Hästmänniskor blir tydligen inte äldre än cirka 12 år.
Jag är det levande beviset. Kanske du också? Behöver lite uppmuntrande feedback från dig här.
Tar det från början.
Jag skulle hämta pryl från arbetskamrat i stallet, jag kände av snorighet och annat som kunde vara förkylning/covid/hysteri. Bäst då att lämpa av pryl i stallet utan fysisk kontakt.
Jag hade jättebra koll på tiden. Snabblunchen låg i magen.
En kvart i bilen så är jag hemma.
Jag hann helt lugnt att åka förbi avelsflockens hage för att kika på unga fröken Titania.
"Du får nog gå till övre hagen, de har det alldeles för bra där, sa stallägaren."
Så var det ju.
Två underbara hagar med en passagegång har de älskade grisarna i avelsflocken att röra sig på.
Klart de var i övre hagen.
Titania mötte upp och berättade att hon börjat som Au Pair och att det ändå får dagarna att gå utan polarna som börjat skolan.
Wow! Au Pair, sa jag.
Du måste berätta mer! Fortfarande med stenkoll på klockan.
Det är inte så svårt, sa Titania.
Jag har koll på lillasyster Bessa. Mamma äter mat och vilar upp sig.
Jag har faktiskt rätt mycket ansvar nu!
Titania pekade med mulen och sa viskande: de andra som jobbar i hagen är urgamla.
De orkar bara klia sig och äta. Jag får dra HELA lasset.
Wow, sa jag. Så ung, så mycket ambition.
Äsch, det är väl inget, sa min mildögda Titania blygt.
Sånt gör väl alla.
Du är ju fantastiskt fin och klok, sa jag.
Du klär förresten väldigt bra i den där lilla röda luggen du skaffat.
Tihi, sa Titania.
Du är ju riktigt rolig.
Ska du flytta in?
Det vore underbart, sa jag. Frisk luft och fint sällskap.
Jag har lite för klen päls bara, jag skulle frysa ihjäl vid första köldknäppen.
Du Titania, är det helt nödvändigt att klia av sig övre delen av manen?
- Du är inte min mamma.
Såklart, sa jag. Det är ju underbara Tinna som är din mamma.
Du, måste ändå fråga. Att samla på sig kardborrar och lera i manen, är det modernt bland ungdomar?
Exakt. Det är modernt.
Frågor på det?
Va?
Det kliar, pep lillasyster Bessa.
Klia på då, sa Titania.
Ska bli, sa Bessa och precisionspillade mot en liten stubbe.
Ja, vad sa du om mina kardborrar, sa Titania.
Inget, absoluuuut ingenting, sa jag.
De är spännande och klär dig på något sätt.
Jag tyckte jag hörde något annat, sa Titania.
Jaså, sa jag.
Du, har jag förresten berättat för dig att jag överlevt två tonåriga döttrar.
Du vet, tonåringar kan faktiskt ha åsikter om både det ena och det andra.
Och vara lite dåliga på att lyssna på äldre.
Inte för att det gäller dig, menar jag.
Precis, sa Titania.
Ska vi leka nu, undrade Bessa.
Visst. Om du kan stå på tre ben, sa Titania.
Titta, titta, pep Bessa.
På vadå, sa Titania.
Det här! Det här! skrek Bessa.
Vadå? sa Titania.
Nu får du faktiskt kolla! sa jag åt Titania.
Hon har stått på tre ben en evighet.
Ja, jag såg, sa Titania. Det kunde jag göra när jag var nyfödd.
Nu får du ge dig! sa jag.
Surmört! sa Titania.
Sluta nu, sa jag. Ni är så fina och duktiga båda två.
Ni är fantastiska hästar.
Vi veeeeet!
Mamma Tinna suckade djupt och stirrade demonstrativt ut mot nejderna.
Vill du inte var med på en bild? undrade jag.
Jag kan ta ett porträtt på din fina profil?
Tystnad.
Lätt suck.
Jag har en profil, sa Bessa.
Titta!
Mamma Tinna lyckas på något sätt få till en dubbel suck.
Inte hinner jag ställa in skärpan. Men ni ser lite av hennes häftiga profil ändå.
Vilken Lady!
Här låter det PLING från min mobil.
Ett SMS.
"På väg in i mötet"
H-vete.
Fattar inte var tiden tog vägen.
Jag som till och med bjudit in till webbmötet.
Det var inget annat att göra än att erkänna på stående fot:
"Förlåt. Jag blir minst en kvart sen. Känns som om jag är 12 år och glömde tiden. Var i stallet och tittade till min unghäst. Glömde titta på klockan . . . "
Som tur är var det vår underbara webbyrå jag stämt träff med. Inga sura miner där inte.
Men när ska man växa upp egentligen? När?
