sånt. 

Människor vet inte ens hur dom själva mår. Oklart varför.

Är det riktigt illa: Tugga hö demonstrativt långsamt och sänk pulsen.

Människoråttan härmar utan att veta det. Den artistiske kan lägga till ett lagom högt frust.

Det var basnivån det. Lämplig start för nybörjare.

Nu över till balansering av människa samt utluskning av vad sjutton de vill egentligen.

Som uppvärmning: Låt människan ruska runt där uppe och hitta sin egen balans.

Med bra sprutt i traven och juste bogarbete så känner du ganska snart när värsta stelheten släppt hos din passagerare. När dina bogar kan jobba fritt utan att det känns som att ha en gigantisk klädnypa som klämmer åt kan du belöna med ett frust.

Det funkar varje kväll! ylade Juppe.

Ruskandet av passageraren gör också att den hittar sin egen balans. Om den har någon.

Börjar den där uppe liksom vissna i sidled, böja sig för mycket är det dags att låta den vila.

Ibland får man hjälpa till med balansen.

Kniper den där uppe mer och mer får du öka ruskandet markant.

GÖR EN SAK I TAGET. Människor klarar inte att hålla reda på mer.

Jag brukar kalla tillståndet där flera saker är på gång för "simultanförvirrad".

Inte nog med att du ska hålla reda på dina fyra ben, den där uppe håller på med order och kontraorder. Då är det dags att göra en halvhalt.

Jag kallar den "Titta pippin!"

Titta pippin funkar dag som natt och gör att din passagerare vaknar till.

Halvhalter är en slags koll av om din människa är samarbetsvillig eller om den är någon helt annanstans.

Gör en Titta pippin ganska snabbt i sidled.

Adrenalinpåslaget gör att du får en ganska alert människa. Skärpt.

En Titta pippin per kväll är absolut max.

De får inte vänja sig vid mannövern och bli Titta pippin-döva.

Till sist: njut av att ha en egen gullig människa.

De är bra på att köpa godis och snygga grimmor. Det är värt att uppmuntra.

Skriv gärna och berätta vad du har för taktik för att mjuka upp din människa.

Vi hästar kan ha stor nytta av varandras tips.

Vänliga  hälsningar

Juppe, Sveriges ståtligaste islandshäst.

Det var kanske ett sömstick?

Det här är lördagsutgåvan av Juppe, världens bästaste häst.

Det är ju svårt att tro att han för en vecka sedan stapplade fram och inte ville stödja på vänster framhov. När han gjorde det darrade benet och det syntes att han hade ont.

Här är en länk till det förvivlade blogginlägget då.

Jag trodde det var början på eviga resor till klinik igen.

I tisdags kom hovis och undersökte hoven. Då hade Juppe stått med avtagen sko och gipsad hov sedan lördagen.

Hovis såg inget läbbigt alls. Det blev sko på.

Ibland kan det bli så om hovis råkar slå i en söm för nära läderhoven. Så skönt med en hovis som är ärlig och rättfram och hjälper till att hitta förklaringar. Det uppskattar jag.

Så, tisdag kväll fick Juppe bo på hotell för sista natten.

Han var gruvligt trött på det då.

Vi tog en promenad på kvällen för att Juppe skulle få röra lite lagom på sig med påslagna skon.

Det kändes som att promenera en heliumballong.

Sedan har jag ägnat kvällarna åt att trava helt kort på ovalen för att på det mest misstänksamma vis försöka känna om Juppe blir halt när han rids.

Det blev han inte.

I lördags fick vi sällis av Baldur och Johanna. Vi tog en racerdejt på ovalen.

Ha. Jädrar i min lilla låda. Det behövde Juppe.

Han bjöd på härlig tölt och gott humör.

Som avskrittning tog vi en tur till avelsflocken och tittade på brudar.

Jag är så glad att min fina lilla Titania med de milda ögonen behåller sina vita strån i pannan.

Hon hade dessutom gjort sig lördagsfin genom att sätta upp luggen med lite kardborrar. Sött.

Lille Vikivaki var lite kaxigt nyfiken och fick en rejäl tjolablängare av elstaketet.

Det blev nog en läxa han kommer att komma ihåg länge.

Juppe blev rejält svettig.

Så skönt att få köra igenom maskineriet ordentligt. Juppe har varit lite fnoskig, han har väl haft för mycket lagrad energi helt enkelt.

Ikväll löslongerade jag och där blev det minsann lite mer rörelseglädje. :-)

Så lättad och glad. Vad är väl ett sömtryck (sömstick) och vad gör det om hundra år?

Naturligtvis inträffar sådan på en lördag och då ryker ovillkorligen cirka 4 papp.

Jag hann precis tänka att nu verkar det ändå som om min ekonomi vill rätta upp sig lite när lönen damp ned. Så får man inte tänka va? Nästan så det är mitt fel att det hände. (Magiskt tänkande à la Luther).