Ah. Finns inget ljuvligare att knalla i skogen.
Tills hästen får stroke av att höra ett skott.
Där var det väldigt skönt att kunna stoppa Juppe från att springa runt i cirkel. Naturligtvis blir hästar rädda på det minst lämpliga stället på promenaden, det verkar vara en naturlag.
Stenmur med läbbiga hål på ena sidan och trång skog på andra. Inget manöverutrymme alls. Vi i princip stod på varandra när han ville sno runt.
Jag bad kompisen dra ned huvudet ungefär 150 gånger, till slut lugnade han ned sig och vi kunde gå vidare. Lite beröm när han sänkte huvudet och gick bredvid mig gjorde susen.
Man känner sig himla liten och pinnig när 400 kilo (plus) häst brallar runt.
Skott två var inte behagligt, skott tre som rullade fram gav inte mer än en ryckning genom Juppes päls.
Han är himla smart min häst och vill göra rätt. En godis eller två hjälper också till.
Bra dag, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar