Juppe töltar - vad tycker ni?

 

Jag och Juppe knogar på, det gör vi alltid.

Tränar och tränar och tränar. 

För det mesta har vi väldans trevligt, ibland är vi hjärtligt trötta på varandra men inte så ofta faktiskt.

Jag hade sett fram mot att bli filmad av mannenvännen. Det är ju så himla nyttigt att se sig själv på film.

Stolt över våra framsteg har jag varit också.

Och så blir det inte riktigt som jag trodde att det skulle bli. Juppe var inte riktigt peppad, jag blev lite nervös för att bli filmad. Och ja. 

Men vad gör  det om 100 år.

Roa nu er själva med att kika på tre vändor med tölt längs mitt och Juppes favoritdike, sista filmsekvensen är från en liten grusväg som går förbi mitt hus. Den är med bara för att allt ser så idylliskt ut. Ja, och för att Juppe är snygg förstås. 

Juppe håller med och tittar förtjust rakt in i kameran. :-)

Här är länk till youtube, har förstått att den inbäddade filmen busar ibland när man kikar i mobil:

https://www.youtube.com/watch?v=mZIE5Yzyskw&t=2s

Vi är överens om att vi är överens

Det här har varit en så oerhört harmonisk sommar.

Alla dagar med Juppe är bra dagar, även om vi råkar ha diskussioner.

Den här sommaren har vi liksom varit överens om att vi är, öh, överens.

Berätta mer, sa Juppe. Du har så härligt babblig röst.

Det liksom skvalar så skönt in och ut genom öronen.

Javisst, sa jag.

Jag menar att du och jag har faktiskt kunnat ta oss iväg på träningsrundor som börjat med att du sett spöken och lite annat, eller att jag har haft vajsing på humöret.

Och när vi kommer tillbaks är allt bra igen.

Vi lyckas tajma ihop oss när vi tränar.

Vi är båda överens om ATT träna och är på väg att bli överens om HUR.

Zzzzz, zzznaffsz.

Va? sa jag.

Ursäkta, sa Juppe. Jag höll bara på att svälja min egen tunga.

Prata mer är du snäll.

Det är oerhört intressant.

Ska bli, sa jag.

Ta din överlinje till exempel. Du är ju helt makalös. Du är en sååååå smart häst, jag har bara inte kunnat förklara hur du ska använda din kropp i tölt - förrän nu.

Och då bara levererar du.

Bara sådär.

Juppe, kan inte jag också få lyssna, sa Viggo.

Inga problem, sa jag.

Juppe har redan en fantastisk trav, så den har vi inte jobbat så mycket med.

Det vi fokuserat på är tölten, ja, och så min vänstra galopp.

Fantastiskt, sa Viggo.

Berätta mer.

Jag är idel öra.

Okej, sa jag. Du gäspar inte va?

Det enda jag numera behöver göra är att påminna om formen genom att ställa lätt till höger eller vänster, och så sänker Juppe huvudet och TAR I.

Det är så härligt.

Härligt, sa Juppe. Vi lyssnar.

Vem? sa Viggo.

ZZZZhuppzz, sa Dynan.

Driver du med mig, sa jag.

Absolut inte, sa Juppe.

Du sa något om harmoni. Och . . . harmoni.

Precis, sa Viggo. En lång, lång härlig mening om harmoni.

Mer!

Gäspar du? sa jag.

När jag pratar?

Absolut inte. Mer!

Nä, nu lägger jag av, sa jag.

Ni använder mig som sagotant för att förgylla er tupplurstajm.

Det är vad ni gör.

Inte så farligt mycket, sa Rimpan.

Du sa Juppe är bäst, ingen protest, sa Juppe.

Och så sa du att jag är szzmart.

Äh, sa jag. Ville bara berätta hur bra det känns.

Jag ska försöka tänka efter vad det är som är annorlunda. Dels tror jag att du är äldre och klokare, dels att jag är äldre och klokare. Jag slipper vara ridrädd, du slipper en ridrädd matte.

Jag har lärt mig massor på lektioner, med hjälp av det har massor av polletter trillat ned om hur min kropp fungerar och ska kännas och . . . 

Ja. Där sov nog faktiskt hela högen.

Inte jag, sa Baldur.

Du får börja om.

Nähä du, sa jag. Syns i morgon.

Hoppas ni är vakna då.

Ökad tölt - hur fort går det då?

Det hjälps inte att jag varit på flera SM och kikat på islandshästar som gått i ökad tölt.

När jag sitter på Juppes rygg och tycker att oooiiii, nu gick det väl ändå ganska fort - så svarar Matilda: arbetstempo tölt.

Fasen.

Vi flööööög fram, sa Juppe.

Lyssna inte på den där Matilda.

Vänta, jag ska bara torka svetten ur pannan, sa Juppe.

Mäh, sa jag.

Du blev ju inte ens svettig.

Grejen är ju att Matilda har rätt. Och grejen är också, så svårt det är att få sprutt på en Juppe utan att kroppsdelar börjar sticka ut på honom och på mig.

I dag lyckades vi får upp farten lite. Var den en kort sträcka? Eller två?

Har glömt. Vill mer. Ännu meeeeeer.

Phu. Torkar pannan, sa Juppe.

Jag har himla svårt för att få till ramen runt Juppe. Magmuskler på - check. Vinklat bäcken - check. Armbågar böj - check. Handleder starka och raka - check. Armar in mot kroppen - check.

Och under tiden man har check på det här och lite till ska man korrigera sin häst och sig själv och variera tempo och gångarter och vara som världens strängaste gränspolis i USA för de där bogarna och bakbenen på Juppe.

Men kul är det! Jag är så pepp.

De där korta stunderna när allt känns bra räcker som bränsle för mig.

Jättekul. Verkligen, sa Juppe.

Ska jag vara ärlig tror jag att Juppe tycker det är lite jobbigt att jag börjar ställa högre krav på honom.

Det gör inget. Vi ska knoga på, sträcka för sträcka.

Nu börjar jag ändå känna när grejer är fel, nästa steg är att kunna korrigera samtidigt som jag har koll på min kropp. Ho, ho, ho. En har det inte roligare än en gör sig.

Vaaaaatten, flämtade Juppe.

Du är så söt när du liksom viker tungan och sticker fram den lite när du dricker, sa jag till Juppe.

Och så fina alla känselspröt är du har på mulen. För att inte tala om vinterskägget som börjar ta form.

Nä, nu går jag och lägger mig, sa Juppe.