söndag 30 juni 2019

Framåtbjudning som en rymdraket - men lydnad?


Nu tycker Juppe att gräset börjar tryta i sommarhagen (!), därför passar det honom att komma när jag ropar. 

Jag tycker att hans sommarattityd syns på långt håll.

Men jag är kanske en känslig matte.


Eller inte.

Äh.

Jag vill ju inte ha en lobotomerad träningskompis.

Jag kan njuta när min sparringpartner blir sådär lite sommarvild.

Första dagen med ny sko = fyra nödstopp på turen. Alltså fyra one rein-stops för att överhuvud taget få kontakt med pålle igen.

Jag tyckte inte att galopp i skentempo var lämpligt.

Juppe höll inte med.


Det ser ju så fridfullt ut.


Och när vi har tränat så går det att prata med polarn igen.

Lite beröm så kommer alla nöjda och självmedvetna skrynklor fram runt ögonen.
Skrynklor ska ju vara en smärtsignal, men en Juppe visar också att beröm går in så att säga.

Jag älskar att jag har en så personlig och uttrycksfull häst.

Det syns på utsidan  vad som händer inuti. Ungefär som på mig.


Andra dagen (ja, jag bestämde mig för att skita i det där med markarbete varannan och rida varje dag för att få ned energinivåerna något i pållerusk) blev det nog faktiskt bara ett nödstopp.

Tredje sommarkvällen blev riktigt resonabel.

Det gick att galoppera i normalt tempo och bäst av allt - Juppes spända hals började ge med sig.

Han beter sig lite som en Dobermann på vakt. Men det är faktiskt mitt jobb.


Är det väl inte!
Här är det bäst att jag håller koll, ingen annan verkar ju fatta att vissa granar är livsfarliga. Grannar menar jag. Okända kor. Läbbiga älgar. Med mera. Med mera. Har det legat en sten där? Varför flyttar marshmallowsarna på vallen sig? Kan man inte lita på maten?


Skärp dig, fräser jag då.

Att vissa granar är livsfarliga, upprepar Juppe då.


Slluuuuuuta spänn din j-la hals, fräser jag sedan och böjer ned Juppes huvud på ett sätt som skulle få varje frihetsdressyrnörd att örfila upp mig och säga att jag tvingar min häst att stå i en förnedrande och undergiven position. Ja, det gör jag.

För hans skull.

Juppe förstår frasen "ned med huvudet".
Jag vill att vi ska vara överens om att det är jag som har kollen.


Ju längre sommaren lider desto bättre brukar det bli.

Jag kan också förstå en Juppe som haft en ridrädd matte, inte sjutton kan man lita på att en sådan typ har koll heller.


Till slut mjuknar ändå de där glashårda ögonen i sitt uttryck och - eh, Juppe hänger behagfullt ut snoppen.

Det tar jag faktiskt som ett tecken på avslappning.


Skojar bara! säger Sommar-Juppe då.

BU!


Ja, och så börjar vi om med proceduren igen.

Vem sa att vi är som ett gammalt gift par?

Det värsta är att när jag svär som mest åt skäller som värst så frustar Juppe.

Han känner väl att jag har koll då . . . 

Är din häst annorlunda på sommaren?


onsdag 26 juni 2019

Sko av - sko på, och så vidare


Vad vi gör?

Jag vet inte. Vi mest är, tror jag.

Juppe blir fetare och fetare för varje dag och nöjdare och nöjdare.


Vi har slagit rekord i gräslängd tror jag.

På bilden ovanför går Juppe och jag längs ett dike.

Där har gräset stuckit iväg så att det är högre än mig (nä, jag är inte lång - men ändå).


Annars?

Juppe drog av sig en sko.

I dag satte hovis dit en ny fin. Så nu har vi inga ursäkter för att inte springa bort lite av fläsket.

Jag sitter gärna och glor i hagen.

Jag njuter så av att titta på Juppes harmoniska gäng.

Frid och harmoni trots en helt absurd mängd stickande flygfän.

Jag börjar se ut som en plockad höna av alla bett.


Plockad höna? sa Juppe.

Gode gud, tur att jag har päls. Jag skulle se ut som en stor plockad höna.


Vad gör du?

Jag är, svarade jag. Jag med, sa han då.


När den här snyggingen kom för att säga hej gick Juppe lite elegant och ställde sig bakom mig och stenen som jag satt på. :-)

Juppe är född diplomat och vet hur man undviker konflikter.

Och hur man gör igång sådana om man skulle få lust.


Kort sagt. Vi har det gött.

Vilken tur att jag har den här kompisen.

I morrn ska vi ut och vässa tölten. Läääääängtar redan.

fredag 21 juni 2019

Trolltätt på midsommar - det är nog normalt


Ibland tänker jag att Juppes bitvis klena nerver är en ren projektion av mig och min sinnesstämning.

Och ibland tänker jag - eller inte.

En Juppe har en sällsynt livlig fantasi.


Det blåste rejält i dag.

Det är inte kul. Det tycker inte jag heller.

Men när det BRAKADE till rejält i skogen utanför grabbarnas sommarhage var det nätt och jämt att jag kunde hålla kvar Juppe i grimskaftet.

Han blev livrädd.

Allt var en fasa efter det.

Studs på studs och snurr på snurr runt mig.

Ögon som tefat.


Jag begrundade detta ett tag och bestämde mig för att släppa lös pålle igen.

Jag var helt enkelt inte säker på att kunna få honom genom grinden på ett säkert sätt.

Han tycker från start att just grinden i sommarhagen är lite lätt läbbig.


Egentligen ville jag inte släppa Juppe och ge honom vatten på hans kvarn.

Men jag hittade helt enkelt ingen lösning på situationen.

Jag fick i alla fall nöjet av att se honom galoppera sitt maximalt fortaste. Det är inte så ofta man ser trots allt.

Juppe for som skjuten ur en kanon tillbaks till polarna.

Jag erbjöd inte tillräckligt med stöd när presumtiva monster lät i skogen. Suck.

Nåja.

Påt igen i morrn. Och tjusig var han.

Hur hade du gjort förresten?

måndag 17 juni 2019

Perspektiv på sommarmagen


Så här ser det ju riktigt okej ut.

Sommarmagen alltså.


Allt handlar om perspektiv.

I dag stod en färgkoordinerad grupp (kloka och vackra djur!) och sov tillsammans.
En frisk bris blåste genom manar och svansar och höll de klenaste myggorna borta.


I går kväll for jag och Juppe runt som en synkad komet längs EU-remsorna i åkerkanterna.

Vi hade så kul!

Jag måste tydligen ständigt påminnas om att släppa handbromsen och när jag gör det så blir ju livet så jädra härligt. Matilda hjälpte oss att komma ihåg det där på senaste uterittslektionen.

Juppe bjöd på framåt som ett ånglokomotiv. När han fick chansen att jaga ett rådjur som skuttade upp framför oss så tog han den.

Ja, jag är så elak att jag låter honom göra det. Just för att han har så kul.

Öronen spetsas till missiler och Juppe sköter hela jakt-jobbet själv.

Jag tror ju att det bor en kofösargrabb någonstans inne i den där islänningen.


Ikväll cyklade vi till stallet för mys och för motionen skull.

Det är det här perspektivet vi ska undvika.

Hjäääääälp.


Lite bättre (längre bort).

Jag vet ju att Juppe har det världsbäst i sommarhagen. Men fasen vilken mage alltså.

Och ändå vill han äta när vi är ute.


Nu är du lite hysterisk! sa Juppe.

Jag ser bara till att ladda inför våra träningspass. Gnäll inte.


Blank! Han är i alla fall blank! tänkte jag.

Och välmående.

Och stark.

Och lagom motvalls.

fredag 14 juni 2019

Hemester i hagen

Fasen vilken gasballong till mage Juppe har. Blir nästan rädd när jag ser den.

Här blir det till att jobba som vanligt.

Så fredagskväll betyder en sväng till valackernas sommarhage.


Juppe var en fnorkig larvig typ när det var dags att sadla.

Men så visste jag ju att det skulle vara.

Häpp på med allt och en promenad bortåt grusvägen.


Juppe jobbade på superbra.

Vi höll på att bli galna på alla bromsar, de älskar verkligen Juppe.

Lösning:

Galoppera som besatta. 

Juppe var som en flåsande ånglokomotiv när vi var färdiga. Han var superduktig!

Så här sidenskimrande såg han ut när jag släppte ut honom i hagen efter turen.


Livsnjutare där.


En överraskning dök upp.

Bästisen Baldur levererades till hagen.

Juppe och Baldur fann varandra direkt.


Det upptäckte någon.


Jag trodde det var över chefen Framis värdighet att vara sotis.

Men tydligen inte.


Det var liksom en lite hektisk stämning i hagen i kväll.

Jag tror att det var alla stickande insekter som gjorde läget lite grinigt.


Men vad bryr sig en Baldur om det?


Intet.


Och Juppe fixade flugskyddet alldeles själv.

Duktig pålle.


Ordningen återställd.


Det är verkligen ljuvligt att få hänga med de här typerna i deras hage.

Jag blir så glad när jag ser hur bra de har det och hur mycket de njuter.

Tänk att få leva i det här rövargänget med grabbar, det är riktigt hästliv det.

onsdag 12 juni 2019

Världens goaste sommarmage

Va?
Vem är du?
Och varför?

Så sa min häst när jag kom för att hämta honom i hagen i dag. Det är första gången jag hälsade på sedan släppet till sommarhagen i helgen som var.


Så här såg han ut när jag släppte ut honom efter uterittslektion med bästa Matilda.

Fasen vad det var trolltätt i dag.

Men vi fick i alla fall en liten check på halter, bakben och annat som jag vill ha hjälp med.

Och så överlevde alla inblandade.

En ganska normal ridstart efter släpp till sommarhage.


Juppe drog som en avlöning ut i hagen när jag släppte honom.

När jag traskade efter för att få njuta lite av synen av sommarlyckliga hästar så såg han så här glad ut.

Jätteglad.

- Sjas, sa han och försökte smacka med läpparna.

- Tölt, trav, vad du vill, men åk hem. Det räcker nu. Jag måste beta. Allt håller på att ta slut här.


- Vad ska jag säga mer? Hejdåhejdå?

Ja, ja. Jag gick mot bilen. Jag fattar vinken trots att den var fin.

Juppe hade världens finaste badbollsrunda mage, så han har ätit duktigt de senaste dagarna.

Hoppas det är mer gas än fett så att säga.

Nu är semestern slut för Juppe, men det hade jag inte hjärta att säga.

Tre dagar får räcka. :-)

Hur länge ger du din häst semester?


söndag 2 juni 2019

"Det känns lite ohygieniskt"


Juppe kom spurtande som vanligt i hagen i går. Som varje dag när jag dyker upp.

Nu var han lite mer ivrig än vanligt.

- Skynda dig på då, sa han.

Ja, jaaaaaa. Jag fattar. Du vill beta, sa jag.

- Nej, nej, sa Juppe. Du fattar ingenting!


-Titta, titta! Ihhhhhhhh, nu kommer han närmare!

Va?, sa jag.

- Ja, är det inte lite ohygieniskt? Det känns lite ohygieniskt! sa Juppe.

- Titta bara hur de ser ut!


Va? sa jag igen.


- Ehehehehehe, sa den här anonyma kompisen. Det tar en livstid att fullända tekniken. Nu har jag till exempel inga problem med att få in leran i öronen också. Inte helt lätt när man är häst.

(Jo, jag tog bort grenen som hängde nära ögat trots en milt förebrående blick).

- Men kom då så jobbar vi lite, sa jag till Juppe.


- Jobba? Jobba! Efter den här dagen!

Med lite hö i magen och massage med ren, vit handduk så lugnade sig Juppes nerver.

Vi gick ut på ridbanan och påminde varandra om hur det är att rida med halsring. Förvirrande är det. Och  kul. Det ska vi göra mer av.

Juppe har mycket svårt att förstå det där med att svänga och det är ju ändå praktiskt att kunna göra.

Snacka om omväxlande väder. I dag är det strålande sol.

Ungefär som i förrgår:


Jag har en kompis som också har en mamma som är på väg att glida in i demens. Min mamma är ju redan där, så jag vet. 

Väninnan säger att varje dag måste vara bra. Eller mer att något med varje dag måste bli något bra, något som laddar och ger mening. Det räcker inte att stressa till ett jobb, stressa hem. Diska upp och titta på tv.

Jag har inga problem med det faktiskt. Den här håriga men hygieniska typen hjälper till så bra med det. Själv tror jag också på det där med baciller och lagom med smuts, tror det är bra för oss.

Så jag tvättar snällt Juppes handdukar och struntar i att städa hemma.

- Iihhhhhhh, säger Juppe.