Äsch, inte kunde jag och Juppe låta bli stubbåkern i dag. Juppe var en lite fnorkigare och mer nervös Juppe, han såg några oerhört mystiska bilar på andra sidan av åkern. Där hade de inget att göra ansåg han.
Suck.
Jag viktade honom åt olika håll, gjorde lite lagom med krulledutter. Viktade fram för trav och fick något hafsigt i stil med det.
Jag gav upp och hoppade av.
Vi gick för att stirra ut mot bilarna. Det vill säga, jag drog ned Juppes huvud för att visa honom att jag har kollen. Cirka 159 gånger gjorde jag det. Sedan var allt frid och fröjd.
Jag satt upp igen. Sedärja. Nu hade vi en hel härlig åker framför nosen. I dag tänkte jag inte att vi skulle dundra fram i 180, utan att vi kunde vara lite mer överens om farten.
Det gick sådär, men Juppe är vänlig nog att stanna när jag ber honom. Godis förstås.
Det var väldigt svårt att skritta på åkern. Tripp, tripp, tripp, snubbel. Åtta ben och en mule som pekade mot molnen.
Vi snirklade runt tills det värsta släppt, bad om stopp ett par gånger och varje gång såg liksom Juppe lite förvånad ut över att jag satt där och delade ut godis.
Vi tog lite kortare galoppsträckor.
Jag var tvungen att styra in på ovalen för att kolla om min kompis var styrbar där också. Det var han.
Vi skrittade och tog några raksträckor i tölt (kändes sådär, men det är ju så länge sedan). På långsidan bort sa jag okej till galopp. Hann bara tänka det innan Juppe slängt i växeln och vrrrrroooooomat iväg i hetsig vansinnesfart.
Det här blir intressant tänkte jag när kurvan närmade sig och jag hoooade. Inga problem. Juppe stannade.
Han är ju typ bäst.
Jag har inte känt något hack eller ryck av smärta varken i dag eller i går. Jag kan inte påstå att det varit ren fröjd, Juppe har varit spänd och går emot tygeln. Men det är en start. Och vi är väldigt överens om att galopp i tempo furioso är jädra kul.
Nu ska vi promenera som vanligt ett par dagar. Chilla lite. Köra lite straightness.
Rida har jag tänkt att jag kan göra en eller två gånger i veckan till att börja med. Vi har inte bråttom. Vi har det bra.
Nöjd hjältehäst.
Inget gos i dag heller. Juppe hade bråttom till polarna i nedre hagen.
Du kan gosa med mig, sa Mackan.
Godisar tycker jag är gosigt.
Det blev inget av med godis. Pillade kamratligt i Mackans man istället. Beundrade hans kritvita strån som är insprängda lite här och var. Hans pappa ser tydligen likadan ut, kritvita strån bland allt det mörka. Fint. Dålig bild dock, leta i mitten av bilden . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar