22 augusti 2016:
Ren efter två hinkar ljummet vatten och inte helt missnöjd. Även om det ser ut så.
Ordinarie hovisen drog iväg till Island för en vecka och hade inte tid att åtgärda tappskon innan avresa. Inte alls bra. Juppe ska alltså gå i två veckor med tappsko innan hovisen har tid med honom.
Hoppas hovisen blir magsjuk igen, det var orsaken till att han inte orkade med Juppe.
Det blir till att leta efter ny hovis igen, igen, igen. Suck. Så här kan vi ju inte ha det. Lönnfeta tanter med lönnfeta hästar ska ju ha lika bra service som vilken tävlingshäst som helst.
Men över till roligare saker.
Nej. Inte Juppe. Ville bara klämma in en till bild på snyggingen. Här i stirrigare och mer frustrerad version, han har just försökt rulla bollen för att skramla en godis till ur mig.
Och DET ska inlägget handla om.
En minnessnutt från kursen helt enkelt.
Marijke de Jong har en jättehärlig inställning till hästar, och hon lär ut riktigt fina saker tycker jag. Hon vill ha dialog med sina hästar. Dialog med hästar som tar ansvar för att sköta sitt jobb och tar ansvar för att hålla kroppen på det sätt människan vill.
Exempel:
En av kvinnorna som gjorde markarbete och red med sin häst på clinicen ledde sin hästs huvud ned mot backen. Det är liksom defaultläget inom straightness training. Kolla att hästen är avslappnad och ned med huvudet och ställa huvudet åt båda hållen för att checka.
Det var bara det att kvinnan aldrig släppte kapsonen. Hon höll ett stadigt tag på båda sidor om hästens mule. Den satt i ett skruvstäd, och var nog van att göra det.
Jag kände igen mig. Svårt att släppa kontrollen. Och så lite irritation på det så är man där.
Men vad lär sig hästen av det? undrade Marijke (på ett mycket vänligare och elegantare sätt än jag får till här).
Hästen lär sig att det är lika bra att stå kvar där i skruvstädet, men den stänger av huvudet.
Hästen ska vilja lista ut vad det är vi vill. Hästar vill undvika tryck, en bra sak när man vill ha dem dit man vill.
Och en häst kan lätt lära sig att hålla huvudet i en vettig vilsam position, och inte minst – att lära sig att hålla sitt eget huvuds vikt. Inte lassa över det i händerna på en ryttare, eller slänga iväg det där det inte ska vara.
Hur lär man hästen det då?
Marijke lär ut att man ska tänka som i leken varmt – kallt. Ni vet, jag letar efter något blått. Är det i högra änden av rummet? Kallt, säger lekledaren och så får man fortsätta gissa.
Till slut har man gissat rätt, även om det tar ett tag.
Marijke tycker inte det är schysst att bara säga kallt till hästen, en häst behöver information. Då är det bättre att avleda, visa vidare.
Man kan definitivt släcka en hästs upptäckarlust genom att nöta något för länge, för ofta, eller sprätta till med något oväntat som gör att den blir på sin vakt.
På varma och bra sidan sätter hon upp tre R. Release, reward och relaxation. Alltså bort med tryck (kliv bort från hästen och låt den vara i fred när den gissat i rätt riktning. Låt den smälta informationen och ha koll på när den är redo att testa igen), belöning och avslappning.
Släppa trycket ska man göra på momangen hästen gör något bra, ofta, tidigt och låta pausen vara länge.
Belöning kan vara allt från att låta hästen ”bada” i positiva känslor, varm snäll uppmuntrande röst, klappningar och Marijkes speciellt cup – forma handflatan till en skål och klappa med skålen. En helt annan känsla än att få en handflata dängd på sig.
Efter den här helgen blev jag mycket mer nyfiken på Straightness training- systemet. Det kanske sägs samma sak inom akademisk ridning, det vet inte jag. Men jag tycker Marijkes skola är sympatisk, det räcker.
Det var nog vad jag kunde klämma ur mig för i kväll. Fråga gärna om jag är oklar. Högst osäkert om jag kan svara, men jag kan ju ge min tolkning av det hela i alla fall.
Här är godis för alla gångartsryttare. Marijke förklarar att tölt är lika avancerat som piaff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar