Visar inlägg med etikett Hitta sadeljävel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hitta sadeljävel. Visa alla inlägg

fredag 3 januari 2020

DIY: ett bolster för att ge bomlösa sadeln en midja

Det här inlägget kommer att få en uppföljning.
Lovar. Och bättre foton.

Jag vill bara ge er en bild av ett pågående arbete (som är jättekul. Känner mig lite som professor Balthasar).


Jag har alltid gillat min bomlösa sadel som jag köpte när jag köpte Juppe.

Då var tänket - jag köper en bomlös som hänger med Juppe i bredd, när han ändrar sig och musklar sig.

Sedan har den hängt kvar.

Nu vill jag egentligen ha en bomsadel som gör att jag kan få en mer korrekt sits, men har inte råd just nu.

Jag är mycket svankryggig och sitter som en kråka (även om det är en glad kråka).


Jag måste säga att den bomlösa är av en fantastisk kvalitet.

Den har hängt med i vått och torrt. Mannenvännen har fäst en söm som släppt vid en bossa, det är allt.

Jag är ganska noga med att ta hem sadeln och tvätta med sadelsåpa och smörja med fett lite då och då.


Den är så mjuuuuuuk och skön så det finns inte.

Min sadel är som en soffa.

Problemet är att jag får stolsits och att den helt enkelt är för bred för att jag ska ens kunna försöka få en korrekt sits.


En liten del av min hjärna kom då ihåg att vissa ryttare som har höft-problem lägger på bolster ovanpå sadeln.

När man har höft-problem kan man nämligen inte ha för bred sadel.
Jag har inte ont i höfterna, men lite grand av samma problem ändå.
Det är den breda sadeln och Juppes tunna till kropp som gör att jag får stolsits, jag kan helt enkelt inte sitta som "man ska", som en klädnypa ovanpå Juppe.
Fysiken säger nej.

Rotade i garaget och hittade ett liggunderlag av billigaste modell i skumplast.

Klippte till tre lager och limmade dem med kontaktlim.


Tack vare att jag har en ridinstruktör (tillika stallägare) som är utbildad inom Centrerad Ridning har jag fått testa att göra avtryck på mina sittben och mitt pubesben på wellpapp.

Jag tog avtrycket som mall för skumplastbitarna. Jag har 10 centimeter mellan mina sittben, jag lade till en centimeter att flyta ut fläsket på. Det är bredden för det bolster jag skar ut (som vissa kallar twist-bolster).


Sedan ville jag ha en klack framåt som ger stöd åt pubesbenet och lite stadga åt mig.

En provritt kändes jättebra!

Nu ska jag be mannenvännen om hjälp att mjuka till lite kanter som kändes hårda.
Grundmodellen är utmärkt och gör verkligen sadeln smalare, ger den en midja.
Formen på bolstret är lite som ett hammarskaft med brett skaft att sitta på.


När den känns helt bra ska jag limma fast skinn på den så att den smälter bättre in i sadelns färg och kanske ska jag också limma fast kardborrefästen både på bolstret och sadeln.


Du är rolig du, sa Juppe.

Ge mig lite mer hö!


Är du snäll, alltså. Menar jag.
(SOL och fuxar, tänkte jag och smälte som en klick smör).


Klart han fick.


Juppe är rolig när jag testar nya prylar.

Han som kan vara lite "vaken" väntade snällt med att jag pillade in plastbolstret mellan sadel och rumpa i hård blåst på ovalen.

Vi var båda lite ställda över vad det gjorde med vår kontakt, men listade ut hur vi skulle prata med varandra ändå.

Jag har också köpt nya stigbyglar som är lite tyngre än de gröna fina i aluminium.
Bild på dem kommer också.


Han är toksnäll min häst.


Och mycket speciell.
Han säger att det gäller mig med.


(Fnissa).

Här hittar du mer inlägg om vår bomlösa sadel:



Använder du någon typ av gelpad eller bolster? Varför? Berätta!

lördag 4 maj 2019

Rider jag utan sittben?


(Bilden: krysset närmast är avtryck av mitt blygdben, snett upp till höger syns vinkeln till mitt högra sittben. Det vänstra sittbenet ville inte vara med alls i övningen.)

Leviterar jag några millimeter över Juppes rygg?

Jag kanske kan strunta i planerna på att gå ned några kilo?

Skojar bara.
För ett tag sedan var jag med på en härlig heldagskurs som Annica på Bäjeby Gård höll i.

Fokus hölls på sittbenen och vad de betyder för oss ryttare.
Det var bara det att jag inte fick något jävla avtryck av mina sittben.

Tänk att ett litet stycke wellpapp kan stå emot så bra.



Avtrycket var bara en liten del av kursen och den teori som hölls. 
Sadelbocken var ju heller inte optimal, eftersom benen inte kunde hänga - men ändå!

Vi fick ändå känna lite grand hur vi trivdes bäst på pallen. Men en smal yta under sittben/lår? Eller kändes det kanske bättre med lite bredare "stoppning". Det säger något om hur en sadel ska vara just för oss.



Till slut fick jag ett litet blygt avtryck av ena sittbenet och kunde ändå se vinkeln mellan pubesben och sittben.

Jag och mina kurskamrater jämförde häpet våra avtryck.
Nä. Utsidan på oss säger inget om hur sittbenen sitter.

Några hade en fantastisk bredd mellan sittben och pubesben, de berättade också att de sitter bra i de flesta sadlar.

Jag har gaaaanska kort avstånd och kan då behöva stöd ganska snabbt för sittbenen.


Så här såg avtrycket ut när en medkursare tog sig an varsitt ben och tyngde ned det, en kompis tryckte ned mina axlar.

Antingen är jag världens mest spända människa eller också funkade inte det här just för mig den här dagen.

Ytterligare en medkursare misslyckades med avtrycket. Hon gjorde om och var mindre ambitiös, utan satt mer som "vanligt". Då blev det ett avtryck.

Så: gör det här för skojs skull och bryt inte ihop om du inte ser några sittben.

Vad jag tar med mig av det här?

Wow-känslan av att vi är så olika.
Det betyder ju att det behövs lika många olika sadlar som avtryck (och att de sedan ska passa pålle).

Jag ska hälsa på mina sittben när jag rider framöver. Vandra ned i tanken och säga hej, hej, hur har du det i dag?
Så får jag se om jag liksom känner sittbenen innifrån istället.

Och - det här blir avstampet i något som troligtvis blir en eländig jakt på den perfekta sadeln. Jag trivs inte i den bomlösa längre.