Jag vet ju hur han är min världsbästa kompis. Den här veckan har han fått jobba alldeles för lite, det straffar sig.
Inte straffar sig som att han är dum, han blir som jag blir när jag varit hemma och varit sjuk. Lite lättare folkskygg sådär. Usch för att gå ut i verkligheten.
Vi hade svintur och fick sällskap på tvåtimmarspromenaden. Den är faktiskt lite läskig att gå själv när Juppe inte är tipptopp. Det är helt enkelt skönt att ha någon med om något skulle hända. Inte för att jag tror det, men ändå.
Baldur och hans medryttare Johanna hängde med. Baldur tycker att det är orättvist att matte fått en bebis. Han vill också ha en bebis. Ett litet fjunigt gulligt föl att ta hand om. Han tittade länge på småskitarna i avelsflocken.
Juppe suckade demonstrativt.
Vi fick en fantastisk promenad. Tror alla behöver tanka sol.
Trampvänlig var stigen också nu när det låg snö på den. Ingen gegga och inget slask. Fantastiskt.
Fler stallkompisar dök upp. Embla fick också lufta sig.
I hennes mage finns ett litet blivande föl, ska bli så jädra spännande att få följa det.
Nej nu får det vara nog! sa Juppe myndigt.
Ska du hålla på och tjata på mig precis hela tiden om att jag inte får äta så får du inte fotografera. Så det så.
Eller möjligtvis får du fotografera mig och ingen annan.
Ingen fara, sa jag. Orkar knappt lyfta kameran med mina sönderrycka armar.
Tsss, sa Juppe och tittade avundsjukt på Baldur som försvann mot skogen som en liten prick. Han skulle få galoppera.
Enligt mina beräkningar kommer Juppe att vara som ett fogligt lamm i morgon. Han mår bra av äventyr att sova på.
I går kväll gjorde vi ett träningspass på ridbanan. Han blev oerhört upprörd när jag bad honom peta ut rumpan.
Han kom inte alls ihåg någon av våra övningar. Suck. Vi gjorde lite annat istället. Släpade fram bommar och traskade på i en halvtimme.
Glömsk kan du vara själv, sa Juppe.
Både Baldur och Juppe hade roligt i snön i dag. Juppe kör ned mulen och leker blodhäst (blodhund) och Baldur ångade på så snön sprutade om hovarna.
Vad skönt det vore om snön fick ligga kvar nu. Men nästa vecka ska det bli töväder tydligen.
Juppe var duktig och stod still, nu fick han en godis.
Jag frågade Johanna om hon vågade handhästa Juppe. Jepp, det vågade hon.
Jag knallade i förväg och ställde mig som ett stopp, utifall att.
Juppe var lydig och backade och höll sig jämsides med Baldur, det gick riktigt bra! Så kul!
Det är också väldigt skönt att de här grabbarna kan umgås utan minsta tjafs eller gnafs. De är polare helt enkelt.
Visst syns det att Juppe har roligt?
Tror det här gör underverk för en understimulerad och lite fjollig häst.
I hagen väntade troget ett dåligt samvete. Stackars Mackan som jag inte ens red på lektionen i onsdags.
Finfisen. Kul i alla fall med nya kompisar i hagen. Det måste pigga upp. Juppe har i alla fall varit lite extra stissig.
I går kväll gjorde Juppe en tjurrusning efter en mörk häst (en ny?), med stackars mig hängde i snöret efter. Jag var inte glad.
Jag älskar min personliga och karismatiska kompis och jag hoppas att han slår oss alla med häpnad och blir 75 år.
Men, jag kan också tänka så här – (faktiskt utan att börja grina) att nästa häst ska vara en lugn typ. Lugn som i trygg. Vi får väl se hur det blir med det. Ändå kul att tänka och visionera och njuta lite av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar