söndag 19 maj 2019

Juppe testar: pälsvårdshandske



Fnissa ni bara. Ja, jag föll för frestelsen och köpte en sån där pälsvårdshandske som syns överallt nu. Fejan är bombad med dem och ja, jag är väl inte mer än en shoppinggalen människa.

I dag åkte mannenvännen och jag och tittade på Västerås kattklubbs internationella kattutställning.

Och där stod Sören, Sveriges mest klappade katt, och sålde sådana där handskar av dålig kvalitet.

Jag lät mig inte avskräckas.

130 spänn. Som hittat.

De funkar faktiskt riktigt bra! Den kommer inte att hålla för många borstningar, men nöjet kompenserar.

Bäst funkar de små mjuka piggarna (som snart kommer att åka av) i Juppes ansikte och på benen, där borstades de korta håren av i ett jehu.

Skitkvalitet.

Lurad? Nja, kanske. Men ändå helnöjd. Kan tänka mig köpa en till när den här dött.

lördag 18 maj 2019

Note to self: bränn ur karburatorn en gång i veckan


Alltså. Båda de här sköningarna var väldans fulla med energi i dag.

Planer är väl bra att ha, men attans så ofta de får revideras.

Från snirkliga skogsrundor för att få ut längsta möjliga sträcka drog vi upp en plan B.

Galoppintervaller för att få ur värsta explosionsfaktorn ur pållarne.

Funkade hyfsat.


Det blev ändå en mil med liter habrovinker.

1,5 timme var vi i farten.

Ja, jag valde att hoppa av och promenera förbi till exempel trädgård full med oräkneligt antal glatt bjäfsiga vovvar. Jag ville inte sitta på därför att jag kände att Juppe lite grand letade efter lämplig orsak att få springa ännu lite mer.

Så - på schemat står nu urbränning av karburator en gång per vecka.
Ska bli kul det.

torsdag 16 maj 2019

Följa John med peppig pålle


Ibland är man ju bara aptrist som matte. Och man inser det.

Samma visa dag ut och dag in, inget nytt och skojsigt att hitta på.

Slut på trampade tår och sura miner.


Vi inledde kvällen med tvätt av Juppes huvud, bog och hals. Kul för mig.

Sedan tog vi en promenad. Kul för Juppe.

Men - jag ville inte vara med om att få axeln ryckt ur led eller tårna mosade, så vi höll disciplin från början.

Först när Juppe slappnade av och inte stretade blev det belöning = äta grönt gräs.


Vi tittade på kossemossorna som precis flyttat in i sommarhagen.

Vi lekte Följa John.

När Juppe fattar vad han ska göra har han jättekul. Jag med!

Två steg fram, smyg, smyg. Och en häst bredvid som gör likadant.

Rivstart - springa som en tok. Tvärstopp. Friskt promenadtempo i fem steg. Tvärstopp. Backa fem steg.

När Juppe gav sig hän och bara hade vår lek i huvudet fick han käka.


Jo, den där dressyrboken mannenvännen lånade åt mig på bibblan. Jo, jag SKA läsa den.

Men i början står det något i den här stilen: / . . . och så finns det några ljuvliga personligheter som man kan tillåta ha några olater . . ./

Så är det verkligen. Men jag vill ha tårna i behåll.

Nu kör vi lite lydnad ett tag, snart nog glömmer både jag och Juppe våra ambitioner. Vi gör ryck. Det som är skönt är att det inte tar så lång tid att "rätta till" det jag inte trivs med. Nu går det lite på rutin.

onsdag 15 maj 2019

Andra bullar och så vidare


I går kväll fick jag och Juppe rida igen en lektion med ungdomarna.

Trivsamt nog fick vi rida igenom ett v5-program på ovalbanan.

Intressant nog tog jag inget spö eftersom jag trodde/tänkte att lektionen skulle handla om att räkna takten och hålla takten i olika gångarter.


After ride. Juppe hittade bästa sovplatsen med utsikt mot grinden och kvällsserveringen.
Baldur II hittade samma plats och var visst lite pömsig.
Sällan eller aldrig har jag sett en häst gäspa så många gånger efter varandra.


Tyst, sa Juppe. Du gäspar sönder mitt öra.

Lektionen då?

Juppe är en maräng. Det är han ju alltid.

Men det bor en liten latmask i honom. Det var VÄRST vad det var besvärligt att trava bort längs grusvägen när det var dags för uppvärmning. Vi fyllered med bogarna skvättande åt alla håll.


Mannenvännen har tålmodigt lyssnat på mina rafflande stallhistorier, om Juppar som helt plötsligt har trampat mig på tårna två gånger på kort tid.

Och så kom han hem med det här bytet från biblioteket.

Nu ska vi göra en liten omstart igen, igen, igen jag och Juppe. Vi behöver sådana med jämna mellanrum.

Nej, det handlar ju inte om vilt stegrande hästar som äter sina mattar till frukost. Men det handlar om en stilla vardagsolydnad, ett litet, litet övertag och en fräckhet som växer till som jag inte trivs med.

Det är bara det som ska poleras bort. Alla andra olater får Juppe hållas med. Omåttligt godisintag, pekande mular mot hökassar, uppmanande blickar mot stigar som verkar roligare att rida på än den som jag valt.

Jag är inte ute efter att skapa diktatur. Jag nöjer mig med en gnutta respekt.

Det gäller förresten på alla områden i livet. Jag kräver inte mer.


Oändligt intressant, sa Juppe.

Du får gärna berätta mer.


I morgon?

(Finns det något sötare än en trött häst som står och försöker hålla sig vaken?)


Nu teamade Baldur och Baldur upp sig som sovsällisar istället.
De tröttnade också på min föreläsning.

söndag 12 maj 2019

Sex år med en mycket älskad häst


Jag vet faktiskt inte var jag ska börja med att sammanfatta sex år som hästägare.

Att vara hästägare är väl som med allt där hjärtat är med, ett äventyr med hjärtat som insats.

Juppe har ju varit väldans sjuk.

Nu är han väldans stark och frisk.

Daltar jag eller mjuknar i ett hörn så finns det en Juppe där som snappar läget snabbare än jag. Nejdå, Juppe är en superschysst häst. Men han är också en smart häst som tar chansen att styra och ställa där han kommer åt. Eller kommendera mer godis.


Skulle jag aldrig göra, sa Juppe.

Ser du liksom hur musklerna spelar under min underbara päls i det här ljuset. Kolla mot bogen till. Visst är det väl ändå rätt maffigt?

Öh, jo, sa jag.

Klart en Juppe fick morötter en masse. Klart han fick inspelad skönsång från kusin Micke som jag lunchade med i dag.


Klart en Juppe vet att han är värd allt det där.


För det är han ju.

Nu blir det spännande för Juppe OCH mig att skruva upp kraven lite, alltså kraven på träning. Och lydnad. Och takt och lite till.

De här åren har gått så himla fort, jag skulle faktiskt vilja att tiden gjorde en halvhalt eller två så att jag riktigt hinner att njuta av varje dag.
Jag tycker allt går så fort, arbetsveckor och stallkvällar och barn som blir mer och mer vuxna och barnbarn som växer som ogräs. Jag hinner inte riktigt med allt som jag vill.

Men sånt skiter en Juppe glatt i. Han tar varje dag som den kommer och njuter fullt ut.


Jo. Hästar kan fnissa.

lördag 11 maj 2019

Om Juppe skulle lägga ut mig till försäljning


Vaken pilot-tant i sina bästa år. Ni kommer att få många fina år tillsammans.

Tävlad på lättare nivå, det finns mer att utveckla. I tävlingssammanhang blir hon lätt spänd, men med mer övning bör det gå bättre. Vinnarskalle.

Regelbundet riden för instruktör, hon är med andra ord relativt välskolad.
Kan ibland bli stressad när hon inte förstår instruktioner men med tålamod reds det mesta ut.

Just nu är hon inte i full kondition och är tyvärr lättfödd, men med rätt foderstat och mycket motion ska det inte vara något problem. Arbetsam och en vilja över medel. Med bättre kondition kan framåtbjudningen och koncentrationsförmågan bli riktigt fin.

Pilot-tanten är trevlig och social och fungerar i de flesta stall, men även ensam på tur ut i skogen. Det gäller bara att visa vem det är som bestämmer. Total avsaknad av lokalsinne.

Kortväxt, ej viktbärande. Ordinär stam.

Trevlig vid hantering, tyvärr något hög ljudnivå men har inget emot en mysig borststund.
Fungerar vid lastning. Med mer övning bör den sista resten spändhet försvinna.

Fungerar ihop med de flesta hästar. För dig som vill ha en fullständigt orädd pilot är nog inte det här bästa valet. Säljs ej till en ren nybörjare. Lämnas ej ut på foder.


Idag klev Juppe på min fot för andra gången på kort tid. Jag blev mer än arg. Nu ska det blir andra bullar av. Kanske lägger han ut mig till försäljning, men då får det bli så.

Den här idén fick jag av en facebookkompis som nyss sålt sin islandshäst. Hon har bestämt sig för att ta en hästpaus. På skoj för några år sedan skrev hon en annons om sig själv.

Hur skulle din annons se ut? Skulle du bli såld tror du?

måndag 6 maj 2019

Karl XI favorithäst - liten, rultig och klok som en människa


(Hästen Kortom.
Den latinska inskriptionen på porträttet lyder i översättning: ”Detta är Karl XI:s trogna ridhäst [ … ] målad i sitt trettionde levnadsår och i seklets 84:e år. Hos detta oskäliga djur fanns ej mycket som var olikt en människas förstånd.” )

På Strömsholms slott finns sju av David Klöcker Ehrenstrahls hästporträtt.

1673 beställde den hästintresserade kungen Karl XI porträtt i naturlig storlek av fem av sina favorithästar av konstnären David Klöcker Ehrenstrahl. Porträtten hänger i Rikssalen på Strömsholms slott i Västmanland.

Å, den unge kungen fick ferrarisar skickade från när och fjärran. Fjäskpresenter.
Hästarnas ursprung syns i porträttens bakgrunder. Där syns orientaliska landskap bakom fjädrande svansar och viftande framhovar.

Fint. Ehrenstrahl som var otroligt produktiv som konstnär fick lära sig måla hästar, hans första försök blev sådär. Tidens mode avspeglar sig nog också i porträttens kraftiga hästbakar och kralliga bogar.


Den här killen hänger inte på "bästa" platserna runt den imposanta öppna spisen.

Det som fick mig att stanna och titta noga var hans luggslitna uppsyn. På nosryggen syns lite fnas och spretiga hårtussar. Men ovanför syns också ögonen. Djupa som brunnar.


Kortom var en häst av typen klippare. Om man ska tro en ganska snabb googling är det en robust lantras. Liten, smidig, livlig. Som skrythäst inom armén dög de inte, de höll ofta ponnystorlek.

Men - här ser vi ändå Karl XI favorithäst.

När han målades av ska Kortom ha nått 30 års ålder och fortfarande vara pigg och rask.
Ingen skrytferrari, men tydligen den häst som kungen gärna satt upp på till vardags och på rännarebanorna.



Vad gör då knäppa jag? Jag ställer mig och kollar på hur hästarna var skodda. Hur hovvinkeln såg ut.

Det syns på Ehrenstrahls porträtt att de är rätt raskt målade. Jag tycker inte att de är speciellt njutbara som konst betraktat, men kul är de.

Här kan du läsa mer om Ehrenstrahls mödor som hovmålare.


Rikssalen där hästporträtten hänger.
På tiden när arméns rid- och körskola höll till i slottet var det här gympasal.


Lite tråkigt att kungen inte ville sitta på sin kloka häst på ett porträtt.

Så här lät hans dotter porträttera sig till häst:


Hedvig Sofia lät en rödmålad klack titta fram under kjolen (hög modegrad).


Visst. Det är väl kul att titta på de andra pållarna. 

Ädla typer, det syns ju.




Men det är Kortom jag vill veta mer om.

Det vore också väldigt roligt att lära sig mer om den gammeldags hästtypen klippare. Benämningen har hängt med på både tyska och engelska och ska härma de snabba små klapprande hovarna.

Låter det inte lite som beskrivningen av en islandshäst?