Det var en riktigt tam Juppe jag hämtade ur hagen i dag. Vänlig, frustande och uppmärksam på rätt sätt.
I stallet hade ett gäng killar stallkalas. Det betyder så klart inte att en hoper ungar springer i stallgångarna, men väl på stallplan. Juppe tittade uppmärksamt genom rutorna i stallet på uppspelta barn som tyckte livet var så underbart att det enda som återstod var att släppa ut allt fröjd som små ylande sirener.
Magnus startade traktorn och lassade in barn, som självklart fick prova traktorns tuta också (orättvist, tanter vill också tuta).
Livsfara i paritet med en källarbacke? Nej, nej. Inte alls.
Lugna puckar.
Juppe fick äta i lugn och ro och ta in kalasljuden. Sedan gick vi ut och väntade på att ridbanan skulle bli ledig.
Juppe var en maräng. Han klev så fint över bommar. Stannade på voltspåret och väntade ödmjukt på att få en liten present på mina villkor, en godis.
Vi körde volter åt båda hållen och övade på att Juppe skulle kunna vara en bit ifrån mig och ändå jobba rätt med kroppen. Sluta påminde vi oss också om i båda varven och så fick det vara bra helt enkelt.
Följde med Juppe ut i hagen och möttes av vänlig nyfikenhet hos grabbarna, som vanligt.
Häng med, sa dom. Vi har träslöjd!
Alla hjälptes åt att gnaga på björkstammar som fällts i skogshagen.
Det måste ju finnas något gott i träet? Björksocker kanske? Fast det såg ju också ut som om killarna mulade i sig träspån. Tror de är muterade mumintroll trots allt.
Visst är vi duktiga, sa Juppe. Kreativa hästar i den här hagen!
Rena rama tandborstningen tänkte jag, men sa det inte högt.
Intressant form du fått fram där Frami, sa jag uppmuntrande.
Å! En intressant FORM sa Framis hangarounds beundrande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar