Nej. Riktigt så galen är jag inte att jag tror det. Eller?
Jag hatar faktiskt bilen vi har nu. Den har varit trubbel från start. Nu senast var det ett bromsok som kajkade ihop. Inte kom jag ut till Juppe i går.
Och i dag kom jag inte ut förrän på kvällen, när bilmeken väl var färdig och mannenvännen ordnat sina ärenden (vi har bara en bil).
Då var det fest att få gosa med Juppesnupp.
Det var det fler som tyckte. Stallchefen infann sig omedelbums.
Musse kliver provokativt i Juppes hö och svispar med svansen i farlig närhet av Juppes mule. Tur att Juppe är en snäll typ, han ser närmast nöjd ut över dubbel uppvaktning.
Världens sötaste ulligaste mage.
Fast vi gosade inte bara. Vi jobbade också, 40 minuter effektivt arbete på ridbanan blev det.
Juppe är kanonduktig när det gäller att trampa under sig med bakbenet på böjt spår. Vi börjar komma åt bogen också, alltså att Juppe ska bli en banan. En banan i balans.
Rumpa ut går jättebra när vi har ridhuset att stödja oss mot. Att få Juppe att böja sig här går sämre. Men han försöker!
Vi testade utan stöd från staket /ridhus också, det gick åt ena hållet men inte det andra. Då nöjde jag mig med att han bara petade ut rumpan, det är en start.
Efter jobbet glittrade min kompis av rimfrost.
Kompisarna i hagen såg lika fina ut. Alla hade på sig sina julpyjamaser med glitter på, fullständigt stjärnklart var det också. Det är då en inte ska ha glömt systemkameran hemma (som jag gjorde).
Fin kväll, fantastisk häst.
Och Mackan tiggde godis i hagen på det mest fantastiskt lustiga sätt. Han liksom hukade och pekade på min ficka med mulen. Sötnöt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar