Radio i bilen - vilken smart grej!

Juppesnupp låg och sov när jag kom för att hämta honom.

Han såg så trött och söt ut. Dynan, Frami och unge Herr Barracuda höll honom sällskap. Så merparten av tröttfisarna var fuxar.

Jag är pigg! sa Juppe.

Nu kör vi igång.

Häpp. Som jag brukar säga.

Jaja, vi kom till bilen i alla fall.

Där var det lite troll i faggorna, men inte så många. Jag tänkte att jag skulle testa det där med att lyssna på något annat för att få bort min energi och uppmärksamhet på Juppe.

Att ha något i öronen när jag pysslar med en häst känns helfel för mig, jag vill ha mer koll än så (sedär, sådan är jag tydligen).

Men i bilen finns ju radio! Ned med rutan och på med kvart i fem-ekot på skaplig volym. Jag är nyhetsknarkare så jag spetsade öronen på radion mer än på Juppe så att säga.

Juppe hängde med i nyheterna han också, han kunde för sitt liv inte begripa var rösterna kom ifrån. Först var det läbbigt, sedan var det bara som det var.

Tror det kan bli bra för oss det där med radio. Lite ljud och lite distraktion.

Juppe var en fullständig lyckokaka att jobba på backen med. Nu greppar han slutor på grusvägen åt båda hållen och trampar på rejält, nacken upp som den krigarhäst han är.

Jag glömmer ju alltid kapsonen så jag viker liksom en liten näbb av grimman över nosryggen och håller med tummen och pekfingret där. Det retar Juppe enormt, men han står ut med det. Ibland använder jag min hand som kapsonöverdel.

OCH vi var duktiga på att jobba med traven också, Juppe tycker det är grymt kul att se mig strutta vid sidan om. Då kommer frustet.

I dag umgicks min kompis lite artigt med mig i hagen innan han drog till polarna.

I morron ska jag rida igen. Tjohooo.

Och ni som undrar varför det dyker upp inlägg som jag skrivit 2016 på här: jag håller på att tanka över inlägg från wordpress till blogger. Jag vill ha bloggen här igen. Känns roligast så.