Äntligen ett nytt blogginlägg, sa Juppe.
Japp. Det har varit lite dåligt med det, har inte riktigt orkat. Mannenvännen som hade närmare 40 graders feber över jul är fortfarande inte frisk. Och jag som aldrig får feber har varit som en slak sill med täppta bihålor och med huvudvärk. Jag som aldrig har huvudvärk.
I dag körde vi lite markarbete på ridbanan, sparkade lite boll och myste. Det fick räcka så.
Juppe var oroväckande pigg när vi skulle göra travfattningar. I mina ögon såg det ut som väldigt runda och fina galoppfattningar. Hm.
Hakade på ut i hagen efteråt. Nu har grabbarna fri tillgång på hösilage, en häst äter sig varm. Gänget stortrivdes, de var i himmelriket.
Tyckte alla såg oroväckande pigga ut så jag ställde mig lite diskret bakom ett staket och fotade.
Är du med? undrade Baldur 2 och eh, en svart häst.
Och action!
Mjahaja, tänkte jag. Inte undra på att grabbarna ser lite luggslitna och tufsiga ut ibland.
Det händer lite då och då att jag hittar en helt skär och kal fläck i Juppes päls. Gnafs.
Juppe tyckte inte att jag skulle ödsla pixlar på sådana hästar. Usch.
Å. Är det vi nu? (Jävla minneskort att krångla i kameran, grmpf. Ursäkta randen). Frami blev lite handfallen.
Juppe gav upp och styrde mot hösilagebollen. Det gick inte att locka honom att leka.
Frami har verkligen fått en kompis i Ess. Här lovar de att döda varandra på ett kamratligt sätt.
Fy, sa Juppe.
Nu kör vi skrek Bäbibarracuda upphetsat.
Mest upphetsat för att Juppe var bekvämt parkerad vid höet och kameran var riktad mot honom (det är min Bäbi det).
Stilla frid.
Kom igen din lort, sa Bäbibarracuda till Ess.
Nä, jag GLOR inte. Jag bara kollar hur många snorkråkor det hänger här. Blä, så äckligt!
Jag gnafsar dig uppifrån, jag gnafsar dig nedifrån. Jag gnafsar dig överallt, vrålade Bäbi.
Mer?
Jamenvisst. Absolut. Kör på ni. Jag har det bra här i vinteroverallen.
Får man inte titta på din fula underläpp? undrade Bäbi. Har du PROBLEM med det?
Frami gav upp. Juppe litade inte helt på sin kusin när han kom fram för att nosa. Ska han jaga bort mig nu? Men Juppe fick stå kvar.
Ess är en trött gammal åsna, sa Bäbi.
Ess har papiljotter. Och det är fuuuuult.
Ess är en svankryggig älg. Ess har nog loppor också. Jag tycker det kliar på hakan nu.
Ess är min nya kudde. Den luktar inte så gott. Bläääääää, sa Bäbi.
Hur ska det här sluta? undrade jag. Den där Ess verkar ju ha en ängels tålamod.
Vadå vildögd? Vad är det?
Är det så här?
Är det? Är det?
Och – ungefär där brast det för Ess. Han exploderade och jag var glad att jag stod på andra sidan av ett staket. Bäbibarracuda gjorde en baklänges sartomortal och fick flytta på sig.
När hästar vill vara snabba är de – jädrigt snabba.
I bakgrunden lät inte Baldur 2 och den svarta kompisen sig bekomma. De körde synkron hästbalett.
Om jag inte på tonårsvis vaknar vid lunchtid i morgon kanske det blir en liten ridtur. Det vore ju najs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar