tisdag 31 december 2013

Stilla tur i skogen - nu öronproppar i



Tre hästar på rad i skogen idag, Oskan, Fluga och Juppe.

En timme och 40 minuter över stock och sten. Skutt över bäckar, och som här, en promenix över. Här var det svårt att se hur landningsplatsen på andra sidan bäcken såg ut, så vi ryttare hoppade av våra kompisar och gick över vattenfåran.

Juppe klev glatt i med framfötterna och slörpade belevat i sig vattnet som en tant på soppkalas. Sugslöööööörp som på bredkanten av en sked.

Och sen ett skutt.

Ett fantastiskt sätt att avsluta året med Juppe på. Vilka hästar det här är. Modiga och roliga. Riktigt bra kompisar i både vått och torrt.

Och ja, jag har lite fjärilar i magen inför kursen till helgen. Ooooiiiiii. I morgon får guldklimpen vila.

måndag 30 december 2013

Four wheel drive i skogen idag

Titta. Vad fin.






Men även ett snyggo kan bli snyggare. Efter en härlig runda i skogen med Oskan och Ofsi som sällskap blev det tid för lite pyssel.

Jag och Juppe fick låna rosetter av Jorunn, Antons matte. Fint va?








Visst blev det lite Asterix över Juppe? Han suckade bara och ägnade sig åt ljuvligare saker, som att fylla magen med härligt hö.

Get, sa Jorunn. Men det håller jag inte med om. De är inte rödhåriga och så här snygga.

söndag 29 december 2013

Sol! Det känns så konstigt


Ja, vad kan det ha blivit. En knapp timme i skogen? Vi kände oss nog sugna på lite mer promenad allihop, Fluga och Co också. Men, de sönderregnade vägarna hejdade oss.

Fluga var väl mest kreativ idag med, hon föreslog en helt annan väg än den vi brukar ta idag med. Hon kanske vill lura iväg oss på en tretimmarsprommis?

Mest skritt, men en härlig galopp blev det också. :-)

lördag 28 december 2013

Jag hittar bättre än tant Fluga

Tre pållar på rad idag.

En kladdigt tur längs en åkerkant och sedan en sväng förbi ett lantbruk och kyrkan. Mycket najs.


Foto: Caroline Widell


Första pållen vek av hemåt tidigare, äventyrslystna Juppe och Fluga tyckte inte att det räckte med 45 minuter.

Hur är det nu då man går igen? Frågade jag.

Fluga vet, följ henne bara, sa stallägaren.

Vi följde Fluga, och det kändes liksom lite fel. Brukar vi inte gå vänster här? Eh, Fluga, ska vi in i träskmarkerna. Tycker du verkligen om oss? Vad vill du oss egentligen?

Vi fick förlita oss på mitt utmärkta lokalsinne istället (här hade min man börjat gråta, det vet jag). Men det gick jättebra! Förutom att det lite geggiga stället nu var en bäck (Juppe hoppade, Fluga gick), skogsmaskinernas framfart har gömt stigarna lite, och sista biten mot vår lilla grusväg var verkligen slörpigt lerig.

Vi överlevde. Glada och rosiga.

Undrar vart Fluga ville gå? Hälla? Mellandagsrea?

fredag 27 december 2013

Blå pilatesboll - helt okkidokki

Nä, krafterna rann bort i samma takt som regnet strilade ned i dag också.

Jag högg med min blå pilatesboll upp till stallet helt enkelt. Frågade stallägaren om det var okej att ha den i ridhuset, det var det.

Juppe och jag värmde upp med lilla bollen, han glömde nästan bort mig. Han tycker det är roligt att trixa, det syns.

Då var det dags att plocka fram boll modell större. Juppe tittade intresserat. Jag lade bollen en bit från mig och pekade på den (vi har kommit på att det är enklast att peka och titta - då fattar båda vad vi vill).

Juppe klurade ett litet tag, sedan gick han fram och rörde bollen med mulen. Godis och applåder.

Nästa gång satte han hoven på bollen och jag tänkte faktiskt, oh me oh my, hur ska det här sluta? Men det slutade bra. Juppe blev mest intresserad av hur hans ben gled över den stora bollen, när bollen liksom fastnade mot hans andra ben var det också lite kul.

Vi nöjde oss med en liten bolltrillarstund, bäst att sluta när det är som roligast. Juppe var nöjd, det syntes :-)

Nu ska jag göra en packlista både för mig och hästibästi, första helgen i januari ska vi på kurs. :-)))))))))

torsdag 26 december 2013

Trav? Hur gör man då?

Hoppsan, riddaten Ofsi hade tappat en sko. Då fanns det tid för ridfröken att ge mig och Juppe en lektion istället.

Tunga bootsen på. :-)

Vi fick lite beröm för att vi lärt oss svänga i tölten, vi ångade faktiskt fram som ett litet lokomotiv. Enda kruxet var när tuffejuppe skulle trava. Han fattade inget.

Vi testade, och testade, och testade. Och töltade, och töltade, och töltade.

Till slut, när jag stod i fältsits och drev på så kom traven. Phu.

Och vi fick en ny övning där det gäller att svänga, göra halvhalter och halter. Mycket bra. Får försöka göra den i trav åt ena hållet, som det var tänkt att den skulle göras. :-)

onsdag 25 december 2013

Välbehövlig promenad - för matte

Regn, regn, regn. Lera, välling, bläh. Plusgrader så långt yr.no kan se in i framtiden. Buäh.

Jag behövde röra på mig idag, höll på att krypa ur skinnet. Juppe fick hänga med, grimma och grimskaft på helt enkelt.

Vi tog lilla, närmsta skogsrundan för att se om den var ridbar. Njäej, skogsmaskinerna har gjort att själva anslutningarna till rundan var för geggiga, annars är det inga problem alls. Fryser det bara på blir det finemang. Tror att jag har funderat ut hur man kan rida runt det värsta.

Juppe och jag mötte en hundägare av den trevliga sorten som stannade och pratade med oss. Tre vovvar skällde och viftade på svansen om vartannat.

Är dom rädda för hästar, frågade jag.

Näej, sa hundägaren, jag tror det är din röda sydväst dom skäller på. Cool häst du har, han bryr sig ju inte alls.

Det är min Juppe det. :-)

Promenerad och glad kände jag att jag ville bjuda Juppe på något, varför inte en sväng till vår gräsmatta? JAAAAAA, sa Juppe.





PS! Det är inte våra hagar du ser i bakgrunden, Juppe och Co har välsträckta och säkra staket.

PPS! Glömde! Juppe gjorde perfekta yogaövningar åt båda hållen idag. Han ville väl också bjussa på något. Perfekt lyfta bakfötter, och hämta godisen under magen. Han ÄR en maräng.

tisdag 24 december 2013

Grön jul Juppe!


Hade liksom spetsat in mig på att rida idag. Men - jag ångrade mig. Öppnade lunchgrinden till killarna innan jag mockade och fixade mat, med den fromma förhoppningen att regnet skulle ha upphört när jag var färdigfixad.

Nope.

Latmasken slog till. Jag lade ett rött äpple i Juppes krubba och traskade hem till mitt grönkålsdoftande hem. Får slåss med katterna istället om vem som ska ha bästa platsen i soffan.

God jul!

måndag 23 december 2013

Juppe lärde sig sparka boll :-)

Ville göra något med juppeskrutt idag. Det fick bli en sväng till lilla runda ridhuset. Juppe såg glad ut, tror han haft en lite underlig dag med tjafsande plastbrorsor i hagen.

Det gick sådär att longera, körde bara några krattiga varv. Juppe vill inte förstå vad det är fråga om, utan blir "upprörd". My foot.

Då får det bli fotboll istället. Kickade iväg bollen, Juppe studsade lätt på stället när han hörde poffet när min fot träffade bollen. Hoppsan tänkte jag.

Juppe stod blickstilla. Det rasslade och skramlade i huvudet på honom.

Och så gick han fram och puffade lite på bollen med mulen. Godis och beröm.

Ny kick. Juppe funderade inte lika lång tid den här gången. Puff med mulen, godis och beröm.

Någon gång blev han lite ivrig och fick till en riktig fullträff med hoven på bollen så att den for iväg. SUPERMYCKET BERÖM! Och godis. Och applåder.

Ny spark på bollen. Juppe traskade efter och slog efter bollen med hoven. Godis och MYCKET BERÖM. He, he. Det där greppade han blixtsnabbt. Kul.

I nuläget går bollen rakt bakåt eftersom han liksom kratsar på bollen med framhoven. Riktigt kul att se bollen försvinna mellan benen på Juppe. Han såg lite förvånad ut varje gång. :-)

Det fick räcka för idag. I stallet fick han ett fint rött juläpple också, fingrisen.

Chefen Ofsi har fått två skuggor

Nyfiken i en strut gick jag upp till killarnas hage idag. Lugn och frid och ro. Juppe limmad mot Ofsis bakdel. Ofsi fick kamerakänning direkt. Och de andra två bruna sakerna sysslade med sitt.








Lustigt. Juppe höll sig verkligen tätt intill Ofsi. Som ett frimärke på ett kuvert. Och Fylkir kände sig som hemma på sin barndoms lekmarker. Han var också som en skugga till Ofsi, men av ett annat slag ...











Juppe vänder försiktigt på huvudet för att kolla vad som händer egentligen.

Ofsi knallade livstrött till vattnet för att ta sig en slurk. Ska du dricka? Då ska jag det också. NU, sa Fylkir.
















Tror båda killarna kommer att sova gott inatt. Kanske alla fyra, det är nog spännande när en nygammal kompis dyker upp i hagen igen.

Kunde de inte jaga runt varandra allihop istället och smälta bort lite fett, tänker jag grinigt. Galoppera några varv, göra av med några kalorier istället för att de snart ska se ut som luggslitna penntroll av bit och gnafs och tjafs. Killar, alltså. Obegriplig sort.

söndag 22 december 2013

Blåsväder + hästyoga



Uff. Riktigt ruskigt blåsigt idag. Jag och Flugas medryttare Carolin blev mindre och mindre hurtiga för varje vindby som ruskade fram över stallet.

Vi krympte dagens tur från enmilaren runt Näs till vanliga turen längs ån. Tur det. Juppe tyckte det var spännande att det blåste, och när vinden tog tag i mig blev han fundersam. Vill hon något?

Det blev tölt, en galopp och en trivsam tur.

Eftersom jag hade tråkigt igår och funderade lite på det där med Juppes uttråkning så hamnade jag bland lite youtubefilmer och andra inlägg som visade hästyoga. Det måste vi prova, tänkte jag idag.

Utanför stallet bad jag alltså inte Juppe kyssa stigbygeln som vanligt, utan stoppade in handen mellan hans bakben. I rena förvåningen lyfte han bakbenet och tog godiset under magen. Precis som övningen ska utföras.

När vi skulle göra om proceduren blev det lite mer knöligt, men det ordnar sig nog med tiden. Juppe är beredd att jobba för sina godisar.






Och i morgon är lunchkön i killarnas hage utökad med en häst. Då kommer stallägarens Fylkir tillbaks, Flugas son. Det var Juppes bästis i somras, ska bli kul att se om det fortfarande är så och så hoppas jag att alla hästar är fina och hela efter ihopsläppet.

Lunchkö söndag:




Självklart står Ofsi först. Kön arrangerades om efter var jag stod i hagen eftersom Ofsi är mycket kameraintresserad. Här kontrollerade han till exempel att jag ställde in allt rätt när jag tog en bild av Argeisli:




Dags att införa en ny term inom fotografering, muldopp. Alltså inte mikrofondopp utan muldopp. Har det numera på de flesta av mina bilder. Men det gör inget, Ofsi är så vänligt intresserad att det är omöjligt att bli irriterad.

lördag 21 december 2013

Sjuk? Eller uttråkad?

Uttråkad.

Juppe såg ut som ett lyckotroll som barn ärvt i fyra led idag också. Tredje dagen av trött häst som knappt orkar lyfta huvudet. Jag blev så orolig att stallägaren fick hjälpa mig att tempa. Inte en grad för mycket.

Alla hovar fina. Magen rund och fin och bullrig. Ja - då var det bara att hänga med Fluga och Oskan på skogspromenad.

Första delen av promenaden vinklade inte Juppe någon av öronen framåt. Det var ett håglöst trask, där han till och med snubblade titt som tätt.

Men - så gjorde vi en avstickare från vanliga rundan, en manöver mot E 18 till. Det blev både blött, besvärligt och rejält geggigt. Juppes öron åkte framåt.

Utan att knota klev hästarna över ett riktigt sumpigt skogsavverkningsområde, in på en väg som maskinerna använt, den var som välling. Vi balanserade på den smala mittremsan i vägen, som var lite mer fast eller försökte gå på gräskanten de sträckor det gick.

Och sista biten över stock och sten. Tjohooo, sa Juppe och klev på med sina långa ben.

Han ville bara ha lite spänning och utmaning i sitt liv. Marängen ser så nöjd ut när han gör något bra och får beröm. Tror jag ska börja med lite trickträning, det gillar han nog.

fredag 20 december 2013

Förflyttningar med hjälp av spö

Juppe såg helt slut ut som häst idag också. Schleten som vi säger i Värmland.

Jag som hade tänkt mig gloppetigloppetitur idag. Det hade jag verkligen inte hjärta att utsätta Juppe för. Vi tänkte om.

Det blev ridbanan och markarbete istället. På med träns och så högg jag med mig en ganska lång piska av någon sort som jag inte vet vad det är. Någon typ av snörbit längst ut.

Jag började med att stryka med spöet över hela Juppe, på båda sidor. Det här har vi gjort förut, men det var ett tag sedan. Han tittade uppmärksamt på spöet och lite undrande på mig. Men det var inga problem att stryka på båda sidor av hans kropp, längs alla ben, under magen och ja, överallt.

Sedan gjorde vi lite Juppefavvisar, öppna längs långsidorna. Med spöet gick det VÄLDIGT snabbt, han var skeptisk men saktade ner när jag bad honom. Snuppeluppevärldsbäst.

Nu jädrar tänkte jag utsätta Juppe för en övning jag läst mig till i en av Tobbe Larssons böcker, förflyttning med hjälp av spö.

Tänker också att det är bra om jag gör lite nya saker med killen, han har lite tonårslätt för att bli uttråkad.

Jag ställde mig rakt framför Juppe, nos mot nos så att säga. Pet, pet med spöet på vänster bog, jag ville alltså att han skulle flytta för spöet. Det gjorde han med hjälp av lite pekhjälp. Godis och beröm. Han fattade prylen rätt snabbt.

Att flytta en hov med hjälp av spöet var däremot jättesvårt. Han fattade inte vad han skulle göra. Jag drog lite lätt i tränset så att han tog ett steg framåt. När han klev med hoven jag pickade på med spöet så berömde jag. Jag tror inte han fattade vad det var fråga om. Vi får öva mer.

Stursk av framgångarna bestämde jag mig för att backa Juppe längs hela ridbanan med hjälp av spöet. Jag ställde honom vid A längs medellinjen och så backade vi. Jag petade på hans bog och försökte styra med Juppes huvud.

Det blev ganska rakt.

På slutet ökade jag tempot och Juppe var med på noterna, det blev back med bra fart. Godis och beröm så klart. Juppe slickade sig lite fundersamt om läpparna, tydligen är det ett dominant beteende från min sida att backa honom. Det har jag också läst mig till någonstans, eller hört från någon av mina hästgurus.

Nu fick marängen hoppa ut till grabbgänget i hagen igen.

Och i stallet hängde massor av bevis för kärlek från taket. Juppes juldekorationer släppte från sin tejp efter en dag, får göra något åt saken. Anton däremot är stallets blingblingkille:






Visst ler han? Det här är kärlek det.

Drottning B tittar intresserat men avvaktande på. Jag får klappa på hennes älgmuleformade mule så länge hon har hopp om en äppelgodis. Annars får det vara.




Idag ska hon få skor på bakbenen igen. Onda hoven är mycket, mycket bättre och snart finns det hopp om att få komma ut i drottningriket hagen igen.

Nu nöjer hon sig ändå med min simpla person som sällskap efter att jag släppt ut förmiddagssällskapet för lunch. Så länge jag går och städar och pysslar i stallet så ropar hon inte efter undersåtarna. Lunchhöet hjälper säkert till ...

Och innan jag tog in Juppe för den lättare workouten så öppnade jag lunchgrinden för grabbarna. Ofsi befäster sitt ledarskap så fort han ser Argeisli (A väntar fortfarande till sist innan han går fram till lunchhöet). Vem vill mucka med den här killen?



torsdag 19 december 2013

Sällskapsherre på eftermiddagen

Drottning B hummar uppmanande mot mig så fort jag visar mig i stallet numera. ^ ^

Ryck snabbt bort mobilen från en tonåring och lås in den i en låda så har du Juppes min när han fick hoppa in i sin box efter lunchen. Han stirrade klentroget på mig när jag klev ut ur stallet och larmade på.

Inte jobba? Stå här med en ... tant?

onsdag 18 december 2013

Stockgymnastik på schemat



Han var trött idag gossen, somnade nästan när jag borstade och sadlade.

Jag ville in i skogen eftersom alla fält är så geggiga och tråkiga. Ett litet problem: mittemot avtagsstigen till vår gymparunda pågår en skogsavverkning.

Vi har ridit förbi maskinen en gång, men då i sällskap med Fluga. Bäst att vi promenerar tillsammans tänkte jag.

Det gick hur bra som helst. De nya mysko timmerhögarna längs vägen var inget som direkt upprörde Juppe. Och sedär, där står ju maskinen också. Och, oj. Det sitter någon i. Denne någon vinkar glatt och startar maskinen.

Maskinen lät som en traktor. Juppe lyfte inte ens på huvudet för att titta. Vi knallade mot ridstig istället och vid "avfarten" satt jag upp.

Nu lät ju den där maskinen lite mer eftersom den höll på att kvista stammar och såga. Ljudet liksom rullade in i vår skog och Juppe blev lite fundersam. Otroligt nog var jag väldigt avslappnad, tänkte på stallägarens och ridfrökens ord. Inte tjuvhålla.

Så jag tjuvhöll inte utan drev på lite. Det gick jättebra.

Hopp in i skogen, jag siktade på alla nedfallna stammar jag fick syn på. Det här har ju Juppe varit med om en gång förut, fast då satt jag inte på. Han visste direkt vad det var fråga om.

Vi hade kul! Vi snodde som råttor mellan trädstammar och uppför kullar och mellan trånga stammar och över kullvräkta stammar i olika dimensioner och höjder. Juppe blev fundersam när jag bad honom kliva över en riktigt hög stam, men gjorde det. När han väl fått över alla fyra benen vek han genast ihop sig till en ostkrok och krävde: godis. Han fick det.

Med promenad och gympa blev det drygt en timme, kanske en och en halv timme till och med av skritt och krumbukter.

På vägen hem var ljudet lite läskigt, men jag kunde ha lång tygel på Juppe och han sänkte snällt huvudet. När han smygökade tempot bad jag honom sakta ner, och det gjorde han också.

Tror jag och Juppe är inne i något slags flow igen, jag tyckte inte att jag behövde göra särskilt mycket för att Juppe skulle svänga eller stanna. Mycket fint! :-)

Nu ska jag bara se till att inte slacka i ridningen, utan påminna herrn om det där med halvhalter och halter.

tisdag 17 december 2013

Repetition är all kunskaps moder

Jag gillar livet i stallet, stallhäng helt enkelt.




Att se Anton mysa med matte till exempel.

För att förgylla tillvaron ännu mer så köpte jag julpynt till stallet. Mjaha, sa stallägaren. Där borta i din hörna då, långt bort från Oskan. Hon får spader av pynt.




Sisådär. Nu kan Juppe kika upp från krubban och titta på granar och rosett. Skönt, nu slipper han få någon sorts trauma för att stallet saknar pynt.

Idag kopierade vi frökens lektion. Upp med alla koner längs medellinjen, fem steg mellan. Det gick riktigt bra! När Juppe väl fattade att han skulle trava var traven lugn och fin, vi kunde styra rätt två gånger.

Tölten var knepigare, men vi var ganska bra där också. Juppe vill gärna slå över från tölt till trav, men jag var envis.

Att göra en dubbelvolt gick också okej, alltså som en evighetssymbol. Det fina i kråksången är att det här verkligen får Juppe alert. Tror han tycker det är kul helt enkelt, en utmaning.

Mitt i passet fick vi höra ett dunderbrak från skogen, från skogsavverkningen. Det lät som ett skott och Juppe hoppade jämfota, men eftersom vi var mitt uppe i en övning så körde vi bara på och han glömde snart att vara nervig.

En bra dag helt enkelt. Vi höll inte på längre än en halvtimme på banan, jag vill inte tråka ut Juppe och är inte säker på när den gränsen går. Nu gick vi båda nöjda och glada till stallet.




Och i hagen visade kung Ofsi att han är en hård men rättvis ledare. Det dröjde innan Argeisli vågade sig in till höhögarna i lunchhagen. A tvekade och tvekade, sedan pilade han snabbt som en ål bakom Ofsis rumpa in i hagen.

Antagligen har A gruffat lite med Ofsi och kanske med Juppe. Ofsi blängde mot sin undersåte och sa ifrån när A ville sno en hög från Juppe. Juppe fick hjälp helt enkelt. Roligt att se det samspelet också.

Herregud, höll på att glömma att drottning B hummade lite inställsamt när jag och Juppe var färdiga med träningen och kom tillbaks till stallet. Om hon fick en godis? Självklart.

måndag 16 december 2013

Ofsi i städtagen


Ofsi fick låna Oskans box när han skulle vara sällskapsherre åt stallets drottning Baldursbra. B har ont i hoven och måste stå inne ett tag. Det är en prövning både för henne och för hennes stoflock. De vill inte vara ifrån varandra en sekund.

Till nöds får annat sällskap duga i stallet. Och Ofsi tog chansen så här inför jul. Här ska fejas!




B tittar på, och har samtidigt koll på om jag möjligtvis kan bjuda på en äppelgodis när jag ändå går förbi. Hon har noll respekt för mig, lilla kryp till människa, men mina godisar duger. Alltid något. :-)

Juppe och jag då? Vi hade fint sällskap i skogen idag av Fluga och Carolin. Grått, disigt och slaskigt men härligt ändå. Och våra stabila hästar klarade också att det var en skogsmaskin som höll på att avverka relativt nära. Puddingar är dom.



söndag 15 december 2013

Vi fick jättebra övningar


Precis. Viktboots på. Då vet vi att det är allvar, jag och Juppe. Vi började gårdagen med en lektion, ett jädrigt bra sätt att starta sin födelsedag på för övrigt.

Fröken hittar på kluriga övningar för mig och gullesnupp, varje lektion har ett tema. Nu hade jag flaggat för hjälp med att få Juppe att lyssna mer på tygeltag, och jag behöver hjälp med att sluta dra i honom så att han ser ut som en ledsen beagle. Det känns så i alla fall.

Skitbra, som alltid. Jag har träningsvärk. Då har Juppe det också. :-)

Hon lyckades få både mig och Juppe att sätta halterna, nu får jag försöka kopiera hennes lektion när jag rider ensam. Vi mjukade upp med halter vid varje bokstav på banan.

Fröken satte upp en ganska smal port av två koner på medellinjen. Den fick jag och Juppe använda som midja på en åtta. Och: vid porten skulle Juppe vara helt rakställd, jag skulle också se till att böja honom efter rätt varv.

Låter löjligt enkelt? Det var skitsvårt! Tror att både Juppe och jag hade lika roligt, vi hade faktiskt fullt upp båda två. I skritt gick det ju någotsånär, men i trav och tölt. När Juppe sänkte tempot i traven gick det ganska bra att manövrera, men det här får vi öva på. Ska bli kul.

Phu. Tänkte vi. Då ställde frökenlöken upp en slalombana längs medellinjen. Tjoflöjt.

Jättebra för mig som vill ge tvåhundra olika hjälper. Nu var det verkligen: sväng = ett tygeltag + skänkel. Vi fick till det någotsånär någon gång. Supernyttig övning, det går inte att ha något annat i hjärnan än att försöka hålla reda på sin kropp och ge rätt hjälper. Ha, haaaaaaa!

Juppe var så trött efter lektionen att han snubblade när jag hoppat av och skrittade av honom.

fredag 13 december 2013

Frid och harmoni



Jag kan inte se mig mätt på den här killen. :-)

Idag tog vi en liten tur längs ån, turen är så vacker med utsikt över vidsträckta fält och dalgången ned mot Lillån. Juppe blev fundersam över att gå ut på vägen, men då drev jag på grande och si - så här avslappnade har vi nog aldrig varit på den här rutten.

Jag log, Juppe log. Solen sken. Långtradarna dundrade förbi på vägen, lämpligt nog när vi hunnit undan. Allt kändes bra. Vi töltade, skrittade och galopperade. Mycket fint.

Rundan tog nog inte mer än en halvtimme, men det var en trivsam halvtimme.

Det var heller inga problem för Juppe att gå på asfaltsvägen sista biten, vi både mötte bilar och blev omkörda. Nemas problemas.



Och så tänker jag, är jag fullständigt överspänd? Hur kan jag ha tänkt att killen måste in på Lundsberg snarast bara för några dagar sedan?

Men det är väl som med alla förhållanden, mänskliga som andra, det går upp och så går det ned och så går det upp ...

torsdag 12 december 2013

Mycket bättre idag!

Sedär, idag hade ridbanan torkat upp såpass att vi kunde hålla till där jag och Juppesnupp.

Jag hade lite lätt sammanbitna tänder och var beredd på fajt. Taggad. Ska minsann visa vem som bestämmer - men på ett snällt sätt. Jajamensan. Här ska ingen hästslyngel komma och köra med mig. Nope. Det är jag som är pilot, så det så.

Juppe var jättesnäll och lyhörd. Jag kan inte påstå att halterna blev exakt där jag ville ha dom, men han lyssnade hundra gånger bättre än igår.

Vi jobbade med massor av tempoväxlingar. Från skritt upp i galopp och ner igen och trav. Jag gjorde min favvobadbollstrav som Juppe börjat vänja sig vid. När jag studsade och slängde med i Juppes stora kliv försökte jag att hålla ner tempot, alltså studsa långsammare. Det funkade!

Eller jag tror det i alla fall. Efter några varv lugnade takten ner sig och det blev en mer sansad takt att sitta ner i.

Men det där med samling. Vilket mysterium. Kyra Kyrklund sa att alla hästar har samling, men i olika grad. Där tror jag att vi har en mycket låg grad ...

Försökte lirka lite med tyglarna samtidigt som jag drev på, tänkte att det kanske får bakbenen att jobba lite mer. Nja. Vet inte jag.

Men vi hade roligt idag båda två! Vi var på strålande humör när vi klev av banan, bara en sådan sak. Och det är inte Juppe det är "fel" på, jag är för oerfaren som ryttare för att kunna guida honom. Där behöver jag hjälp. Och jag har sån tur att jag får hjälp, på lördag blir det lektion. :-)

Jag skulle verkligen vilja gnuggas i det där med att ge rätt hjälper. Tror jag rotar till det i onödan för min lagom tjocka häst.




onsdag 11 december 2013

Juppe fattar inte vitsen med tyglar



Hoppade upp jädrigt taggad till stallet idag. Dressyr is the shit!

Nehej. Ingen ritt på ridbanan, tur då att det finns ett litet ridhus.

Juppe var stel som en pinne. Inte hispig eller jävlig eller så, helt enkelt bara en pinne med huvud och svans på.

Böjd efter det lilla runda ridhuset? Näej. Nästan tvärtom på något sätt, huvudet pekade ut mot väggen, istället för tvärtom. Här började jag tvivla på min inre Kyra.

Grejen är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra för att hjälpa Juppe förstå. Här är det liksom inte små tygeltag som han lyssnar på. Grabben måste på fortbildning, så är det bara. Och innan dess måste vi ta lektioner.

Juppe är taggad på skänkelvikningar och öppnor och slutor, så vi körde med det. Och med massor av beröm så öppnade det upp för lite annat jobb också. Vi skrittade med det som skulle vara myrsteg (sluta dra mig i munnen, sa Juppe. Jag går så fort jag vill). Ökade tempot, minskade tempot. Testade samma sak i trav.

Jag körde min kyrabadboll i sadeln, den får i alla fall mig att slappna av. Juppe kan trava, nemas problemas. Men att trava i olika tempo är en annan femma. Suck.

Galopperade lite, travade, galopperade igen. Töltade. Juppe ville bryta till trav hela tiden, då blev jag sur. Det blev galopp istället. Till slut fick vi till en schysst tölt i båda varven, då bröt vi.

Jag fattar att det är lite knepigt för Juppe att hålla till på den tämligen lilla volten i ridhuset. Men - han lyssnar skitdåligt. Och jag lider mer och mer när jag använder styggare och styggare tygeltag. Buäh. Tips?

tisdag 10 december 2013

Dagens darriga uppgift: tvätta sår

Blev ingen ridtur idag. Juppe hade ett sår på halsen, upptäckte det när jag skulle göra honom i ordning för ritten.

Såret är lite större än en femkrona, allt skinn är borta, rena fina kanter. Det är säkert en brodd som fått med sig en bit av Juppe.

Jag blev darrig i hela kroppen, brukar inte banga för lite sår men när det är snuppisen som är skadad är det tydligen annorlunda. Klippte bort allt hår som var runt såret och tvättade med klorhexidin. Det gick jättebra.

Killen fick hoppa ut i hagen igen och jag började med en manisk julstädning av stallet istället. :-)

Grönt med bra passform på Snyggjuppe


Här är det, det gröna täcket från Horze som jag lovat bild på tidigare. Superbra passform för en isis måste jag säga.

Juppe har 135 på de flesta av sina täcken, den här gången köpte jag en 140 och det sitter som en smäck. Rejält, tjockt fleecefoder innuti också. Inget tunt fjöligt.

Och - rimligt pris. Hur det än är så verkar i alla fall Juppes täcken gå ett grymt öde till mötes.

måndag 9 december 2013

Kyras badboll funkar!

Yes! Hoppeliskutt upp på Juppe idag med Kyra Kyrklunds clinic från igår ringande i öronen.

Fint sällskap hade vi också, både Fluga och Ofsi följde med. Ut på ridbanan och traaaaavaaaa, istället för att rida lätt så gjorde jag en grov parodi på det som Kyra kallade en levande sits. Alltså motsatsen till att klämma ner rumpan med våld i sadeln.

Kyra pratade om att när man studsar en boll kan man inte slå till den i uppåtstudset, då stannar bollen av. Man måste låta handen (sätet) följa med i uppåtstudset och sedan använda kraften nedåt för att få mer fart (luft i stegen på hästen).

Juppe blev oerhört fundersam när jag istället för att rida lätt i traven studsade som en galning, jag for hit och dit i sadeln och Juppe blev orolig över min dåliga balans. MEN låren slappnade av, och när låren slappnade av så slappnade knä och underben av. Och då kände jag helt plötsligt mycket mer av vad Juppe höll på med.

Han kan minsann behöva ta lite ansvar för mig också förresten. Jag tror jag daddar honom med att hålla balansen för både honom och mig.

Efter den uppvärmningen fick vi en härlig timme i skogen. Tanten Fluga var riktigt piggelin! Och eftersom jag var ovanligt avslappnad var Juppe som en filbunke.

Tänk vad härligt det är när en polett trillar ned. Även om det ska behöva ta ett halvår. Nu fattar jag vad ridfröken har varit på mig om. :-)

Så här härligt hade vi det:


 Fluga till Ofsi: håll dig på din kant slyngel!


Bettina till Ofsi: vad sägs om ett par extra öron? 


Tre amigos.

söndag 8 december 2013

Har du en sockerbit, sa Kyra



Nu är jag lite kär - igen.

Kyra Kyrklund har pratat hela dagen om samling i Röda stallet på Strömsholm.

Det är en sak att vara elitidrottare, och en annan att kunna förmedla insikter och kunskaper till andra. Kyra lyckas förena båda sakerna. Hon är fantastisk att lyssna till, inspirerande och rolig.

Jag trodde inte att hon skulle rida själv under heldagsclinicen hon höll i, men det gjorde hon. När hon suttit upp med hjälp av en pall frågade hon hästens matte om hon hade en sockerbit. Chockad sa tjejen nej.

Sedan fick vi en föreläsning om att det är viktigt med en häst som står still, för säkerhetens skull så klart. Och det är heller inte trevligt för hästen att bli dragen i munnen det första som händer när ryttaren hoppar upp. Sockerbit = trevligt att stå still.

Myser. Har alltid lite dåligt samvete när jag proppar Juppe full med godis.

Nu förstår jag mer om det där med slappna av i knäna och låren som jag får höra. Det är okej att studsa, det är till och med en nödvändighet för att kunna använda skänklarna när det behövs att de inte är låsta i ett fast grepp runt hästen.

Jag förstår också mer om tyngdpunkten hos hästen och hos ryttaren och så längtar jag efter att rida Juppe. Att öva slutor is the shit.

Jag lystrade rejält när hon pratade om hästar som har stora rörelser, som vill springa iväg istället för att trampa under sig när man driver på. Samling är fortfarande lite mystiskt för mig, men nu har jag en väldig lust att experimentera mig fram med Juppe.

Clinicen var väldigt trevligt ordnad, mängder av ekipage från ponnydressyrryttare till Grand Prix-aspiranter fick råd och kommentarer av Kyra. Oerhört lärorikt att titta hästar och ryttare med olika "problem".

Jag är inte ensam om att sitta och knipa mig fast på hästen. :-) Och Juppe är inte unik när han försöker dra mig ur balans och själv bestämma både takt och gångart.

Inatt kommer jag att sussa gott, är så trött i huvet att det surrar. I morrn ska jag låtsas att Juppe är en badboll, där jag ska utnyttja studset till att få mer kraft och schvung.



Här hittar du en länk till Strömsholms eget referat av clinicen. På sista bilden ser du mig i publiken, jag har overall med ilsket gula ränder på. :-)

Och här hittar du Hippsons referat från clinicen. Snäppet vassare än Strömsholms sammanfattning tycker jag.