tisdag 30 september 2014

Skräckfilm för hästar

Japp. Ikväll blev jag löslongerad av Juppe. Fick upp pulsen rejält och blev alldeles varm och fullständigt lösgjord.

Tänkte inte på att det är ett tag sedan han löslongerats över bommar, och ännu längre sedan vi testade med ett hinder.

Korta versionen: jag fick agera mobil infångare och påhejare. Bra för kondisen.

Juppe såg rätt pigg ut han också när vi kom in i stallet igen.

Igår så gjorde vi en film tillsammans jag och Juppe. Vi är filmintresserade hela familjen nämligen. Juppe med.

Han är inne på skräckisar just nu gossen. Så här gick tänket: en häst går på en väg, right? Japp, japp. En välkänd väg. Inga faror där inte. Och så - iiiiiiiiiIIIIIIIIIiiiiiiIIIIIIIiiiiiIIIIIII



måndag 29 september 2014

Idolbilder på Juppe

Judit-Karin Jacobsen följde med på tävlingen, utrustad med kamera. Tur för oss det. Är så glad över bilderna hon tog på vår första tävling.

Kolla själv. Långt inlägg, men det är ju en himla snygg häst!






























Ahhh. Är fortfarande nöjd och glad efter tävlingen. Tog en snabbtur på Juppe idag. Fem kilometer blir det längs grusväg, lite backar också, men annars inga överraskningar. Det tog ganska exakt 40 minuter. Det kan vara bra att komma ihåg.


söndag 28 september 2014

Rapport från första tävlingen

Foto: Maria Miller


Det var ju inte så farligt! Känner mig som en lättad unge som klarat av första lektionen i simskolan.

Jag fick till och med rida i en final i mitt livs första tävling, Enköpings islandshästryttares klubbmästerskap.

Jag är nöjd, glad och lättad över många saker: jag och Juppe fick högre poäng än jag trodde för våra insatser, Juppe är cool även på en tävling (snacka om miljöträning), jag är cool även på en tävling (jodå, faktiskt).

MEN - att klara av allt detta på egen hand skulle jag vilja påstå är helt omöjligt. Nu fick jag och Juppe lifta i Pattis transport till tävlingen. Matilda som rider Patti har tävlingsrutin och vi kunde hjälpa varandra lite grand också under tävlingsdagen.

Matildas pappa byggde hage med el åt våra hästar under förmiddagen, bara det en stor lättnad att kunna släppa sin häst för lite gräsätar- och slappartid.






Jag har varit med på några tävlingar förut, och hjälpt till så gott jag kunnat som hästskötare, det var en bra erfarenhet att ha med. Har man inte möjlighet att bygga hage måste man ju nämligen hålla i sin häst heeeeela tiden.

Tävlingen då:
På förmiddagen tävlade vi i V5, alltså en fyrgångstävling som görs på speakers kommando. Jag var mest bekymrad över framridningen när jag väl var på plats. Hur skulle jag kunna räkna ut när det var dags att börja rida fram? Och hur länge är lagom?

Jag testade idén en halvtimme på Matildas mamma Annica (som satt domarsekreterare under tävlingen) som tyckte att det lät bra. Det höll på första tävlingen. Juppe kändes lite morgontrött och seg och jag blev osäker på hur jag skulle få honom att vakna till. Kort sagt, jag lyckades inte.

Men, jag var lugn som en filbunke när det var dags för oss att tölta in på banan och hälsa på domarna. Kort sagt, vi trivdes. Jag tänkte, vi kan inte göra mer än vårt bästa. Nu ska jag försöka vara noggrann - med allt.

Det hade varit skönt om Juppe varit mer lösgjord, men det var han inte. Inne på banan betydde det att han gick emot handen lite. Men han gjorde snällt det jag bad om. Lite sirapskänsla, men det är jag ju van vid. Och vi gjorde allt rätt! Alltså, fattade korrekta gångarter.

Jag tittade långt fram på banan, sträckte upp mig och vinklade öronen mot högtalarna. Jag såg varken publik eller medtävlande på banan. Mycket praktiskt. Jag var helt uppe i uppgiften.

Så här gick det för oss:




Japp. Vi hamnade precis under strecket för att komma till A-final. Det är jag grymt nöjd med!

Och det roligaste av allt kommer här. Domarkommentarerna:








Så ROLIGT med kommentarerna. En siffra i sig säger inte mig så mycket. Och jag håller med om allt. Det här ska vi ta med oss jag och Juppe och jobba med. Vi ska förstå hur vi ska få till energin, hålla oss i form och så ska vi jobba med olika tempon i tölt. Ska bli kul! Jag är så pepp!


Och så här gick det i töltgrenen T7:



Yes sir, vi kom till A-finalen. Höll på att trilla omkull när jag såg det på anslagstavlan där resultaten sattes upp. :-)))))))

Här kommer våra omdömen från domarna:






Håller med om allt även den här gången.


Här började jag bli ganska så seg i kolan själv får jag väl erkänna. Hade jag varit smart hade jag nog krupit ihop i bilen och sovit en halvtimme som jag tänkte ett tag, men som jag struntade i. Jag ville hänga med och kika på de andras insatser.

Finalen i T7 hölls näst sist under tävlingsdagen. Jag blev nervös och kände att jag hade noll koll på hur lång tid de andra grenarna skulle ta och red fram Juppe toklångt i förväg.

Nu var faktiskt Juppe grinig. Han tyckte att han hade jobbat nog för dagen. Framridningen var ingen fröjd om man säger så. Men Juppe är inte Juppe om han inte är en bussig kamrat och gör jobbet när det väl är dags.

I T7-finalen rider alla ekipage samtidigt. Jag som hade näst lägst poäng fick rida in som nummer två på banan, och ska alltså hålla igång därinne tills alla är på plats.

Före tävlingen gjordes en omröstning bland oss finalister om i vilket varv tävlingen skulle ridas. Höger varv röstades ned. Suck. De allra flesta sa svenskt att det inte spelade någon roll.

Kul att få rida ärevarv i alla fall, och få en rosett för insatserna i finalen. Vi tuffade på och gjorde så gott vi orkade. Både jag och Juppe var som bedövade vid det här laget. Gäääääsp. Inga problem med att ha alla kompisar samtidigt på banan heller.

Fast det hade varit bra om jag orkat koncentrera mig mer . . .

Nu fick Juppe välja valfritt tempo tölt. :-)

Juppe är en maräng! Ska skicka honom på sparesa som belöning tror jag. Eller också får jag helt enkelt ge honom en ryktomgång extra allt (extra lång pilltid på benen).

Så här coola såg Matilda och Patti ut, på de få bilder jag hann ta:


Collecting ring.
Här måste jag ju säga att tävlingens härligaste och mest tålmodiga funktionärer fanns.
Och då låg ribban högt från start så att säga. Ett rörigt ställe, men även här fanns det tid till trivsamt prat och umgänge även mellan tävlande. 


Bra med vit häst. Färgen syns.


På väg in på ovalen.






Tre domarbord i mitten.
Jag har full förståelse för att poängen kan bli olika. Det går ju inte att ha koll på hela banan.
Ibland är det tur, i alla fall för Juppe och mig. :-) 


Speakerbåset och högtalarna vid ena kortsidan och cafétält bakom.















Kort sagt. Fin stämning, och inga sura miner från någon gentemot varandra eller mot sin häst. Precis som det ska vara tycker jag.

Jag var helt slut när vi kom tillbaks till stallet. När jag släppte ut Juppe gäspade han oavbrutet under promenaden mot hagen med mest mat i.

Jag sov gott i natt! :-)

fredag 26 september 2014

Packat och klart

Vinden viner och piskar utanför fönstret, regndroppar slaskar mot rutan. Och inne i stallet står Juppe och myspyser.

Känns bra.

Hoppas bara innerligt att dagen i morgon bjuder på sol, som utlovat. Det blir en lång och kämpig dag om vädret busar runt med oss.

Juppe är putsad, liksom alla prylar. Allt är packat i bilen, höpåsar står redo i transporten. Allt är under kontroll. So far. :-)

Annica ska vara domarsekreterare i morgon, så lasset ska gå halv sju mot Björsbo. Juppe fick sova utan extra pyjamas, tänker att jag nog hinner putsa på honom innan det är dags att tävla.

Ooooiiiii. Tur att jag får hänka på rutinerat folk.

Juppe är i alla fall cool. Longerade honom i kväll, hann att ångra mig. Jag glömde spöet. Vår gamla griniga longerkänsla hann att infinna sig. Sedan stramade jag upp mig och tänkte: hellre kort och bra än segt och träligt. Så så blev det.

torsdag 25 september 2014

Oooooiiiiiiiii

Putsade på Juppe. Pratade med trevlig stallkompis som jobbar på bank men som också är utbildad hästmassör, det lät som om det kunde bli en liten kurs för oss Bäjebyare. Viftar eftertänksamt med öronen, det gjorde Juppe med. Och log.

Tog en lätt runda för att kolla gångarterna. Det var traven som krånglade en gång, annars gick det kanon. :-)

Juppe frustar när han fattar att vi ska in på ovalen. Han trivs där!

Nu putsar jag på sadeln, tränset, hjälmen och har mätt ridspöet. Spöt får ju inte vara för långt, mitt klarar sig.

Hu. Snart är det dags.

Det är nu mitt vuxna, förnuftiga jag säger: du tävlar inte mot nååååågon annan än dig själv. Se till att ha roligt. Kommentarer från domarna blir en bonus hur det än går. Vilken härlig dag det blir! Så modigt att väga anmäla sig. Precis det du lovade dig själv att våga göra.

En mycket trumpen treåring som också bor innuti mig stampar med en liten ilsken fot och vrålar: neeeeejjjjj, tänk om jag kissar på mig/kräks/rider över domarna. ALLT kan gå fel. Buhuuuuuuuu. Jag viiiiillll inteeeeeee.

Självklart säger mitt vuxna jag med sonor stämma: nu får jag ge mig. Det här är inte hela världen. Så. Gå och lägg sig och sussa gott och så blir det en fin fredag i morgon. Då ska vi packa bilen så att allt är gjort. Blir fint det.


Vi körde V 5 allihopa, eller är det T5?

Lektion i går kväll = lättnad.

Livet är inte lika hemskt längre. Lektionsgänget hade kul, hästarna knogade på och Juppe gjorde helt okej skänkelvikningar till slut.

Mina travfattningar är det väl lite si och så med. Jag ska bara komma ihåg att göra saker i rätt ordning, vikta framåt, fram med händerna (men inte tafsa Juppe på halsen för då blir han förvirrad) - sedan skänkel.

När lektionen var slut var Annica så snäll att hon erbjöd mig och kompisarna en sväng på ovalen. Vi skulle köra igenom programmet jag ska tävla på lördag. Det där man visar fyra gångarter på speakers kommande, V 5?

Vi var lysande allihop, Juppe mest av alla. Det gick ju faktiskt bra! Vi prickade in rätt gångarter alla gånger, phu. Skönt att ha kompisarna med också, så blev det lite lagom trångt och trevligt på banan också, precis som det kommer att vara.

Sköööööönt! :-)

tisdag 23 september 2014

Tappsko istället för privatlektion



Hittade skon i alla fall. Brrrrrrr.

Det här gör inte underverk för den ytterst sköra lilla tävlingsnerven. Jag hade längtat så efter att få känna igenom Juppe ikväll. Men, det sket sig.

Det är väl i det här skedet rutin lönar sig. Det har jag ingen.

Men - jag har en snäll Annica som gick igenom tävlingsgrenarna muntligt med mig. Inte dumt alls faktiskt. Jag lyckades göra en felaktig galoppfattning på papper så att säga, he, he.

I morrn rider vi lektion istället. Snäll hovis rycker ut och spikar fast den lilla tån i morrn.

måndag 22 september 2014

Det går bara inte

Här sitter jag och oorkar. Det går bara inte att ta sig till stallet. Jag som har anmält mig till tävling och allt. Pfffffff.

söndag 21 september 2014

Vilsamt regn

Vi var liksom inbäddade i mjukt grått, Juppe och jag, när vi tog snabba fuskrundan på grusvägen. Fem kilometer som inte bjuder på några överraskningar för någon av oss.

Jag fick bestämma när vi skulle tölta! :-)

Jag mös i mina vinterskor och tjocka ridbyxorna. Juppe hade galna neonkostymen på och såg ut att trivas med det också. Myspys.

Att slåss med anmälningsblanketterna för att ta sig iväg till tävling nästa helg var mindre myspys. Gah! Det är då man upptäcker att man inte installerat libero office efter senaste datorkraschen. Fnys.

Men nu är det gjort. Hoppas jag. Att jag gjorde allt rätt. Iiiiiihhhhhhh.



lördag 20 september 2014

Om jag inte stör blir det trav

I dag började vi på det mest ordentliga vis med markarbete. Usch, har slarvat. Det är ju så roligt att rida ut.

Juppe gillar och var med från start. Måtte hans goda humör och välvilliga inställning till livet och mig hålla i sig en vecka till. Då är det vårt livs första tävling tillsammans på Björsbo.

Häpp ut till ovalen när det gick som bäst med markarbetet. Här gick mungiporna också upp, även om damerna som flyttat till en hage precis intill var en verklig distraktion.

Växlade mellan tempon och gångarter och försökte vara noggrann. Upptäckte att mina armar liksom smälte ihop framför kroppen och hela jag blev till en räka. Sprätt ut med alltihop igen. Rätt skönt att känna när man gör helfel ändå.

Juppe går in i något slags frenetiskt trippande när det är dags att svänga med spåret i trav. Upptäckte att det berodde på att jag drev på, jag trodde han skulle stanna. Lät jag bli så gick allt bättre. :-)

Vi fick till två schyssta varv.

Bröt när det var som kuligast och så tog vi en galoppraka på närmsta stubbåkern och en promenad på lång tygel längs hela åkerkanten. Vi fick se två rådjurs/hjortfamiljer. Juppe hoppade högt när vi hörde skott rätt nära, men det gick bra.

Kompisen var genomdränkt av svett när vi kom tillbaks efter en timme sisådär. Tvättade med vatten och tog fram lite höstlyx. Fleecetäcke. Mmmmmm, sa Juppe och slöt ögonen. Gå och fixa du så står jag här.




 Bytte utefixarplats i dag. Vi hamnade framför sadelkammaren.
Första gången Juppe inspekterade ett fönster tror jag. :-)


 Han GLOR!


 Flås, fnys mot rutan. Dreggel, peggel.


Tittut!

fredag 19 september 2014

Galopp i mördarbacke + sött paket

Yes, vi får ta tag i kalaskulan. Det är bara så. Juppe tog det med gott humör. Det enda som skrämde slag på både Juppe och mig var en gammal fläkt som vi ridit förbi flera gånger, det var bara det att den här gången låg vinden helt rätt för att få bladen att snurra.

Läbbigt, men hanterbart.

Juppe körde lång mördarbacke åt ena hållet, pusta, pusta i skritt i en liten nedförsbacke. Galopp igen till toppen på mördarbacken, pusta, pusta, pusta till botten att backen. Och så vände vi om och gjorde om allt igen.

En knapp halvtimme höll vi på. Sedan hade jag inte hjärta att begära mer av Juppe. Han var dyngsur av svett. Vi skrittade bort mot ett torp i slutet av vägen, vände och skrittade hem.

Vi blev besvikna när fläkten inte rörde på sig, vi ville ju flippra ur lite där.

Visade Juppe en ny delikatess istället. Nypon.

Han tittade klentroget på mig när jag plockade ett vackert rött och erbjöd honom. Han tryckte i sig det. Och log.

Nu plockade han själv. Jisses, tänkte jag då. Nu kommer han att riva sig i munnen.


 Jag är väl ingen bäbis heller, fräste Juppe.
Och ryckte MANLIGT åt sig ett nypon till.





Nöjd atlet begrundandes tillvarons mysterier. Godis på buskar. Mjahapp. Bäjeby is the shit.

Och passet började fint, men med ett litet mysterium. Jag ropade på Juppe, han brukar komma även om det tar tid.

I dag såg jag honom i mellanhagen. Han stod och tittade på mig men tog inte ett steg. Ibland vände huvudet bakåt, till slut dök kompisen i paket upp. Båda gjorde sällskap åt mitt håll.

Tror Juppe fått en riktig kompis i paketet. De två var ensamma i den hagen, resten av grabbarna pysslade med sitt.

Visst är han söt?