lördag 9 juni 2018

Juppe: Res till Island utan mig du, gör det bara



Phu, så varmt. Tur jag och Juppe hade en dejt så vi verkligen kom iväg klockan 11 i dag.

Baldur och Viggo hängde med.

Om det har gått åt pipsvängen med det där att låta Juppe vara ifred. Jamenvisst.

Å andra sidan tycker jag det är lite läbbigt när hästarna precis har gått på bete och äter som galningar, då känns det bra att i alla fall promenera för att hålla igång magen. Tror jag.


Fast i morron får du klara dig själv, sa jag till Juppe.


Jag VILL inte ens åka till Island, sa Juppe.


Säkert skittråkigt.


Alla bra hästar, som min mamma och pappa har redan flyttat.

Det blir tråkigt för dig, men nyttigt att lära dig en läxa. 

Har du tur är jag snäll och du får rida på mig igen.


Oj. Hörde du? Hon ska åka utan Juppe!


Du gör precis som du vill.


Jag har det bra här. Tänk inte på mig. Ett dugg.


Baldur tittade besvärat bort.


Det går som sagt ingen nöd på mig inte.

Ensam här.


Med troll utanför grinden och björnar runt hagknuten.


Jag är en så tapper häst.


För att få kvar mig i hagen en liten stund till kilade Juppe in en färsk och spänstig en meter lång rot mellan skon och ena framhoven.

Tur jag hade kompisar som kunde hjälpa mig, dels att hålla i Juppe och med att springa till bilen och hämta sax. Roten gick att få av så att en liten stump bara blev kvar under hoven. Det får helt enkelt vara så tills hovis kommer. Juppe ska ju inte ridas till dess.

Livet är aldrig tråkigt med Juppe. Och det är bra att få längta efter varandra sa jag till min kompis.

Jag fick inget svar.

fredag 8 juni 2018

Tant Gredelin, resfebern och farbror Frust



Jag erkänner. Jag har inte kunnat lämna Juppe i fred i hans sommarparadis.

I går och i dag har vi gått en halvtimmespromenad i skogen båda två.

Varmt, jävligt, flugigt och fullständigt underbart. Precis som vi vill ha det.



Juppe är snäll och följer med mig utan knot, även om han inte kommer galopperande när jag dyker upp i hagen . . . 


Och when we promenerar - då äter pållen.

Fattar inte. Han trycker glatt i sig gräs och har det bra.

När han är för ivrig och rycker i grimskaftet skäller jag.


Vad gör pålle då?

Frustar lyckligt.


 Skäms nästan.

Juppe tycker det är trivsamt när jag smågnabbar och skäller. Frustar ofelbart.

Är det sunt?


Äh. Spelar roll. Vi har det bra.


Tror Juppe tycker att gnabbet är trivsamt för att då har jag bestämt mig för något. Inget vel.

Inga troll.


Din audiens är över, sa Juppe.


Trevligt, trevligt. Vi råkas när vi råkas.

Tant Gredelin då, oooooooo, hon har resfeber. På söndag är det Island som gäller.

Jag som inte rider andra hästar än Juppe. Vad i hela friden har jag ställt till med.

Om jag inte är resvan? Jo, jo.

Jag har varit i länder som många bara drömmer om, på äventyr som inte många vågar.

Resfebern handlar om något annat. Jag vet inte vad. Det är ett pirr i magen, ett stresspåslag av det bra slaget. En iver. En känsla av att - jo, jag lever.

Pulsen pickar på.

Juppe får nog stå ut med mig i morgon med, sedan slipper han mig i en vecka. Tror det blir jättebra faktiskt.

torsdag 7 juni 2018

Flytten till sommarhagen - årets höjdpunkt

Det här är bättre än julafton enligt Juppe.

Häng med!


Nationaldag är sommarbetessläppsdag på Bäjeby.

Då fiffar alla lite snabbt i stallet, sprej, sprej med flugmedel.


Somligt är som vanligt. Kyssa stigbygeln innan jag hoppar upp till exempel.


Vinka o co körde utan sadel.


Titta! Vår kameraman är med!


Tittut. Trevligt, sa Juppe.


Och så en evig väntan på att alla ska bli färdiga.


Vänta, vänta.


Vänta, vänta.


Cykelkompisarna med och redo.


Är man lång får man veckla ihop sig om kompisarna bakom ska synas på bild.

Hänsynsfullt, tyckte Juppe.


Annica pratar allvarsord om inga grimmor i hagen och aja baja.


Och iväg!


Yes! Det blev inte ovalen, de svängde höger. Bådar gott.


Skräckens allé.

Varför den nu är det, men det är den.


Fasornas garage. Där kan det låta av maskiner ibland.


En nöjd Elisabeth på sin nya häst Viggo.


Källarbacken.

Monstrenas hemvist. 


Mer glad Elisabeth.


Det här är helt okej enligt Juppe. 


Men den här enen är jädrigt lömsk, det ska ni veta.


Äntligen skogen.


Och parkeringsplatsen vid sommarhagen.


Tittut.


Tittut sa läbbiga gubben bakom tallen också.


Det här blir stället där man sköter hästarna.


Duktig gubbe. Man ska vara rädd om kameror.


Och så sista biten mot hagen, förbi sommarstugan.


Wohooo! Jag laddar! sa Juppe. Uj, jag knäpper upp grimman sa jag.


Paradiset.


Oooiiiii, sa Juppe.


GRIMMA AV - OCH:


Dunk ned med alla mular i backen.


Inte ens Viggo som aldrig sett hagen satte fart.


Ystrast var kanske den här typen.