Yep, det här var en bild från helgen. I kväll blev det ovalen för mig och Juppesnupp.
Jag hade plockat fram min inre tyska general redan innan jag åkte till stallet. Eller, näej. Men jag hade i alla fall bestämt mig för att det är jag som bestämmer.
Juppe stod och väntade vid grinden. Nöjd och glad. En duktig häst.
Frid och fröjd i stallet. Frid och fröjd på väg till ovalen.
På ovalen mindre och mindre av frid och fröjd. Mer av vispande svans och öron som vinklades bakåt. Juppe ÄR grinig. Men jag sket faktiskt i det.
När det började bli svårmanövrerat på ovalen så klev vi in och gjorde horsemanshipövningarna från halva lektionen med Karin. Lugn och fin longering, bort med bogen och in med inre bakben. Kliv-kliv-kliv-kliv.
Och så flytta bakben.
Juppe vill springa från jobbet, det ville inte jag.
När vi kört lite flytta ben i båda varven så gick vi ut på ovalen igen, och så om igen.
Till slut var Juppe en artig och ytterst uppmärksam häst. När jag stannade så tvärnitade han. När jag sa spring så sprang han.
Skönt.
Men vad hände i stallet?
Juppe tyckte någonstans att livet var fruktansvärt (trots att han frustade på väg till stallet) och stod och studsade på stället för ljud.
Vet inte jag. Det är ju guldbaggegala i kväll. Vems tv tjuvkikar Juppe på? Jag är säker på att han övat in ett tacktal för bästa hästroll.
Köper inte riktigt de franska nerverna. Tror han blir lite grinig av att tvingas jobba ordentligt. Jag hoppas att det inte beror på att hans kropp säger ifrån utan att det beror på att hans knopp säger ifrån.
I morgon blir det människoyoga för mig, så då får han vara i fred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar