Demon-Juppe

23 augusti 2016:

Demon, det kan man inte tro när man tittar på den här mildögda hästen. Eller hur?

Det fick räcka med två kilometer på stubbåkern i dag. Fjuttigt, men ändå något.

Det var där Demon-Juppe slog till. Nejdå, nejdå. Han drog inte. Han gick fint bredvid mig, travade bredvid mig, osv osv.

Fengur som var på ovalen stirrade med fasa på oss. Vi var en bra bit bort, men det spelade ingen roll. AAAAAAAAAAAA!

Vi skrämde slag på honom. Fengur slet sig. Allt slutade lyckligt. Juppes och min självbild som biffiga monster fick sig också en puff.

Ja. Ja.

Då kommer jag osökt att tänka på kroppsspråk. Och språk ur munnen också. Och så är vi tillbaks på kursen.

Jag har ju själv upptäckt hur svårt det är att gå bakåt raskt på en volt. Det är bara ett exempel på hur man som människa faktiskt kan bromsa sin häst.

En kvinna fick order att öka tempot på volten. Det gick helt enkelt inte. Hon gick med myrsteg bakåt. Det är inte bara hästar som behöver öva.

Flera ekipage på kursen hade problem med att människan var som en pinne. Marijke förvandlade sig till en mimartist, när hon gick baklänges för att bjuda in en häst att följa med så blev hennes kropp ”ihålig”, tänk ostkrok.

Det går inte att säga till en häst – häng med här – och stå i givakt som en tennsoldat. Man blockerar.

Spännande. Jag är inte bättre själv, det är inte det jag menar. Däremot tänker jag definitivt vara mer uppmärksam på mig och min kropp. Jag känner mig aldrig löjlig i Juppes sällskap, jag ska plocka fram mimartisten i mig.

På clinicen fanns också ekipage där hästen faktiskt dominerade sin människa stundtals. Då är det lätt att både känna sig liten och se liten ut. Ingen bra grej.

Och så talspråk då. En väldigt vanlig grej på clinicen som verkligen förvånade mig var att många hade så svårt att berömma sin häst. Alltså på det där översvallande verbala sättet där man verkligen krämar på med BRRRAAAAAAA och HURRRAAAAAA eller vad man nu vill ta till när hästen verkligen gör något fantastiskt.

BINGO – helt enkelt! Jag har tvåhundramiljoner bingo-ord. Det är ju för många. Jag är den där matten som berömmer lite för mycket istället och borde knipa igen tills hästen verkligen presterar. Alltså försök i rätt riktning ska definitivt uppmuntras, men BINGO ska man bara ropa när det är det enligt Marijke.

Häpp. Over and out för i kväll.