Vilken kväll! Välbehövligt med lite snäll kvällssol och en trevlig kompis som undrade vad vi skulle hitta på för bus.
Jag älskar stubbåkern för att Juppe verkligen lyfter på benen. När vi travade korta sträckor verkligen drog han upp benen och gick nästan i form. Fantastiskt.
De ömma hovarna har härdats nu också, han är mycket mer frejdig på promenaderna. Stora stenar gör ju fortfarande ont, men annars går det fint.
Det blev inte mer än två kilometer, men det är bättre än inget.
Hängde lite med Juppe i hagen.
Han har kul när jag sitter på huk. Ibland pillar han mig i håret med överläppen, ibland står han bara så här ungefär och ser ut att fundera över livet. Då sänker han huvudet och ställer sig nära mig.
Lukta måste man ju göra förstås, så att jag inte ljuger om att godisarna är uppätna.
Kompisen får så mjuka ögon. Vore vi katter skulle vi spinna ikapp.
Nu längtar jag verkligen efter att få ta en långpromenad. Hoppas skogen är fri från poff-poff i morgon. Då tar vi nog sura gubbens runda. Går vi i gräskanterna på grusvägen ska det gå bra.
I kväll fick en stallkompis syn på FEM älgar på ridturen. En biffig tjur och hans kor (visst heter det väl så?).
Jag och Juppe fick nöja oss med att skrämma slag på ett rådjur.
Härliga tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar