Vi tränar bort trav-fobin

I dag tog vi en tur mitt på dagen. Phu, varmt och massor med insekter. Blä.

Men - vi börjar sakta komma över vår travfobi. Eller min travfobi. Nja, den är nog gemensam trots allt.

Det är nämligen i trav som Juppe visat hälta efter sin permanenta skada. Egentligen mest i trav på volt.

Jag har varit livrädd för att känna det där otäcka knycket i trav och för att se hans huvud slänga upp och ned som en pistong för att kompensera obehag.

Det är ju dags att komma över det nu.

Juppe är en tjock och välmusklad kille. En kille som nog också har lite travfobi, eller inlärd rädsla för att vissa rörelser ska göra ont. Jag tror inte de gör det längre.

Så vi travar. Vi travar i högt gräs och vi travar i knähög röd klöver. Jag kan koncentrera mig på att rida fram Juppe och Juppe kan koncentrera sig på att trava och se sig för. Vi har inte en suck att hålla på med nojigheter och känna efter för mycket när terrängen är spännande och utmanande.

Det höga gräset/klövern ger oss fördelen med att Juppe tar ut sina rörelser.

I dag tog vi en lite kortare tur och mjukade upp oss rejält - och travade.

Och betade. Och fortsatte med det i hagen. Vi njuter av sommaren och njuter av att träna. Vilken grej att kunna sitta på min häst. Bara en sån sak. Han är förstås värd varenda strå.