måndag 24 maj 2021

Juppe: Jag har nixat ovälkomna besök i hagen

 Juppe!

Juuuuppppeeeeee!

Ho ho!


Du har kommit till Juppes automatiska telefonsvarare.

Jag kan inte höra på dina skrik just nu.
Lämna gärna ett meddelande efter öronviftningen.



Ho, ho, Juppe! Nu får du vakna. Vi ska ut och röra på gräsmagen.

Juppe nu med myndig och sträv tjänstemannaröst:

Jag säger bestämt men vänligt ifrån dessa oanmälda besök i hagen.

Om inte detta upphör måste jag tyvärr anmäla dig.

Jag har nixat ovälkomna besök i hagen och det vill jag helt enkelt att du respekterar.
Basta.



Å herregud.

Hon kommer aldrig att ge sig.


Du är så gullig när du sussar Juppe.
Rumpan blir så himla bullig och söt när du ligger ned.

- Jag sover aldrig.
A-L-D-R-I-G.

Jag har enorma sömnproblem.

Dessutom har jag inte en bullig rumpa.

Trots detta fick vi en fantastisk kväll.
Vi tränade på traven både två. Jag har lovat Juppe att aldrig streta i hans mun, jag övar på att hålla min balans i traven så att Juppe kan pyssla med sin. 

I kväll blev det så underbar fart och geist! Har längtat efter den där känslan när Juppe liksom kör ned huvudet i boghöjd och bogarna skyfflar bort mina ben när han tar i.

Ja, jag vet att vi varit urusla på att blogga.
Snälla polare har kommit med superbra förslag på bloggämnen och nu har livet kanske lugnat ned sig lite.
Ska skriva om grovtarmsinflammation på häst också . . . Nu har vi provat på även det, Juppe och jag.


måndag 5 april 2021

Juppe tipsar: Omedelbar eftergift vid bete!

 


På våren kan mattar vara lite hårömma och bli fnoskiga.

Jag ska ge er mina bästa tips! sa Juppe peppigt.

Vad f-n. Pratar du om mig? sa jag. Jag är inte den av oss två som byter päls.


Tyst, sa Juppe. Jag jobbar.

Ponera att det dyker upp en traktor när du och matten promenerar.

Öva då på HÅRDA ögon, formen på ögonen ska vara klotrunda.

Kan du liksom se lite glosögd ut och vildsint ut också så kör på det.

Viktigt är att hålla en styv och stram hals som pekar uppåt.

Den ambitiöse kan lägga till ett kvävt iiiihhhhh.


Så här:


Älskar du traktorer? Låt inte det hindra dig.

Nu kommer självaste lärdomen. Essensen av ändlöst många promenader med vårömma mattar.

Så fort hon låter dig ta en lugnande tugga gräs:

OMEDELBAR EFTERGIFT.

OBS!

OBS!

OBS!


Slashasa dig fram med sänkt huvud.

Låtsas se tacksam ut. 

Även här får vi öva på ögonformen. Lek lite.

Studera kor när ni är ute på tur. Lägg in lite av deras blankögda nöjdhet.

Sänk ögonlocken.

Så fort matten tänker GRÄS, belöna!

Gå lydigt med tydligt slakt grimskaft.



Tjoff ned med mulen.

Improvisera lite beroende på omgivningar. Finns det kanske en lite söt pippifågel att bli lite rädd för?

En prasslig tråkig påse? Skräm liv i påsen.

Studsa lite och se hur det tar i mattens vårnerver.


En annan ögonform att leka lite med är skrynklet.

Dagens mattar är väl belästa och kan allt om hästens smärtansikten.

Det är svårt, men du kan få ögat till en skrynklig trekant med lite sorgliga veck runt om.

Nu får matten massor av tankar i det lilla huvudet.

Har han ont? Är han halt? Ser han inte lite ledsen ut?

Under tiden. ÄT, ÄT, ÄT!

Blir du blöthjärtad av att se en hysterisk matte så halvblunda istället.

Bli lite lättare döv. Krulla ihop håren i öronen.

ÄT.

Yes. Det var Juppes bästa vårtips för den här gången.

Vad ser du så sur ut för, matte lilla?

Ett sista tips bara - och tar gärna emot dina!

Dra in magen, se lite maläten och omusklad ut.

Se ut som någon som behöver ÄTA.


söndag 14 februari 2021

Juppe töltar - vad tycker ni?

 


Jag och Juppe knogar på, det gör vi alltid.

Tränar och tränar och tränar. 

För det mesta har vi väldans trevligt, ibland är vi hjärtligt trötta på varandra men inte så ofta faktiskt.

Jag hade sett fram mot att bli filmad av mannenvännen. Det är ju så himla nyttigt att se sig själv på film.

Stolt över våra framsteg har jag varit också.

Och så blir det inte riktigt som jag trodde att det skulle bli. Juppe var inte riktigt peppad, jag blev lite nervös för att bli filmad. Och ja. 

Men vad gör  det om 100 år.

Roa nu er själva med att kika på tre vändor med tölt längs mitt och Juppes favoritdike, sista filmsekvensen är från en liten grusväg som går förbi mitt hus. Den är med bara för att allt ser så idylliskt ut. Ja, och för att Juppe är snygg förstås. 

Juppe håller med och tittar förtjust rakt in i kameran. :-)

Här är länk till youtube, har förstått att den inbäddade filmen busar ibland när man kikar i mobil:

https://www.youtube.com/watch?v=mZIE5Yzyskw&t=2s

måndag 1 februari 2021

Jag: En hästhypokondriker


 Jag är en mästare i att övertänka.
I konsten att ta ut varje litet elände en gnutta i förskott.

Juppe frustade glatt på väg ut på äventyr med stallisar i söndags.


När jag gjorde i ordning Juppe i stallet såg jag några droppar blod i ena näsborren.
Hm. Inte så underligt kanske när det är många minusgrader.
Jag har själv råkat ut för näsblod när fina blodkärl gått sönder inne i näsan.

Men AAAHHH, det får inte hända på min Juppe!

Oron malde när vi traskade iväg och jag var tvungen att fråga om sällisarna såg något blod.
Och det gjorde de ju.

Jag hoppade av och traskade tillbaks med Juppe till stallet.

Han såg besviken ut.

Jag tvättade med koksalt, duttade med ren vit Juppe-handduk och bad mannenvännen komma med starkaste ficklampan vi har för att lysa upp i näsborren. Ja, jag har både snäll häst och snäll man.

Inte en skråma. Allt såg rosa och fint och helt ut.


Hjältehästen Juppe stod med blodet pumpande från mulen.
Modigt kastade han sig ut i vildmarken med sin pinniga matte för att trampa ihjäl några lejon.

Måste du prata om dig själv i tredje person, sa jag.

Japp, sa Juppe.

Med snön vispande runt hovarna. Nej, rättelse. Med hovar som fick piska sig fram genom snön pulsade hjältehästen fram till sin hjälplösa matte.

Du, är det här allt vi ska göra i dag?

Jag behöver stimulans.

Äventyr.

Puls.

Mjaäh, sa jag.

Det är väl bra att jag är rädd om dig.
Du betyder mycket för mig.


Jag skulle ju kunna betyda något i galopp i 290 kilometer i timmen, sa Juppe.

Japp, sa jag.

Jag vågade inte berätta för Juppe att jag lite lätt orolig tittar på hans päls på ryggen.


Det är liksom som små lockar längst upp.

Tänk om det är första stadiet i en av de där hormonsjukdomarna, tänker jag då.

Tänk om Juppe har PPID.
Undrar om det är lika bra att ta ett prov, så slipper jag tänka på det.

Jag hörde det där! sa Juppe.


Är du inte snäll så går jag och slåss! Massor.

Phu. Är du också sådan som oroar dig för dina djur?

lördag 2 januari 2021

Juppe: Hinkgubbar istället för snögubbar - stackars barn

 


Har man en Juppe går det inte bara att träna på. Bygga muskler, öka konditionen, träna i backar, försöka få in fin form i olika tempon i gångarterna.

En Juppe kräver en kravlös promenad lite då och då. Lite häng. Lite prat.

Några strån gräs. En stilla stund på en åkerkant i gemensam beundran över hur stor en dovhjort (?) / kronhjort (?) kan bli.

Gemensamma muntrationer över hur andfådd en matte kan bli när man tar en uppförsbacke för andra gången.

En promenad bjuder dessutom alltid på överraskningar.
Den här gången: en hinkgubbe. I brist på snö har någon av bygdens kreativa barn byggt en hinkgubbe istället.

Juppe hälsade artigt och misstänksamt.

Vi gratulerade barnet eller föräldern till dess fantasi och goda humör i det slaskiga vintervädret, önskade att upphovsmannen eller kvinnan ändå får tillfälle att göra en snögubbe också och knallade vidare.


Juppe och jag gillar träd.

Vi gick och hälsade på en sällsynt ståtlig flergrenad tall som vi ridit förbi många gånger.

Beskärningen är väl sådär, sa Juppe, men vilken vacker färg och vilket omfång på stammen!

Jag klappade vänligt på trädet och Juppe duttade med mulen när vi gick förbi.

Skönt ändå att ha en häst som tycker att det är viktigt att vara både artig och snäll.

Brukar du ta promenader vid hand med din pålle?
Visst är vi normala som konverserar under tiden vi stegar fram? Gör du också det med din matte/husse?

torsdag 24 december 2020

Cool grimma till islandshäst från Tjalda

 


Du, sa Juppe.
Det är kuligt och snällt att du beställde julgrimma åt mig från Tyskland.
Den är asfin. Men.


Det är bara en liten ynka pynka grej.


Det kanske är bäst att du sätter dig ner, sa Juppe.

Eller tar ett stadigt tag i min man.


Den är för liten.

Grimman är för liten.

Ge den till lilltösen Titania istället.


Supersnygg, verkligen.

Tack och allt det där. Men du vet, julen handlar inte om att handla klappar till varandra.

Vi fick ju en fin svängom längs åkerkanten. Det räcker för mig.


God jul!

Men fasen Juppe, sa jag.
Jag ville ju ge dig en snygg grimma. Och när det fanns en storlek för ett "nätt" huvud så tog jag det. Jag tycker inte att du har speciellt grovt huvud. 
Men det var feltänkt.


Ska vi vara ärliga så har jag ju grimmor, sa Juppe.

Varför förvandlas du alltid till en hästjesus varje år? sa jag.

Fast det är ju fint. Titania får grimman och så kanske jag beställer en ny helt enkelt.

God jul världens bästaste Juppe!

Har du träffat din pålle på julafton?
Har aftonen varit god?

måndag 21 december 2020

Juppes skägg: Det blir en mild vinter i år

 

Sanna mitt skägg, sa Juppe.

Det blir en mild vinter i år.


Vi kloka och vackra hästar vet sådant där.

I år var det inte mödan värt att lägga krut på skägget.


Jag minns vintern 2018, en fesig vinter.
Men jag kände ändå att det skulle friska i lite i januari / februari.

Och så mätte du i mars när jag börjat glesa ur det. Typiskt dig.



Men du gör så gott du kan.


Så gott du kan.


Så gott du kan.

OKEJ! sa jag. Jag fattar nog vad du menar.

Vi får väl se helt enkelt om du och ditt skägg har rätt.