Fick SMS i hästhagen: när kommer du in i mötet?

 Hästmänniskor blir tydligen inte äldre än cirka 12 år.

Jag är det levande beviset. Kanske du också? Behöver lite uppmuntrande feedback från dig här.

Tar det från början. 

Jag skulle hämta pryl från arbetskamrat i stallet, jag kände av snorighet och annat som kunde vara förkylning/covid/hysteri. Bäst då att lämpa av pryl i stallet utan fysisk kontakt.

Jag hade jättebra koll på tiden. Snabblunchen låg i magen.

En kvart i bilen så är jag hemma.

Jag hann helt lugnt att åka förbi avelsflockens hage för att kika på unga fröken Titania.

"Du får nog gå till övre hagen, de har det alldeles för bra där, sa stallägaren."

Så var det ju.

Två underbara hagar med en passagegång har de älskade grisarna i avelsflocken att röra sig på.

Klart de var i övre hagen.

Titania mötte upp och berättade att hon börjat som Au Pair och att det ändå får dagarna att gå utan polarna som börjat skolan.

Wow! Au Pair, sa jag. 

Du måste berätta mer! Fortfarande med stenkoll på klockan.

Det är inte så svårt, sa Titania.

Jag har koll på lillasyster Bessa. Mamma äter mat och vilar upp sig.

Jag har faktiskt rätt mycket ansvar nu!

Titania pekade med mulen och sa viskande: de andra som jobbar i hagen är urgamla.

De orkar bara klia sig och äta. Jag får dra HELA lasset.

Wow, sa jag. Så ung, så mycket ambition.

Äsch, det är väl inget, sa min mildögda Titania blygt.

Sånt gör väl alla.

Du är ju fantastiskt fin och klok, sa jag.

Du klär förresten väldigt bra i den där lilla röda luggen du skaffat.

Tihi, sa Titania.

Du är ju riktigt rolig.

Ska du flytta in?

Det vore underbart, sa jag. Frisk luft och fint sällskap.

Jag har lite för klen päls bara, jag skulle frysa ihjäl vid första köldknäppen.

Du Titania, är det helt nödvändigt att klia av sig övre delen av manen?

- Du är inte min mamma.

Såklart, sa jag. Det är ju underbara Tinna som är din mamma.

Du, måste ändå fråga. Att samla på sig kardborrar och lera i manen, är det modernt bland ungdomar?

Exakt. Det är modernt.

Frågor på det?

Va?

Det kliar, pep lillasyster Bessa.

Klia på då, sa Titania.

Ska bli, sa Bessa och precisionspillade mot en liten stubbe.

Ja, vad sa du om mina kardborrar, sa Titania.

Inget, absoluuuut ingenting, sa jag.

De är spännande och klär dig på något sätt.

Jag tyckte jag hörde något annat, sa Titania.

Jaså, sa jag.

Du, har jag förresten berättat för dig att jag överlevt två tonåriga döttrar.

Du vet, tonåringar kan faktiskt ha åsikter om både det ena och det andra. 

Och vara lite dåliga på att lyssna på äldre.

Inte för att det gäller dig, menar jag.

Precis, sa Titania.

Ska vi leka nu, undrade Bessa.

Visst. Om du kan stå på tre ben, sa Titania.

Titta, titta, pep Bessa.

På vadå, sa Titania.

Det här! Det här! skrek Bessa.

Vadå? sa Titania.

Nu får du faktiskt kolla! sa jag åt Titania.

Hon har stått på tre ben en evighet.

Ja, jag såg, sa Titania. Det kunde jag göra när jag var nyfödd.

Nu får du ge dig! sa jag.

Surmört! sa Titania.

Sluta nu, sa jag. Ni är så fina och duktiga båda två.

Ni är fantastiska hästar.

Vi veeeeet!

Mamma Tinna suckade djupt och stirrade demonstrativt ut mot nejderna.

Vill du inte var med på en bild? undrade jag.

Jag kan ta ett porträtt på din fina profil?

Tystnad.

Lätt suck.

Jag har en profil, sa Bessa.

Titta!

Mamma Tinna lyckas på något sätt få till en dubbel suck.

Inte hinner jag ställa in skärpan. Men ni ser lite av hennes häftiga profil ändå.

Vilken Lady!

Här låter det PLING från min mobil.

Ett SMS.

"På väg in i mötet"

H-vete.

Fattar inte var tiden tog vägen.

Jag som till och med bjudit in till webbmötet.

Det var inget annat att göra än att erkänna på stående fot:

"Förlåt. Jag blir minst en kvart sen. Känns som om jag är 12 år och glömde tiden. Var i stallet och tittade till min unghäst. Glömde titta på klockan . . . "

Som tur är var det vår underbara webbyrå jag stämt träff med. Inga sura miner där inte.

Men när ska man växa upp egentligen? När?

Tvååriga Fröken Titania är så vacker!

 

Mannenvännen har lovat mig att redigera den här bilden bättre.

Motivet gör mig alldeles blöthjärtad.

Jag tycker min knubbiga fölis har blivit en svan. Och okej, okej, jag fattar att jag är partisk.

Men WOW så snygg hon är.

Vad jag vet om tvååriga hästars exteriör? Nada.

I mina ögon ser hon ut som en Ferrari. En liten passkanonkula.

En mördarköttbulle som kan flyga i 200 kilometer i timmen.

Det bästa av allt - hon är så lugn och trygg i sig själv.

Idag hämtade vi (ja, alltså mest Bäjebyarna - vi runtomkring var mest hjälpredor) hem avelsflocken från sommarbetet.

Sommarens bete har varit fantastiskt och har räckt så länge.

Idag var det ändå dags att flytta hem.

På bilden här ovanför syns Mettun som är Titanias bästis. Mettun flyttade från avelsflocken idag till en fritidsgårdshage på Bäjeby Gård. Hon ska börja i skolan till veckan.

Det ska bli fantastiskt roligt att få reda på hur hög hon blir som vuxen häst eftersom matte beställt en liten häst (lång näsa).

Gamla kameran kämpade förtvivlat för att hänga med i mitt klumpiga val av ISO-inställning och det dåliga ljuset i stallet.

Det är ju så himla kul att se olika modeller på hästar.

Mettun fick hoppa ut till lite nygamla polare. Inte mycket till pip och kiv där inte. De känner ju varandra.

Men visst var det ändå lite spännande att landa i ny hage med nya omgivningar.

Ingen trygg supermamma Tinna som flockledare heller. Bara jämnåriga.

Mettun och Rhafnatinna gjorde succé.

Valackerna i Juppes gamla flock blev begeistrade.

Det här är första gången som de båda tonårsbrudarna ser grabbar, de har ju växt upp i en avelsflock i hela sitt liv.

Nu är det mycket som blir nytt i deras liv.

Titania däremot landade efter stallbesök som inbegrep verkning av hovar och en noggrann borstning och kamning av yours truly i sin vanliga avelsflockshage.

Men?

Ho? Ho?

Var är alla polare?

Den bistra sanningen är att min vackra tös är kvar som Tinnas hjälpreda i avelsflocken.

Nu blir det till att barnvakta i parti och minut.

Det var svårt för unga fröken att förstå att polarna var borta.

Själv har jag svårt att förstå att det som kändes som lång väntan (vänta på att fölis bakas i Tinnas mage, växer upp och ska bli sisådär 3-4 år innan det är dags att rida in) faktiskt snart är över.

Det har gått så fort!

Mamma Tinna höll sitt senaste föl Bessa (Titanias lillasyster) nära sig och såg nog ut att undra hon också om inte några flinka medhjälpare i barnvakteriet saknades i flocken.

Jag är så glad och tacksam över att jag får hänga med i det här äventyret.

För varje lastning av unghästar och för varje hantering av unghästar lär jag mig mer och mer.

Blir mer och mer förtjust i fyrbenta ungdomar utan fördomar om det mänskliga släktet.

Annica och Magnus på Bäjeby Gård lär generöst ut av sina erfarenheter och delar med sig av kunskaper.

Annica har stärkt mitt självförtroende enormt när det gäller hanteringen av Titania. Jag kunde själv hålla och hantera henne idag när hon skulle verkas, det gick suveränt bra. Annica höll sig som diskret backup i stallet.

Det är verkligen ett tips till alla som går i föltankar och som inte är så vana vid unghästhantering. Se till att fölis hamnar på en gård med generös inställning till kunskapsöverföring. 

Det känns så härligt när man känner sig som en del av ett välfungerande maskineri, även om man bara är en liten del. Och Annica ser och ger feedback när hanteringen och samarbetet kring unghästarna går bra.

En riktigt jädra bra dag helt enkelt. :-)

Titania från Bäjeby Gård - ett år, åtta månader och 22 dagar gammal

I dag blev det häng med Titania med kompisar.

08.00 stod jag i stallet i nytvättade kläder, redo att hjälpa till att hämta unga fröknar ur avelsflocken till stallet. Titania och en väninna skulle få hovarna verkade.

Titania gick med på att få en framhov verkad i hagen, sedan blev det läbbigt att lyfta bakfötterna.

Då är det lika bra att verka på box, där det finns behändiga väggar som tar emot om fröken till exempel försöker backa sig ur pedikyren.

Att fota, hänga med i vad som händer i hagen och njuta av min unga fröken blir för mycket för mig.

Då kan fotoobjektet till exempel få öronen kapade.

Det spelar faktiskt ingen roll. 

Jag är förbi det där stadiet när jag lite oroligt spanade på Titanias kropp för att se om hon såg ut som en någorlunda välskapt häst.

Nu får hon se ut som hon vill.

Jag tycker att hon är världens vackraste köttbulle.

Naturligtvis vill inte bara "rätt" hästfröknar kliva på transporten.

Inte då.

Då får man hiva in hela gänget i omgångar tills det blir ont om kompisar i hagen och lättare att lasta de där som är rätt och ska få pedikyr.

Det gick ändå väldans smidigt.

Tinna suckade (nöjt?). Hon vinkade inte ens av ungdomarna utan tog sig en välförtjänt semester i bortersta hagen.

Där höll hon sig även när ungdomarna levererades till hagen.

Alla tonåringar fick alltså uppleva hur det är att vara alldeles ensam i världen.

Ungefär som i den tämligen hemska barnboken Palle är ensam i världen.

Titania gnäggade lika förtvivlat som kompisarna gjort före henne.

Min Titania är en cooling. Hon är lätt att ha att göra med på boxen.

Och för all del när hon lastas och kliver av i stallet också. Mer typen som iakttar och är nyfiken än som blir vettlöst rädd.

Men - i dag märkte jag också tonårstendenser.

Hon tittade intresserat på mina armar och ben och jag såg hur liksom tog mått med munnen.

Hur ska en sådan där smakas på bäst?

Jag höll med andra ord ett öga på henne för att kunna vifta bort en gapande mun.

Inga problem att få borsta överallt, pälsglansa manen och att få fötterna fina.

Jag gillar faktiskt hennes näbbighet.

Hoppas jag fortfarande gillar den när det är dags att rida henne . . . 

Trots djävulsk blåst så letade sig tydligen ljudet av kompisarnas gnägg till första hagen.

Se så fint hon grisepassar . . . 

Inte var Titania ensam i världen. 

Mamma Tinna och väninnorna väntade ju i bortersta hagen.

Det är fantastiskt att få följa min lilla fröken. Så fort så mycket händer ändå.

Här är hon en dag gammal:

Den 22:a juli kom Titania från Bäjeby till världen

Här skuttar hon fram åtta dagar gammal:

Tio veckor gammal:

11 månader gammal:

Ja. Sedär. Det är nog dags att be mannenvännen filma tösen igen.

Det finns fler bilder på Titania på bloggen. Läser du via dator (det gör väl knappt någon i dag) så går det att klicka på kategorin Titania. Då ploppar alla inlägg upp.