måndag 6 april 2020

Hur ber du om ursäkt till din häst?


Du Juppe. Förlåt.

Jag var jädrigt otrevlig igår.
Inte för att det ursäktar, men jag var nervös för att min yngsta dotter skulle föda sitt första barn.

Så jag hade väldigt dåligt med tålamod.
Och blev väldigt, väldigt otrevlig. 


Ja, det blev du, sa Juppe.

Väldigt otrevlig.


Du kan nu hoppas på:

1. Hästar har otroligt kort minne.

2. Juppar älskar sin matte och struntar i hur man blir behandlad.

3. Att principen om insättningar och uttag på förtroendekontot fungerar i praktiken.


Jag skulle satsa på nummer tre om jag var du, sa Juppe.
Som ett tips alltså.


Ja. Vad är jag om inte en lyhörd matte (när jag lugnat ned mig och därtill skäms).


Det gör du rätt i, sa Juppe.

Vadå? sa jag.


Att du skäms alltså, sa Juppe.

Mäh, vad i helsefyr, sa jag.

Oj, oj, oj, sa Juppe. Nu känner jag att mitt förtroende för mänskligheten sjunker.
Led mig till den där lilla tuvan med vårglatt spätt gräs så ska jag tänka på saken.


Nä, nu känns det väl som att du utnyttjar mitt dåliga samvete, sa jag.

Skulle jag aldrig göra, sa Juppe.

Led mig till . . . 

lördag 4 april 2020

Juppe: Låt bli mina skira vårgardiner!


Jag kammar snällt Juppe med kattkam eftersom han alltid är våröm i håren.

Just nu är vi i stadiet av skira skyar av långa hår med lite ull under.
Lite grand sådär som bebisar kan se ut när de börjar få hår.
Eller för all del, den skara äldre tunnhåriga män som envist håller fast vid sina strån och vägrar klippa kort.


Sluta stirra på mina mamelucker. Det är mina mamelucker, sa Juppe grinigt.

Det måste bli varmt? lirkade jag.


Baldur, dina strån syns ju ännu bättre eftersom de är så mörka.
Eller förlåt, vårgardiner menar jag.


Sluta stirra på mina vårgardiner, sa Baldur. Det är mina gardiner.

Det blev en himla trivsam vårpromenad på sisådär 1,5 timme och sex kilometer.

Sol på multippar och vårvind i gardinvåderna.


Juppes värsta vårstiss är på väg att gå över nu.

Det är skönt det.


En sista godis i hagen och så skutt iväg då.

Juppe tyckte att Baldur kunde dela med sig av Johannas morotsslantar.


Baldur tyckte att Juppe luktar skit.


Juppe sa att det luktar underligt. 

Undrar vad DET är?


Och var det något som lät nyss?

Något ynkligt pipigt?

Spelar ingen roll för nu ska jag dricka vatten, sa han sedan.



Gissa vem som också skulle dricka vatten? ^^

söndag 29 mars 2020

Galoppera bort vårvansinnet - behövligt



Bah!
Vårvansinne?
Jag?


Neheheheheheh du. 
Jag är samma stababababababila pålle som alltid.


Stahabibibibibibil som alltid.


Juppe. Du har precis kånkat runt på mig i sju kilometer cirka gurka.
I ganska hög takt.

Jag tror att du behövde det.


Houston, Houston. Im coming down.


Ah. Docking to a pile of shit.
Pile of Poo on Apple iOS 13.3


Feeling good, like I should. 🎤🎼🎹🎷


Men Juppe. Skärp dig.


Pile of Poo on Samsung One UI 1.5


Pile of Poo on WhatsApp 2.19.352



Pile of Poo on emojidex 1.0.34





Va?

Sa du nåt?

lördag 21 mars 2020

Visst gör det ont när håren släpper


Bättre och bättre år för år, gnolade jag i huvudet när Juppe och bästis-Baldur knogade på i vårsolen.

Jag blir faktiskt glad när andra hästar är lite vårstissiga. Då är det inte bara Juppe som är det.

Grabbarna pinnade på i sex kilometer ändå och överlevde både presenningar och trädbeskärning.


Belöningen blev att leta gröna strån bland fjolårsbleka tuvor.

Och Johanna och jag fick vända nästipparna mot solen.


Ska vi välta bänken? undrade Juppe.

Det skulle vara så kul att se brudarna ligga och sprattla som skalbaggar.


Äh, sa Baldur. Det blir så dålig stämning.


Och så får vi kanske inte äta färdigt här.

Det märks att allt är extra spännande i vårsolen. Men inte undra på tänker jag också.

Vi har ju hållit oss på ovalen och ridbanan nästan hela vintern, förutom någon helgtur då och då.

Klart att det måste kännas nytt att ge sig ut på tur då.

lördag 29 februari 2020

När tränaren säger . . .

"Du rider din häst väldigt mycket",

så menar hen att du bankar fram din häst för varje steg. Som glada trumvirvlar vispar skänklarna mot en häst som för länge sedan blivit skänkeldöv.

Vad tror ni? Klarar vi att skriva det här tillsammans?
Jo, jag har fått höra kommentaren här ovanför och så klart har tränaren en mycket, mycket stor poäng.
Jag ska låta Juppe bara få vara när han gör det jag bett om.

Nu tänkte jag att vi ska öva oss i humor på sociala medier. 
Det blir spännande. Går det ens? 
Joooo, det är klart det går.

Bidra med din bästa kommentar så lovar jag att teckna en illustration och lägga till din kommentar här. Oj, oj, oj, oj. Det är många år sedan jag tecknade, så det kan bli hur som helst som ni ser.

Vill du så lägger du till en liten berättelse om när du fick kommentaren. 
Bidra med ditt namn eller helt anonymt. 

Det går bra att skriva en kommentar här på bloggen eller på Juppes facebooksida, sök på Jupiter från Ådalen så hittar du oss. Klart vi blir glada om du gillar sidan också och följer oss.

fredag 21 februari 2020

Hur fasen ska vi kunna samla oss?


Jag och Juppe har varit på dagskurs.
Vi nosade på det där med samling. Som ju inte har med nos och framdel att göra.

Jo. Ja.
Intellektuellt vet jag möjligtvis hur samling går till.
I praktiken känns det mer som här ovan.


Inne i mitt huvud ser jag hur Juppes fina bakben (som kan bli maffigare och mer musklade, men inte alls är så illa i dagsläget) liksom laddas som pistonger långt under magen.

Ett kraftpaket som ändå rör sig med lätthet.


Men utan tvång . . .


Samling; föra, bringa, skaffa tillsammans.
Samman, sammanföra, sammanbringa, sammanleta.

Ja, jag är svag för gammalsvenska.

Kurs är fina grejor. 
Jag är glad just nu för jag känner att flera polletter har trillat ned för mig som ryttare. 
Jag har blivit tydligare för Juppe.

Och så går en på kurs och får nya saker att tänka på.
Famla. Svamla. Klura kring.


Det jag inte har i mitt huvud är kvickheten.
Nä, jag menar inte att jag är dum (dummare än andra).
Jag menar kvick som i en kvick energi som kan smitta min springare och få honom att trippa ihop sin bakdel, packa framåt - och samla sig.


Ibland tänker jag att både jag och Juppe kommer att hinna gå i pension innan vi fattat en bråkdel av vad ridning går ut på.

Sedan tänker jag att det nog inte är så illa.
Vi kommer att ha fullt upp och vi kommer att ha roligt.


Glad målbild.


Sammanplocka.
Hopbringa.
Hopföra.
Uppbringa (alla sina krafter)
Fokusera.
Reda (sina tankar)
ta(ga) sig samman
Skärpa sig - samlas

Samling är ändå det sista steget i hästens utbildningsskala.
Takt, lösgjordhet, stöd, schvung, rakriktning och samling.

Klart det är svårt.

söndag 9 februari 2020

Sju kilometer pratstund och Juppes öron


Ah. Jag behövde dagens sjukilometerspromenad i skogen.

I mitt nästa liv hoppas jag på att bli slädhund. 
Jag har stort behov av att själv få traska mig varm, glad och svettig.

Och - bäst av allt, med trevligt sällskap!
Embla och Juppe höll sig ganska tysta när jag och Elisabeth höll låda i en och en halv timme.

Juppe gjorde ett imponerande dödshopp över en bäck och Embla tog verkligen sats för att ta en trädstam typ jämfota. Fast då ångrade sig Elisabeth och så tog vi en annan väg. Det stack ut dumma pinnar på stammen och det är ju fullständigt onödigt att göra illa sig eller att pållen gör det.


Du, sa Juppe. Skulle vi kunna prata om det här att du måste prata så mycket när du är i stallet?

Eller vänta! Vänta!
Neeeej, vi ska inte prata!


Jag ångrar mig!
Öronen trillar av.


Tacka vet jag hästar. Vi kan det där med finlir.
Ett litet vinklat öra och vi greppar vad den andra vill. Eller inte vill.

Du bara låååååter. Hela tiden. Oavbrutet. Och så det där skrattet på det.


Tsss, sa jag. Jag gnäggar i alla fall inte gällt varje gång jag blir lite uppjagad.

Då bad Juppe att jag skulle stoppa in godisarna i öronen på honom istället för i munnen.