Yay, vi blev ett stort gäng somdök upp till löshoppning av pållar på förmiddagen i stallet. Lägg märke till vacker rödhårig häst på bilden som tror att han inte ska få vara med.
Barbies matte och jag trodde lite slokörat att det bara skulle bli vi två, och kanske någon mer. Icke!
När man löshoppar är det kul för hästen att ha en kompis med. Vi teamade helt enkelt ihop oss efter hagtillhörighet. Två hästar att hantera samtidigt är rätt lagom.
Vi byggde två hinder med ungefär sju meters mellanrum. Flera av hästarna är nya på löshoppning, då är det definitivt roligare att hindren är låga och fullt görliga att ta sig an. Det fick bli en sockerbit som hinderstöd.
Längs långsidan med hindren gjorde vi en ”landningsbana” av hinderstöd och plastband.
På andra långsidan ställde vi upp ett kryss, också det med ett kortare infångningsrep av plast.
Fladdrande plastband! Vad ska det vara bra för, undrade Fengur.
Å, är jag med på bild? Ehe, det här är inga problem för en modig häst.
Ett par uppvärmningsvarv i skritt i tryggt sällskap med matte är inte så dumt. Banan är mycket att ta in en blåsig dag.
Vinka är en tuff tjej, men till och med hon blev lite fundersam första gången hon löshoppade. Nu var det dags för löshoppning två.
Yes, där här kan jag, sa Vinka kaxigt.
Nu kör vi!
Jihaaaa!
Nu när Vinka tyckte att hon hade koll på läget bockade och studsade hon av glädje. 
Så kul att se.
Så kul att se.
Jag tror också att hästarna njuter av att få uppmärksamhet av en hel flock människor.
När hindren togs hördes en hel kör av duuuuuukkktiggg.
Tjohoooo!
Hellre kort och kul än långt och träligt. Vinka tyckte det var så kul att hon till slut fick lugna ned sig med att beta lite. Då blev det Fengurs tur. Han hade storögt tittat på från banans mitt.
Lite till! vrålade Vinka.
Bara lite till! Har precis fått upp farten!
Wow, sa publiken i valackflocken.
Fengur gjorde det jättebra. Superduktig.
Alla dessa ben och alla dessa pinnar! Det syns att hoppning är en utmaning för hästarna både när det gäller avståndsbedömning och manövrering av kroppen.
Alla hästar som var med tyckte det var kul.
Trots att det var ett helt gäng hästar som testade på banan gick det ändå fort. Det är ingen idé att nöta varv efter var på banan. Det ska vara kul och inget som avskräcker.
Höga hinder kan man nog testa när hästarna fått in hopptekniken bättre.
Barbie tog i för kung och fosterland. Himla fin fotoposition jag hade, eller hur?
Bah, bara plastband och staket överallt. Ville att Juppe skulle få beta lite för att kolla in läget. Blåst betyder dallriga nerver, jag vet det.
Nog syns det att det är skönt att ha en hästkompis med? Och visst ser man att det är skönt att vara fler människor som kan styra upp det hela med lagom drivning och uppmuntringspinnar.
Jag och älsklingsfisen Juppe gick banan några gånger, jag såg att han tyckte det var tråkigt. Han vill flyga fram.
Min kompis är så artig, så artig. Han höll sig bredvid mig. Jag travade för att det skulle bli lite kul för Juppe med.
Ett travsteg blev sådär riktigt illa, Juppe slängde till med huvudet för att kompensera. Det är hemskt att bli påmind om att min kompis är trasig.
Det gick bra över hindren, vi tog det i Juppes takt. Ville han gå så gick vi. Väl tillbaks i hagen drog han iväg i en galopp och vrålade till polarna att JAG har löshoppat! Det var ljuvligt att se.
När Mackan hoppade hade jag för fullt upp för att hinna fotografera själv. Tur att man har kompisar som gör det istället. Baldurs matte Michaela fotade:
Mackan är så himla duktig på att hoppa! Frambenen är prydliga för det mesta och han tycker det är kul, det syns på hela lilla hästen.
Michaela fick en film på när Mackan bet Baldur i sidan strax före det här hindret. Han vill tydligen vara först också . . .
Så kul förmiddag! På 1,5 timme hade många hästar fått en upplevelse och lite motion och allt var framplockat och undanstädat inom den tiden.
Löshoppar tycker jag att man gör för att det är kul för alla och för att det är lösgörande och nyttigt för hästarnas ryggar.
Här kan du läsa mer om löshoppning. Gjört!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar