Så här ser en Buddha-Juppe ut som har bränt ur förgasaren.
Vi sket i ridbanan i dag. Vi sadlade på och kände lite på grusvägen. Grusvägen var fin. Det blev lite galopp, och lite till och så lite till.
Juppe hade gladeligen ställt upp på mer galopp men jag hoppade av och tänkte att lagom och bra är bäst.
Skönt att få brassa. Vi körde rumpa ut på gårdsplanen också. Gick finfint. Bäst av allt är att jag kan stanna Juppe och få honom att tänka. Ibland går rumpan åt fel håll, då är det okej att peta på bogen för att få stopp och börja om.
Japp. Japp. Fast lite fotosugen var jag ju allt. Buddha-Juppe stod ju bara där och myste.
Men Hulda, mohahahahahaha. Henne har jag inte lyckats få ett vettigt foto på.
Hjälp. Matte gick ut med hö till kompisarna och lämnade mig ensam med . . . med hon där.
Egentligen är det Huldas fina stora ögon jag skulle vilja få fram. Det är bara så jädra svårt på en mörk häst.
Hästögon är så häftiga. Pupillen ser ju inte alls ut som på ett människoöga.
Hulda undrade vad jag ville egentligen, och slickade sig fundersamt runt munnen.
Jag tycker hon har så fint huvud Hulda.
Näej, en bild så här från sidan blev inte bra. För rotigt med alla streck i dörren och skylten där också.
?
Hulda undrade över varför hon skulle stå i dörröppningen. Och varför den ena människan visslade maniskt och den andra hoppade jämfota.
En ny variant av den här bilden tror jag på. En dag som inte är solig, så att dörröppningen blir mörkare.
Lite sött, men lite knäppt också på något vis.
I grabbhagen är det ingen som bryr sig om mig och min kamera längre.
Eller?
Blir det här bra, undrade Baldur hjälpsamt.
Eller föredrar du:
Eller lite mer från sidan?
Den enda som inte riktigt vill vara med på bild är sötmackan. Hans öron står alltid åt alla håll, eller bakåt. Han har för fullt upp med att fundera ut hur han ska skaka en godis ur mig tror jag, för att ha tid att sträcka upp sig för ett foto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar