Fint pass med Juppe på ridbanan i dag. 25 minuter pallade vi, sedan föll hakorna ned på oss båda.
Juppe gör en jättefin sluta åt ett håll. I det andra hållet går det bara inte. Han försökte med allt möjligt, men den stackars hjärnhalvan fattar inte vad jag vill.
Han backar, han kör ut rumpan mot staketet till, när jag flyttar till staketet flyttar hela Juppe och rumpan som en raket i en halvmåne runt mig.
En sluta blir det inte.
Vi var jättejättejättenöjda med att slutan istället satt som en smäck åt ett håll! Nu är det bara resten kvar (och straightnesslektion beställd till på söndag).
Jag har världens roligaste och duktigaste häst. Så är det bara.
Så här ser min underbara tjockis ut när han kommer och möter mig i hagen – varje gång.
Så här glad ser Juppe ut när han har snabel på sig (kapson). Han fick en härlig betstund efter passet på banan. Det ska vara värt att göra hans ärliga och fina arbetsinsats. Han vill alltid jobba. Det är fantastiskt.
Så här snygga vill jag och Juppe se ut på bild. Han är helt makalös min kompis, vilken supermodell! Han vet precis var kameran är.
Fast ibland blir det ju fel. He, he.
Jättefail faktiskt.
Fina Mackan tittar ofta på när vi fotar i hagen. Ibland får jag sjasa bort honom lite när han vill vara för nära (och bita Juppe avundsjukt).
När jag berömmer Juppe och pratar snällt med honom tar han åt sig (ljuvlig egenskap) och blir alldeles skrynklig runt ögonen av myspyset.
I dag hade vi en hangaround till, Score. Jag trodde inte att han gillade mig, men i dag var han sugen på kontakt. Han gillade också snällpratet och höll sig nära, nära.
Nu var både jag och Juppe trötta. Jag är förkyld och slut i roten, Juppe sönderblåst.
En sista insats bara.
Okej, en till då.
Och ständig beundrande publik – Bäbibarracuda. Vad ska det bli av den grabben?
Hästkännare brukar alltid prata om föl som hanteras för mycket, som blir fräcka. Bäbibarracuda har ju hängt med grabbarna ett bra tag nu, aldrig fräck – alltid nyfiken.
Lugn, klarögd, registrerande, smart.
Jag tror det blir riktigt kul att rida in den lilla pållen för den som får göra det, när det är dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar