Karl XI favorithäst - liten, rultig och klok som en människa

(Hästen Kortom.

Den latinska inskriptionen på porträttet lyder i översättning: ”Detta är Karl XI:s trogna ridhäst [ … ] målad i sitt trettionde levnadsår och i seklets 84:e år. Hos detta oskäliga djur fanns ej mycket som var olikt en människas förstånd.” )

På Strömsholms slott finns sju av David Klöcker Ehrenstrahls hästporträtt.

1673 beställde den hästintresserade kungen Karl XI porträtt i naturlig storlek av fem av sina favorithästar av konstnären David Klöcker Ehrenstrahl. Porträtten hänger i Rikssalen på Strömsholms slott i Västmanland.

Å, den unge kungen fick ferrarisar skickade från när och fjärran. Fjäskpresenter.
Hästarnas ursprung syns i porträttens bakgrunder. Där syns orientaliska landskap bakom fjädrande svansar och viftande framhovar.

Fint. Ehrenstrahl som var otroligt produktiv som konstnär fick lära sig måla hästar, hans första försök blev sådär. Tidens mode avspeglar sig nog också i porträttens kraftiga hästbakar och kralliga bogar.

Den här killen hänger inte på "bästa" platserna runt den imposanta öppna spisen.

Det som fick mig att stanna och titta noga var hans luggslitna uppsyn. På nosryggen syns lite fnas och spretiga hårtussar. Men ovanför syns också ögonen. Djupa som brunnar.

Kortom var en häst av typen klippare. Om man ska tro en ganska snabb googling är det en robust lantras. Liten, smidig, livlig. Som skrythäst inom armén dög de inte, de höll ofta ponnystorlek.

Men - här ser vi ändå Karl XI favorithäst.

När han målades av ska Kortom ha nått 30 års ålder och fortfarande vara pigg och rask.
Ingen skrytferrari, men tydligen den häst som kungen gärna satt upp på till vardags och på rännarebanorna.

Vad gör då knäppa jag? Jag ställer mig och kollar på hur hästarna var skodda. Hur hovvinkeln såg ut.

Det syns på Ehrenstrahls porträtt att de är rätt raskt målade. Jag tycker inte att de är speciellt njutbara som konst betraktat, men kul är de.

Här kan du läsa mer om Ehrenstrahls mödor som hovmålare.

Rikssalen där hästporträtten hänger.

På tiden när arméns rid- och körskola höll till i slottet var det här gympasal.

Lite tråkigt att kungen inte ville sitta på sin kloka häst på ett porträtt.

Så här lät hans dotter porträttera sig till häst:

Hedvig Sofia lät en rödmålad klack titta fram under kjolen (hög modegrad).

Visst. Det är väl kul att titta på de andra pållarna. 

Ädla typer, det syns ju.

Men det är Kortom jag vill veta mer om.

Det vore också väldigt roligt att lära sig mer om den gammeldags hästtypen klippare. Benämningen har hängt med på både tyska och engelska och ska härma de snabba små klapprande hovarna.

Låter det inte lite som beskrivningen av en islandshäst?