Juppe är "för späd för att ridas in"

Man får ändå ge honom att han tittar upp, trots gräset i sommarhagen. Det är inte illa.

Fyra dagar har han fått vara ifred min guldklimp.

Nu är sommarlovet slut.

- Jag är för späd för att ridas in, sa Juppe.
- Alldeles för liten och tanig. Du kan skada min växande kropp om du sätter en sadel på min rygg.

- Men herregud, bara sådär?
- Ska jag inte gå i skola först?

Vad ska man säga. Jag muttrade bara och for fram och tillbaks mellan bilen och Juppe för att hämta alla prylar.

Livet blev helt annorlunda efter att Annica kläckte att man kan ha grimskaftet i kläm i en bildörr. Jag har försökt linda det runt dragkroken på bilen, men det blir så lågt och Juppe kliver så lätt på grimskaftet.

Ha, så fiffigt.

Mutter, mutter, mutter, sa Juppe.
- Ser vi inte ett troll där borta! ropade han i falsett.

De är faktiskt utrotningshotade, sa jag. Ser du ett så får du inte trampa på trollet, de är fridlysta.

Vi höll oss till grusvägen i dag. Tänkte det var bäst för en oinriden vildhäst.

Det gick ju himla bra får jag säga.

När de första juppepipen kom när vi ridit nedför skogsbacken så var jag beredd. NEJ. INGEN JÄVLA HINGSTPIPPIJUPPE. Där går min gräns. I fjol blev det ett sjå att dra ned kompisens huvud och få honom att sluta skrika.
Nu blev det inte mer än två pip. Från honom vill säga.

Mjuka grusvägar är ju liksom perfekt för galopp. Vi körde tre sträckor på vägen hem, kompisen blev så flåsig, så flåsig. Han tog tacksamt emot skrittpauserna finfisen.

Vi får nog börja jobba lite på kondisen.

Tillbaks i hagen var kompisarna helt hysteriska efter upprepade trollattacker.

- Gud vad fånig du är, sa Juppe och höll sig tätt inpå idolen Frami.

- Troll är faktiskt fridlysta. De ska vi vara rädda om. Och islandshästar är faktiskt ett otroligt lugnt släkte, vi skulle kunna slåss som lejon men vi föredrar att äta gräs.

- Precis, sa Frami.

Juppe orkade inte ens se sur ut när jag sprejade honom med ultragiftig insektsspray. Myggorna som satt i hans päls trillade av med kryss istället för ögon. Då tittade Juppe uppskattande på mig.

Men, även om många islänningar mest är inriktade på gräs finns det några i släktet som är ute efter annat. Bus till exempel.

Oskyldig gräsätare?

Frid och lugn och ro?

Tittut! sa Bäbibarracuda som ju faktiskt nu är en inriden ung man, en ridhäst. Så jag döper härmed högtidligen om honom till Barracudan.

- Sluta tjafsa, fräste Juppe.

Bulleribulleribock, hur många horn sticker det upp, sa Barracudan.

Då gick jag.