Visst är han så snygg så man smäller av min häst?
Tänk om han kunde gå så här när jag vill tölta också, men det kommer. Det kommer.
I dag fick vi sällis av kusin Frami och Karin. Sadel (med ludd under) på och iväg.
Och det gick så himla bra. Juppe var spänd, men mest på ett ouppfostrat och väldigt springsuget sätt. Inte spänd som i knäpp eller spänd som i ha ont.
Och jag tvingade Karin att titta på Juppe och mig när vi töltade. Vad hon kunde se tog Juppe i med alla fyra ben lika mycket, även om vi inte fick fart på motorn där bak och sisådär. Inga konstigheter.
Det blev en tur längs grusväg och upp i skog. Juppe och Frami var rejält svettiga och Juppe hade fått ett manligt sår högt upp på ena frambenet. Troligtvis en pinne som rispat huden.
Tillbaks i hagen kunde jag inte låta bli att fota kompisarna. Det känns på något underligt sätt som om det är vår, men det är ju bara januari. Killarna är lite tossiga och sugna på att leka och slåss (killar!).
Juppe är grymt långhårig. Förstår att han blir svettig. Älskar hans skägg.
Frami kliade sig så gott mot en stam i hagen. Så underbart för hästar att ha hagar som ser ut så här.
Juppe gillade inte alla nyfikna grabbar.
Och jag blev sur när han blev sur, för jag vill inte ha bråk nära min bräckliga människokropp.
Bråkig? Jag är en svettig ängel, sa Juppe. Se så duktigt jag har jobbat. Oj, oj. En så duktig och trött häst måste nog få en godis.
G-O-D-I-S
Titta, jag kan stå i givakt. Alla dumma hästar bråkar där borta och här står den snälla hästen. Och svälter.
Du ser lite vildögd ut för att vara en snäll häst, sa jag. Du ser ut som en häst som är lite sugen på att slåss. Och inte ser du trött ut heller.
Du förstår ingenting, sa Juppe.
Ni grabbar ser ut som lapptäcken allihopa sa jag. Gnafsmärken överallt och bortbitna hårtussar.
Jag är inte vildögd, sa Juppe och blundade hårt.
Klart han fick en godis – till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar