Det är elen som håller trollen borta

Jaha. Solsken. Lämnade huvudet hemma och klämde på mig fleece och jacka.

Gänget chillade under favoritgranen när jag kom.

Juppe var inte så överdrivet intresserad av mig.

Snyftade lätt inombords. Å nej, inte en hispig dag till, tänkte jag.

Men si, så tänkte inte Juppe.

Det är något som är otroligt läbbigt med bilparkeringen vid sommarhagen. När vi väl var iväg på tur så kom frustningarna på rad.

När Juppe fattade att vi skulle ta nya rundan så kom det till och med ett upphetsat halvkvävt pip.

Vi njöt!

Juppe bjöd på fin tölt, jag lyckades gå vilse i skogsdungen mellan två åkrar (otroligt, och Juppe är minsann ingen hjälp - han ser bara nöjd och road ut), och så frrrräääääste vi på i galopp på underbart mjuk grusväg på vägen hem.

Juppe får bestämma hur länge han vill springa. Det är inte så länge. Och så pustar vi. Och så börjar vi om.

Fin start på dagen.

Bästis-Baldur stod och väntade vid grinden. De ville ha ett kompiskort sa killarna.

Sötmular.

Juppe såg mildögd och nöjd ut.

Du har varit så duktig! sa jag.

Jag vet, sa Juppe.

Och så kollade han att jag stängde grinden noga efter mig.

Man kan aldrig vara nog försiktig när det gäller el, det är elen som håller trollen borta.