Jag får skärpa till mig helt enkelt. I dag sadlade jag Juppe för långpromenaden tillsammans med Baldur o Co.
Ungefär en tredjedel av tvåtimmarspromenaden satt jag på hans rygg. Vi skrattade alla när jag satt upp. Juppes öron spetsades till glada spröt som bara pekade rakt fram och benen gick som trumpinnar.
Positiv är ett blekt ord i sammanhanget.
Juppe ville vara först. En galopp hade suttit fint (nej, nej, nej, inte i riktning hemåt).
Så härligt med sol på nästippen och sällskap.
Nästa gång ska jag sitta på hans rygg under halva sträckan. 
Baldur och Juppe går så himla fint ihop. Båda är godmodiga hästar som kan vara nära varandra utan att någon blir sur. På hemväg hade de en tävling i powerwalk.
Om Juppe var sliten? Näej. Lite fuktig i pälsen vid ljumske och bog. Han var redo för varv två.
Inte ser de trötta ut de fina pållarna.
Bakom Juppes rumpa tittar Mackan fram.
Anklagande.
Och ljuvligt lerig.
Svårt att ta in att det är julafton i morgon.
Inte lätt att ta bilder på så kärleksfulla killar.
Det blir lätt för nära på något vis.
Sötnötar.
I dag åt Juppe morötter också. De hamnade i hans matskål i lagom stora ätbitar och då minsann dög det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar