Tio år som hästägare och Juppes kompis

 

TIO år, sa jag till Juppe.

Jisses, sa Juppe. Vad är det med dig?

Kommer du ihåg vilken liten pinnig häst du var när jag köpte dig för tio år sedan.

En sexårig Juppesnupp.

Vilket äventyr, så nervös jag var.

Du hade bara broms när du hade lust och jag kunde inte rida. Perfekt kombo.

Jag har aldrig varit pinnig, så det där kan du lägga av. Börjar minnet svika kanske? sa Juppe.

Oj, oj, oj. Nu är du 16 år, en väldigt medelålders häst. Du har liksom kommit ifatt mig i ålder, sa jag.

Ska jag bara få morötter? sa Juppe.

Nu har jag nosat igenom dig och påsen, bara morötter och en skiva havreknäcke. Jag tycker inte om knäckebröd. Det är bara väldigt, väldigt, väldigt fattiga hästar som tycker om knäckebröd.

Du har också lovat mig en ny grimma hur länge som helst. Det kommer ingen ny grimma.

Är vi fattiga?

Titta här, sa jag. Så ska jag duka fint åt dig.

Fattiga och fattiga. Du vet, vissa hästar går till veterinären oftare än andra.

Jag är en ordentlig tant som ser till att ha en fuck-of peng sparad, men den pengen gick ju åt när du blev sparkad och fick ont i benet, sa jag.

Det här känns ju lite krisartat, sa Juppe. Tänk om jag får ont i magen eller någon annanstans? Har du inte pengar nu till veterinären?

Jag sparar, så lugn. Dessutom är jag gift med den typen av man som en hästägare bör vara gift med. En snäll typ som tycker spaghetti är gott och som tycker att det är okej att ta en peng ur huskontot om det kniper.

Bäst jag äter upp, man vet aldrig när det blir mat nästa gång, sa Juppe.

Jag tänkte att du och jag ska skriva ett till blogginlägg ganska snart, om just det där med veterinärkostnader. Som också kommer att handla om det som alla människor frågar om i sociala medier - vad kostar det att ha häst?

Det kan jag svara på, sa Juppe. Det är lustigt, men det kostar precis lagom att ha häst.

Kära Juppe, sa jag. Jag tror du har rätt.

Pengarna brukar räcka precis lagom till Juppesnuppen och numera också Titania.

Tack för tio helt fantastiska år Juppe!

Du är en så klok och levnadsglad och rolig kompis. Jag har lärt mig så mycket av att umgås med dig och dina polare.

Nu kan jag mycket mer om hästar, men också mer om mig själv och min kropp och mitt psyke.

Jag önskar jag kunde säga detsamma, sa Juppe.

Äh, skojar bara.

Men gud så jobbig du är. Nu kör vi, det stod trav på schemat idag. Dä bar å åk, som min idol Stenmark sa.

Japp. Juppe tar emot hyllningar i kommentarsfält här på bloggen och i sina sociala medier såklart.

Hur länge har du haft häst? Eller ridit, eller varit medryttare?

Och har du synpunkter på Juppes klokskap, det där med att det kostar precis lagom att äga häst?

Titta här på en liten fin Jupiter från Ådalen, i bloggens andra inlägg i maj 2013.

Hi-hi-hi-hi-hingst-Juppes nya liv

 Juppe har varit lite uppe i varv första veckan i nya stallet.

Inte undra på. 

Bo i box på nätterna (som han älskar, men inte är van vid). Nygamla polare. Ny boxgranne. Nya rutiner.

Och före ihopsläppet i lördags - en egen hage utan kompisar.

- Hallå! Surtanten! Ehem, jag menar damen. Ska vi prata?

Juppe har idogt försökt flirta med boxgrannen. Det går sådär.

Ho-ho?

Juppe har liksom inte haft tid med mig.

Han svischar förbi bara på väg mot nästa sensation.

Juppes box är otroligt fin. Rymlig och fantastiskt vacker med två stenväggar.

Fönstret har hag-glimt.

I lördags var det då äntligen dags för ihopsläpp.

Jag var inte ett dugg nervös. Juppe vill ju aldrig slåss.

Det första han gjorde var att rulla sig. Inte hälsa eller andra artigheter. Rulla sig.

Juppe inspirerade en hagkamrat att göra detsamma.

Jaha? Var det allt?

Svar: nej.

Det här var bara uppvärmningen.

Jag blev så förvånad att jag slutade fotografera.

Juppe accepterade inte alls rakt av att Fylkir skulle basa över honom.

Det blev rejält med pip och skrik och tyvärr också en del sparkar och bett.

Resten av grabbarna gick fort att bekanta sig med.

Draumur och Juppe blev klikompisar nästan direkt.

Men diskussionerna med Fylkir fortsatte tydligen även när vi trodde att det blivit lugnt.

Juppe hade bulor och bitsår på bogen och magen och några småsår på bakbenen också vid kvällsinspektonen.

Fylkir fick ta emot en spark från Juppe och såg halt ut i hagen, men bättrade på sig lite under dagen.

I lördags såg det ut så här i hagen.

I dag går Fylkir för sig själv och leker hingst och vallar sin flock emellanåt för att de ska veta sin plats och veta vem som bestämmer.

Juppe var lite mer harmonisk i dag vid inspektion och pysselstund.

På ridbanan förvandlades han till en gnäggig minihingst.

Suck.

Nerverna.

Hatar när han gnäggar, eller rättare sagt skriker.

Juppen visar en liten dipp i vänster varv i trav, jag kan omöjligt avgöra om det är hans gamla rörelsestörning som visar sig för att han är spänd och inte jobbar rätt, eller om han fått sig en liten smäll.

Jag är inte särskilt orolig för det. Det visar sig.

Juppen var så nöjd, så nöjd när han fick gå till sin lilla flock.

Jag fick förresten gå allra längst ned i hagen för att hämta honom, han som alltid brukar komma när jag ropar.

Skönt med polare.

Ska bli så härligt också när jag lärt mig ridvägarna igen.

Standardrundan i skogen tar en timme att rida och är på knappa fem kilometer. Underbar trollskog att bygga muskler i. Så roligt att vara ett litet gäng som ger sig iväg också.

Längtar också efter att vanliga Juppe landar och att vi kommer tillbaks till det bra samarbete vi hade i somras. Jag vet att det kommer. :-) Tålamod, tålamod.

Vicesheriff - är det Juppes nya titel?

Halt! Vem där?

Och hur många godisar bär du på?

Den här sommaren har faktiskt den här killen kommit och mött upp mig oftare än Juppe gjort detsamma.

Jag tror att Baldur numera är boss i hagen (men vad vet jag, arma människa).

Ofta kommer Baldur modigt brakande, med Juppe hack i häl och så Viggo på släp.

De har liksom blivit en trio.

(Ursäkta dålig skärpa, det är svårt att fota när man skrattar)

Jag tror helt enkelt att Juppe blivit Vicesheriff.

Viggo tror jag är inspektör.

Allt detta ANSVAR, suckade Juppe.

Det ska hållas uppsikt åt alla håll.

Spänn av, sa jag till Juppe.

Det blir bara jobbigt att stissa upp sig och hålla vakt åt alla håll.

Ni är ju ett helt gäng. Ni kan dela på vaktpassen.

Det är ju det vi gör! sa Juppe.

Vi är U-T-M-Ä-R-K-T väl organiserade.

Hela vår hage är indelad i vaktpass och zoner.

Schemaläggningen var ett helvete.

Schemaläggning? sa jag.

Sektor A tar ofta Dynur och Solon.

Fina vida vidder, bra sikt.

Det klarar lätt två hästar, sa Juppe.

Eh, de verkar ta det lugnt. Bra det, sa jag.

Sektor C tar ofta Fengur och hans polare.

Mja, de verkar ta det piano, sa jag.

Det borde kanske fler . . . 

Den centrala och viktiga sektor B är vi tre på.

Det behövs!

Nu tycker jag ni kan ta och pusta ut lite, sa jag lite lamt.

Hörde du också? sa Baldur.

Nä, sa jag.

Pratade inte med dig utan med min vice! sa Baldur.

Å, förlåt, sa jag.

Det är lugnt åt nordost, sa Viggo lydigt.

Och så lite rast med snacks, sa Juppe.

Snacks?

Snacks! Här precis där sektor B går över i A och C.

Snart är det avrapportering.

Hej! Allt väl och lugnt?

Jajemen, sa Juppe.

Men hörrni, sa jag. OM det är så att Baldur är chef så är han väldans, väldans lugn.

Ni kanske kan ta och dra ned på ambitionerna ni andra också?

Juppe?

Juppesnuppen och jag har haft fantastiska ridpass.

Vi är överens om när han använder överlinjen på ett bra sätt och då är vi också överens om att han får ta paus.

Trots att nerverna har varit i dallring (troll i skogen, mycket ansvar, mysko ljud från skogsavverkning, allmäna spöken och diverse luftburna jobbiga insekter) så har ridpass som börjat rätt skakigt ändå slutat fantastiskt bra.

Och det tycker vi båda.

Ja.

Jag är fantastisk, sa Juppe.

Nej. Det är inget rån som pågår efter dagens ridpass.

Bara väldigt enträgna frågor om fickor och dess innehåll.

Vad står det på t-shirten, undrade Juppe.

Lets go bananas?

Nej. Det är ju helt oansvarigt, sa Juppe.

Sådant gör vi inte i vår hage.

Det är i alla fall gott att se att alla hästar hänger med alla.

Det verkar råda frid och harmoni trots Juppes stenhårda schema.

Vet inte, men jag tyckte jag hörde lite fnitter i hagen.

Fnitter? sa Juppe.

Vet hut! Vi är en disciplinerad flock.

Sådant trams förekommer inte här.

Håhåjaja.

Vi ses i morron igen Juppe. Hoppas ni kan släppa lite på er strikta ordning och att ni kommer ihåg att njuta av det sista av sommaren också.

Njuter du av det sista av sommaren?

Visst gör det ont när håren släpper

Bättre och bättre år för år, gnolade jag i huvudet när Juppe och bästis-Baldur knogade på i vårsolen.

Jag blir faktiskt glad när andra hästar är lite vårstissiga. Då är det inte bara Juppe som är det.

Grabbarna pinnade på i sex kilometer ändå och överlevde både presenningar och trädbeskärning.

Belöningen blev att leta gröna strån bland fjolårsbleka tuvor.

Och Johanna och jag fick vända nästipparna mot solen.

Ska vi välta bänken? undrade Juppe.

Det skulle vara så kul att se brudarna ligga och sprattla som skalbaggar.

Äh, sa Baldur. Det blir så dålig stämning.

Och så får vi kanske inte äta färdigt här.

Det märks att allt är extra spännande i vårsolen. Men inte undra på tänker jag också.

Vi har ju hållit oss på ovalen och ridbanan nästan hela vintern, förutom någon helgtur då och då.

Klart att det måste kännas nytt att ge sig ut på tur då.