TIO år, sa jag till Juppe.
Jisses, sa Juppe. Vad är det med dig?
Kommer du ihåg vilken liten pinnig häst du var när jag köpte dig för tio år sedan.
En sexårig Juppesnupp.
Vilket äventyr, så nervös jag var.
Du hade bara broms när du hade lust och jag kunde inte rida. Perfekt kombo.
Jag har aldrig varit pinnig, så det där kan du lägga av. Börjar minnet svika kanske? sa Juppe.
Oj, oj, oj. Nu är du 16 år, en väldigt medelålders häst. Du har liksom kommit ifatt mig i ålder, sa jag.
Ska jag bara få morötter? sa Juppe.
Nu har jag nosat igenom dig och påsen, bara morötter och en skiva havreknäcke. Jag tycker inte om knäckebröd. Det är bara väldigt, väldigt, väldigt fattiga hästar som tycker om knäckebröd.
Du har också lovat mig en ny grimma hur länge som helst. Det kommer ingen ny grimma.
Är vi fattiga?
Titta här, sa jag. Så ska jag duka fint åt dig.
Fattiga och fattiga. Du vet, vissa hästar går till veterinären oftare än andra.
Jag är en ordentlig tant som ser till att ha en fuck-of peng sparad, men den pengen gick ju åt när du blev sparkad och fick ont i benet, sa jag.
Det här känns ju lite krisartat, sa Juppe. Tänk om jag får ont i magen eller någon annanstans? Har du inte pengar nu till veterinären?
Jag sparar, så lugn. Dessutom är jag gift med den typen av man som en hästägare bör vara gift med. En snäll typ som tycker spaghetti är gott och som tycker att det är okej att ta en peng ur huskontot om det kniper.
Bäst jag äter upp, man vet aldrig när det blir mat nästa gång, sa Juppe.
Jag tänkte att du och jag ska skriva ett till blogginlägg ganska snart, om just det där med veterinärkostnader. Som också kommer att handla om det som alla människor frågar om i sociala medier - vad kostar det att ha häst?
Det kan jag svara på, sa Juppe. Det är lustigt, men det kostar precis lagom att ha häst.
