måndag 17 juni 2019

Perspektiv på sommarmagen


Så här ser det ju riktigt okej ut.

Sommarmagen alltså.


Allt handlar om perspektiv.

I dag stod en färgkoordinerad grupp (kloka och vackra djur!) och sov tillsammans.
En frisk bris blåste genom manar och svansar och höll de klenaste myggorna borta.


I går kväll for jag och Juppe runt som en synkad komet längs EU-remsorna i åkerkanterna.

Vi hade så kul!

Jag måste tydligen ständigt påminnas om att släppa handbromsen och när jag gör det så blir ju livet så jädra härligt. Matilda hjälpte oss att komma ihåg det där på senaste uterittslektionen.

Juppe bjöd på framåt som ett ånglokomotiv. När han fick chansen att jaga ett rådjur som skuttade upp framför oss så tog han den.

Ja, jag är så elak att jag låter honom göra det. Just för att han har så kul.

Öronen spetsas till missiler och Juppe sköter hela jakt-jobbet själv.

Jag tror ju att det bor en kofösargrabb någonstans inne i den där islänningen.


Ikväll cyklade vi till stallet för mys och för motionen skull.

Det är det här perspektivet vi ska undvika.

Hjäääääälp.


Lite bättre (längre bort).

Jag vet ju att Juppe har det världsbäst i sommarhagen. Men fasen vilken mage alltså.

Och ändå vill han äta när vi är ute.


Nu är du lite hysterisk! sa Juppe.

Jag ser bara till att ladda inför våra träningspass. Gnäll inte.


Blank! Han är i alla fall blank! tänkte jag.

Och välmående.

Och stark.

Och lagom motvalls.

fredag 14 juni 2019

Hemester i hagen

Fasen vilken gasballong till mage Juppe har. Blir nästan rädd när jag ser den.

Här blir det till att jobba som vanligt.

Så fredagskväll betyder en sväng till valackernas sommarhage.


Juppe var en fnorkig larvig typ när det var dags att sadla.

Men så visste jag ju att det skulle vara.

Häpp på med allt och en promenad bortåt grusvägen.


Juppe jobbade på superbra.

Vi höll på att bli galna på alla bromsar, de älskar verkligen Juppe.

Lösning:

Galoppera som besatta. 

Juppe var som en flåsande ånglokomotiv när vi var färdiga. Han var superduktig!

Så här sidenskimrande såg han ut när jag släppte ut honom i hagen efter turen.


Livsnjutare där.


En överraskning dök upp.

Bästisen Baldur levererades till hagen.

Juppe och Baldur fann varandra direkt.


Det upptäckte någon.


Jag trodde det var över chefen Framis värdighet att vara sotis.

Men tydligen inte.


Det var liksom en lite hektisk stämning i hagen i kväll.

Jag tror att det var alla stickande insekter som gjorde läget lite grinigt.


Men vad bryr sig en Baldur om det?


Intet.


Och Juppe fixade flugskyddet alldeles själv.

Duktig pålle.


Ordningen återställd.


Det är verkligen ljuvligt att få hänga med de här typerna i deras hage.

Jag blir så glad när jag ser hur bra de har det och hur mycket de njuter.

Tänk att få leva i det här rövargänget med grabbar, det är riktigt hästliv det.

onsdag 12 juni 2019

Världens goaste sommarmage

Va?
Vem är du?
Och varför?

Så sa min häst när jag kom för att hämta honom i hagen i dag. Det är första gången jag hälsade på sedan släppet till sommarhagen i helgen som var.


Så här såg han ut när jag släppte ut honom efter uterittslektion med bästa Matilda.

Fasen vad det var trolltätt i dag.

Men vi fick i alla fall en liten check på halter, bakben och annat som jag vill ha hjälp med.

Och så överlevde alla inblandade.

En ganska normal ridstart efter släpp till sommarhage.


Juppe drog som en avlöning ut i hagen när jag släppte honom.

När jag traskade efter för att få njuta lite av synen av sommarlyckliga hästar så såg han så här glad ut.

Jätteglad.

- Sjas, sa han och försökte smacka med läpparna.

- Tölt, trav, vad du vill, men åk hem. Det räcker nu. Jag måste beta. Allt håller på att ta slut här.


- Vad ska jag säga mer? Hejdåhejdå?

Ja, ja. Jag gick mot bilen. Jag fattar vinken trots att den var fin.

Juppe hade världens finaste badbollsrunda mage, så han har ätit duktigt de senaste dagarna.

Hoppas det är mer gas än fett så att säga.

Nu är semestern slut för Juppe, men det hade jag inte hjärta att säga.

Tre dagar får räcka. :-)

Hur länge ger du din häst semester?


söndag 2 juni 2019

"Det känns lite ohygieniskt"


Juppe kom spurtande som vanligt i hagen i går. Som varje dag när jag dyker upp.

Nu var han lite mer ivrig än vanligt.

- Skynda dig på då, sa han.

Ja, jaaaaaa. Jag fattar. Du vill beta, sa jag.

- Nej, nej, sa Juppe. Du fattar ingenting!


-Titta, titta! Ihhhhhhhh, nu kommer han närmare!

Va?, sa jag.

- Ja, är det inte lite ohygieniskt? Det känns lite ohygieniskt! sa Juppe.

- Titta bara hur de ser ut!


Va? sa jag igen.


- Ehehehehehe, sa den här anonyma kompisen. Det tar en livstid att fullända tekniken. Nu har jag till exempel inga problem med att få in leran i öronen också. Inte helt lätt när man är häst.

(Jo, jag tog bort grenen som hängde nära ögat trots en milt förebrående blick).

- Men kom då så jobbar vi lite, sa jag till Juppe.


- Jobba? Jobba! Efter den här dagen!

Med lite hö i magen och massage med ren, vit handduk så lugnade sig Juppes nerver.

Vi gick ut på ridbanan och påminde varandra om hur det är att rida med halsring. Förvirrande är det. Och  kul. Det ska vi göra mer av.

Juppe har mycket svårt att förstå det där med att svänga och det är ju ändå praktiskt att kunna göra.

Snacka om omväxlande väder. I dag är det strålande sol.

Ungefär som i förrgår:


Jag har en kompis som också har en mamma som är på väg att glida in i demens. Min mamma är ju redan där, så jag vet. 

Väninnan säger att varje dag måste vara bra. Eller mer att något med varje dag måste bli något bra, något som laddar och ger mening. Det räcker inte att stressa till ett jobb, stressa hem. Diska upp och titta på tv.

Jag har inga problem med det faktiskt. Den här håriga men hygieniska typen hjälper till så bra med det. Själv tror jag också på det där med baciller och lagom med smuts, tror det är bra för oss.

Så jag tvättar snällt Juppes handdukar och struntar i att städa hemma.

- Iihhhhhhh, säger Juppe.

torsdag 30 maj 2019

Chockar mig själv: slutar med gruppridlektioner


Jag och Juppe flyttade till Bäjeby gård för möjligheten till ett större socialt stalliv - och för att vi vill kunna ta lektioner varje vecka.

Lektionerna har varit det jag läääängtat till. Annica hittar alltid på något nytt bus och ger oss massor av saker att tänka på, saker som man kan fortsätta jobba med på egen hand.

Juppe gillar när det är mycket kompisar på ridbanan, så det har varit ett kul event för honom också.

Och så upptäckte jag för några månader sedan att jag . . . inte var nöjd.

Jag satt på lektionerna och blev trumpen för att jag ville få chansen att jobba mer med det jag och Juppe skulle behöva fila på. Alltid var det någon kompis i vägen.

Det var det värsta, sa jag till mig själv.

Annica kommer förstås inte att slippa mig och Juppe och vår bitvis muttriga dialog, nu ska jag satsa på att boka in oss på privatlektioner istället. Kanske finns det någon stallis som vill ta kompislektioner också. 

Testar det helt enkelt.

Känner jag mig själv rätt så är den modellen inte heller för evigt.

Hur ofta rider ni lektion? Hur tänker du kring det?

tisdag 28 maj 2019

Kung Juppe och lilla fislisa


Juppe lät ta sitt porträtt i dag.

Jag var bara det lydiga verktyget.


Jag kan inte bestämma mig, sa Juppe.

Jag ser ju så stilig ut på alla varianter.

Jag ser ingen skillnad, sa jag trött.


Ingen skillnad!

Här, här ger jag dig gullig. Supergullig.


Här mer sårad hjort tittar ängsligt på jägarens bössa.

Jösses, sa jag.

Men, men. Stilig är han ju grabben. Eller grabb och grabb. 
Vi är väl ganska jämnåriga nu jag och Juppe.

Det blev en härlig kväll med blytunga åskmoln och värme i luften.


I avelsflocken hade Tinna semester.

Var har du ungen då? frågade jag.

Äh, sa hon bara.


Men ärligt, sa jag.

Tänk om de hittar på något bus och gör illa sig?

Bah, sa hon då. Tyst. Jag är på spa.


De kom sedan, brudarna.

Titania visade upp sina vita strån i pannan och log blygt mot mig.
Jag får pilla lite på pannan. Då piper hon till de andra tjejerna, att hon där - hon är min.


Kompisfoto av Brudarna.


De ville också ha ett till.


Snyggaste frillan ikväll tycker jag ändå att den här killen stod för. (Hjälp, eller är det en tjej?)

En härlig kväll och faktiskt andra gången jag åkte till stallet i dag.
I morse fick Juppe nämligen nya fina skor. 
Jag är så nöjd med nya hovis.

söndag 26 maj 2019

Vad gör väl lite vind-darriga nerver?


Jag kommer!

Juppe satte full fart i dag när han fick syn på mig och spurtade från nedre hagen upp till övre och grinden där jag stod.

Om hjärtat smälter?

Jajemen.


Något är det just nu. Det var storögt och nervigt och hispigt.

Men, men. Man är väl van.

Jag borstade länge och väl och när Juppe fått lite mat i majsingen gick det bättre att prata med honom.

Vi fick ett bra pass på ovalen.


Jag tror att han dels kör lite med mig. Han vet att mina nerver kan gå i kras, så lite glutt och lite hisp kanske gör susen?

Nej. Det gör faktiskt inte det.

Jag började skratta när han körde igång.

Då stelopererade han halsen istället.

Det funkade inte heller så bra. Då blev det tölt i öppna åt alla möjliga håll.

Jag måste lära mig att vänligt men bestämt påpeka att vi faktiskt är på jobbet när vi är på jobbet. För Juppesnuppen frustade faktiskt och kände sig väldans nöjd med sig själv när vi väl joxat färdigt och ägnade åt oss det vi skulle ägna oss åt.

Det gick jättebra att gaaaaasa i tölten, det var värre med lågt tempo. Då sa det sprutt och så fick han motorstopp. Men kul ändå att han tyckte det var kul att tölta fort, jag tror vi börjar få upp farten lite grand.

lördag 25 maj 2019

"Jag pratar inte med främmande kossor"


Promenad vid hand blev det i dag med polaren Baldur som testar Metacam för att se om han har tandont eller inte.

Herreminje.

Det är ju inte första gången jag och Juppe går den här svängen. Men tydligen var det inte igår.

Juppe fick stroke både en och två gånger när vilt främmande kossor reste sig upp och tittade vänligt på honom. De sa inte ens: muuuu.


Det märks redan när man hämtar en Juppesnupp i hagen.


Gud så överdrivet, sa Juppe.
Här går jag och . . . slappar.


Baldur var bara rundögd.

Vi tog med spö båda två.

Drygt sex trevliga kilometer blev det. Så skönt, trots allt.

Tillbaks på stallplan blev det ögongodis i form av föl igen:


Skima är en supermamma som ställer upp för att fölis lättare ska kunna äta.

Och nog ser hon lite stolt ut, har span på att jag fotar fölis i rätt vinkel?


Ta en slurk till du, lille vän.


Jag är inte liten, bara ganska nyfödd.


Rima tog en stund på sig att få ut efterbörden, så hon och fölis bor på box ett litet tag för säkerhets skull.

Skönt med en stallplanspromenad för båda.

(Och kul för oss).



Fantastiskt mycket sprattel i de små benen för att vara ett dygn gammal.



Tjohoooo! 


Men det där med att gå in i stallet krävde lite övertalning och att ha full visuell koll på mamma.