lördag 31 mars 2018

Glad påsk alla härliga!


Vilken härlig ledig dag!

(Prata för dig själv du, sa Juppe).

Glad påsk på er, önskar Juppe och jag.


Juppe och jag var faktiskt superduktiga i dag. Inte för att turen blev osedvanligt lång eller så. Nejdå, det blev en snabbtur inte ens hela vägen upp till Hallbo. Skulle tippa på 3-4 kilometer.

Men - jag veknade inte fullständigt utan lät Juppe tuffa på i trav och tölt. Nej, han dog inte av ansträngning eller gick av på mitten och blev trasig.

Han hade mer energi än någonsin på hemvägen, och så fint tölttakten lät. Jag kom ihåg att koppla på magmusklerna, böja Juppe lite snabbt åt höger, åt vänster när han styvade till sig. Och si, halsen och huvudet slutade peka rakt upp.

Nu ska vi bara konsultera Matilda så att det inte är smitning på g. Tror inte det, tror Juppe slappnade av och gick mer i form.


Titta. Inte särskilt svettig Juppe. Det är en nöjd Juppe (för han har sluppit påskhucklet) och ätit massor av mat.


Det som är väldigt bra med mig och Juppe är att vi är väldigt bra på att mysa. Så skönt det är med vårsol på vinterblek hud (förutom den knallröda näsan). Juppe ställer sig gärna och sniffar lite på mig, han vet att det är posering som gäller när kameran är framme. Han är så kul så hälften vore nog.

Drottningen av pass rider i värsta jockey-stilen


Jädrar i min lilla låda vad det ser kul ut det där med pass. Och så kul det vore att lära sig lägga en häst i pass och så rida förstås.

Hå.

Har du ridit i pass?

fredag 30 mars 2018

Vad fick Juppe i ägget?

Jahaja. Hoppsan. Det blev ett ganska stort ägg för att en saddle mate från Tjuvamossen skulle få plats.

Den är i en nästan helt korrekt Juppe äppelgrön färg. Lite för mörk för att Juppe ska tycka att den är helt hundra, men 96 procent bra får duga.



Japp, japp. Den är också ett litet försynt löfte om en ytterligare ljusnande framtid. Både Juppe och jag är sugna på att tävla igen.

Det vore kul om det blev av till sommaren. Något att se fram mot, tävla inför och sedan få poäng-kvittot från domarna.

Sadelhållaren som man kan stoppa lite groomingprylar i magen på och få med sig allt på en gång är alltså ett litet resekit för en Juppe.

Hoppas vi vågar och hoppas det blir av.

torsdag 29 mars 2018

Vi är mördar-racer-tanter!

Japp. I går kväll var det dags för årliga eventet Bäjebys skoj-påsktävling. Det är ju jättekul att tävla. Skoj alltså.

Men det viktiga är att vinna. V-I-N-N-A. Tur att mina tanter i ridgruppen är med mig i tänket.

Tror att vi har en fin chans faktiskt. Hela laget levererade (som väntat). Nästa vecka får vi veta.


De är så fina grabbarna när de står och solar i sin skogsbacke i kvällssolen. Frid och harmoni.


Lektion i går betyder markarbete i dag. Värmen dröjde sig kvar, jag och Juppe tog beslutet att fiffa Juppe utomhus för första gången i år.

Så härligt.

Vi blev nästan så lata att vi lät bli att markarbeta. Plikttrogna som vi är gjorde vi det i alla fall.

Vi klev runt på stallbacken och tränade på spansk skitt. Det går sådär, i alla fall för Juppe. Jag föregår med gott exempel och kliver som en PRE hingst bredvid min kompis. Han tittar tyvärr lite för ointresserat på mig och böjer benet till en räka.

Men vi har det bra. Och Juppe har inget emot att jag går tätt bredvid och sprätter. Det är en bra sak.


Tillbaks i hagen var han liksom lite extra begiven på sötsaker. Och så var de slut.

Det var svårt att ta in.

Trötta kompisarna tycker alltid att det är roligt när jag dyker upp och vaknar till liv.


Hörru godismaskinen? Är du trasig?






En Juppes ögon är alltid så levande och vackra.
Det syns hur det gnisslar i hjärnkontoret.


Kusin Frami (fuxen) är en av dem som tycker attt jag är en trevlig typ.

Han är aldrig påträngande, utan mer av farbroderligt övervakande i sin roll som ledare.

I hans kölvatten kom en hel bukett av nyfikna fyrbenta.








Frami nöjt: det gjorde jag bra.


Kombattanten: hä, hä. Där försvann Frami nöjt kliande sig på bröstet. Nu ska här nosas.


Juppe: herregud. Godismaskinen är verkligen trasig på riktigt.




De sista resterna av vinterskägget borstades till silke i dag. 


Juppe: hö, hö, hö. Men rolig är hon i alla fall. Silke.

tisdag 27 mars 2018

Juppe: Säg det med ett leende


(Gnissel, gnissel, gnissel i Juppes hjärnkontor)

Jepp. Vi körde på ovalen en liten snutt i kväll.

Vi var bra. Jag stod upp i galoppen och gjorde Juppe så förvirrad att han fick motorstopp.

Annars var vi jättebra, men lite pälsfällningssega båda två. Jag för att det är en tidig vecka, går upp 05.00 pip och har lite svårt att fatta att dagen kanske ska bli kortare i andra änden då.

Glömde stänga av ridappen, men tror vi var i farten ungefär en halvtimme sisådär.


Ett leende! Det brukar alltid säga pling i form av en godis!


Muhuhuhuhu, jag visste det . . . 


Ett STÖRRE LEENDE = större godis?


Vildsint? Näej. Försiktigt småleende då?


Baklängessartomortal?


Blä, vad jobbig hon är. Det är ju bara att mata in godisarna.


Gullig överläpp. Det går alltid hem. Klappa kameran försiktigt.




Och jag borstar och borstar.
Nu är underullen på väg att försvinna, långa hårstrån vajar lite förskräckt och glest.
Sådär snyggt tycker jag. Men jag gläds åt Juppes jämnt musklade bog. Två exakt lika stora bullar där fram. Så lättad, så nöjd. 


Klia, klia. Klura, klura.








Kan du inte bara ge hit?

Ett kilo sisådär känns lagom.


Mjahaja. Middag två i antågande.




Matte, vi låter de andra slåss om maten, så går vi dit och tar varsin hög sedan.




Nu känns lagom.




Ah.

måndag 26 mars 2018

Många åldrar att umgås med - det är rikedom


Vi hade fantastisk tur i dag med jag och Juppe. Baldur II och medryttaren Felicia hängde med på promenad. Och ja, jag erkänner. Hade jag och Juppe knallat ensamma hade det inte blivit en promenad på dryga timmen.


Men fasen vad svårt att få till en grupp horsie det var. Hopplöst rentav.
Var det inte den ena som inte syntes så var det den andra.


Som grädde på moset såg jag till att mobilen kastade en ful skugga.
Juppe ville inte alls samarbeta.

Han var faktiskt lite grinig på promenaden också. Ville gärna sticka fram mulen lite för långt fram och gå förbi mig, bara lite, lite.

Fasen.

Fast härligt blev det ändå att gå och prata och njuta av kvällssol och faktiskt värme i luften.


Så kul att få höra vad som rör sig i huvudet på en klok och härlig tjej som ska gå ur gymnasiet.
Skönt att en har alla sådana beslut bakom sig, typ vad en ska göra efter gymnasiet. Plugga, jobba ett tag?


Två hästluggar och två glada människor blev det till slut. Nåja.