lördag 7 december 2019

Lucka 7: Juppes bästa boktips (tack Mari!)

Jag ÄLSKAR läsarna av min och Juppes blogg.


När jag skickar ut ett mayday mayday om att jag möjligtvis har tagit mig vatten över huvudet när jag och Juppe startade vår adventskalender - så haglar bra och vettiga förslag på ämnen in.

Den sjunde december hyllar vi Mari Forsberg, en fin och peppig kompis som varit medryttare på Patti på Bäjeby gård. Kul att hänga med och som även går att gratulera på det sättet att hon lyckats smitta lite hästbacill till hennes barn.

Hon (vet att jag här bokmal) vill ha mina och Juppes bästa boktips!

Coming up!



När jag precis köpt Juppe läste jag en fantastiskt bok om islandshästar. Då var jag ny som hästägare och uppskattade verkligen den här bokens bredd (och djup).
Det är Islandshästar : skötsel - hälsa - gångarter som jag läste då.
Min dröm är att skriva en egen variant av den här för er, ur min och Juppes perspektiv. Vänta bara. Den kommer.



Det här är en bok som jag blev djupt fascinerad av! En av våra mest välkända islandshästprofiler skrev en bok tillsammans med sin dåvarande fru.
Jag läste Magnus Skulason "Islandshästen : vägen till framgång med hästen som partner" när jag var ny som islandshästägare och insåg att jag kunde för lite. Nu ska jag läsa om den och ta till mig det som fastnar den här gången.

Tack Mari för den här påminnelsen! Så njutningsfullt och kul. Det blir en härlig läs-vinter.


Den absolut bästa boken alla kategorier som jag alltid återvänder till (även om det dröjer flera år ibland) är Atli Gudmundssons bok Atlis verktyg för islandsryttare. Där finns alltid, alltid tröst och inspiration att få.
Som här för mig. när Juppe var en ny bekantskap och jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Köp den om du kommer över den begagnat. Den är en fin källa till kunskap och praktiska övningar. Min favvo alla kategorier faktiskt. Inte tjock, inte komplicerad, väldigt konkret.

Ja. Böcker är min bästa grej. Jag njuter av att läsa, jag är en otrolig bokmal och har nog ätit mig igenom det mesta som givits ut om hästar (och annat).

Ett tips för dig som vill få en känsla för hur Hólarfolket utbildar hästar (ett så trevligt tänk) är DVD-serien Á hestbaki, on horseback  -med en skrälldus islandshästkändisar. Jag har haft äran att rida för en av dem, Toni, som nu är huvudlärare på Hòlar.

Har du en dvd-spelare - gå lös på À hestbaki, on horseback. Så konkreta och bra tips. De blir aldrig för gamla eller utdaterade. Njut!
Så här tyckte jag när jag red för Toni (som är medverkande i dvd-serien).

Här får du ett smakprov på filmerna:


Gurun i filmen är ingen annan är ridmästaren Eyjólfur Ísólfsson.

Vad har du för favoritböcker?
Tipsa!

Tycker du att det är kul med tävlingar? Koll in min och Juppes kulkalendertävlingar. Sista chansen att vinna kreativ och disktrasa i kväll.

Mer kul också att rota i här:




fredag 6 december 2019

Lucka 6: Vinn nytt smart plåster!


Snart är den här! Sommaren alltså.
Med skrubbsår på knäna och hopplösa sår på pålleruskisarna.
Ja, och sol och värme förstås (och flugor).


Jag är lite dubbelt starstruck över möjligheten att få lotta ut ett set med de smarta Rheva-plåstren.
Setet innehåller två Rheva small: 7×5 cm, passar bäst för mindre skador och på leder och ben och två
Rheva large: 10×7 cm, passar bäst för större skador och på övriga delar av kroppen.

Adesivet är av medicinskt klassat akryllim. Plasten i skyddet är av medicinskt klassat TPE.

Det är Meëla som generöst bidrar med detta. Ni vet, Emily som kom på den supersmarta och fiffiga batteridrivna bettvärmaren. Hennes företag. Cool kvinna, det där.

Och historien om upphovskvinnan bakom Rheva-plåstret är också rolig.
Sofie Westberg startade plåstertillverkningen som ett UF-företag 2016. Ett år senare blev det ett aktiebolag.

Här kan du läsa mer om hur plåstret ska sättas på.

Vi kör samma enkla regler som i tidigare adventslucketävlingar.
För att underlätta frakten måste du bo i Sverige.
Du kommenterar på Juppes facebooksida om du vill delta, eller här i bloggen.
Vinnaren dras den 13 december.
Lycka till!

Jag och Juppe som råkat ut för läbbiga saker vill gärna höra en historia om när du önskat att du haft det här plåstret. 



torsdag 5 december 2019

Lucka 5: Nosrem i ögat - inte kul


Mannenvännen är bra att ha han.
Perfekt kameraman, fyllde Juppe i.

Japp. Dagens lucka blir ett tips.
Och en nyfiken fråga. Är jag den enda i hela världen som tycker att nosremmen hamnar för nära ögat?

Juppe hade en nosrem med längre rem över nosryggen förut, men då hamnade spännena ovanpå bettringarna, det såg heller inte skönt ut.

Nåja.
Den som bryr sig minst är Juppe.

Gulp. Det här var femte luckan det så, nu är det bara . . . 19 kvar.

HJÄLP MIG! Ge mig roliga tips som jag kan dela med mig av här i bloggen.
Allmäna hejarop välkomnas också varmt.


onsdag 4 december 2019

Lucka 4: Vinn nya häftiga tidningen IceHorse!


Hundra matiga sidor om det trevligaste som finns - vad sägs om det?

Det första numret av IceHorse har precis släppts. Jag och Juppe får lotta ut ett nummer. :-)

Det här vore väl inte så dumt att ägna julen åt att läsa om:

Träna för bättre tölt
VM-hästar från Varmalæk
Överlinje, form & hållning, Susanna Sand Olafsdottir
Kvinnor som vinner -Karin, Kristin och Maria
De heliga vita hästarna
Ridning och rädsla, Haffi Gislason
Köpa häst på Island - Sonja köpte unghästar på tillväxt
Spännande ridresor: långritter och kurser
Ibisholl - en av Islands största avelsgårdar
Ny forskning: Hästens prestation och hållbarhet, Vet. Rikke Schultz
Hästhälsa med helhetssyn; gaffelband, hovar och hormoner
Thorleifurs toppavel vann guld på VM

Den som vill prenumerera och inte vill chansa kan göra det här.

Köper du en prenumeration före 31/12-19 är du med och tävlar om hästäventyr på Island hos JF Hestar, Johann Fridgeirson.

2-4:e pris: tre personer kommer att vinna två ridcoaching-samtal med välkände Haffi Gislason.

Så roligt med en satsning på en tidning bara om islandshästar! 
Jag och Juppe önskar varmt lycka till.

Visste du om att tidningen precis kommit ut?

Reglerna för utlottningen: kommentera här på bloggen eller direkt på Juppes facebooksida, inte på någon av delningarna. För att kunna skicka enkelt kör vi tävlingen för dig som bor i Sverige.
10 december drar jag en vinnare, så passa på att kommentera före dess.

Självklart blir vi glada om du delar och gillar oss. Det vet du. :-)


Lucka 3: Gör inbrottslarm av hästskon

Lucka 2: Att rida med tyngder runt vristerna

Lucka 1: Bättre minne och roligare städning


tisdag 3 december 2019

Lucka 3: Gör inbrottslarm av hästskon


Vadå inbrottslarm, kanske du tänker nu.

Jo. Vintertid så utnyttjar jag och mannenvännen kylskåpet utomhus för förvaring av våra storkok.
Det är så skönt att laga mat för flera dagar på en gång (mer tid i stallet utan stress).
Billigt blir det också.

Men - hur ska en få plats med allt i kylskåpet? Det får man inte.

Vi bor på landet och det betyder att det finns nyfikna typer där ute, grannkatter och annat som gärna vill lyfta på locket på kastrullerna.

Ett par hästskor på locket så är den saken fixad. Skrammeliskrammeli om någon försöker peta av locket.

Vi har klarat oss hittills.
Jag körde samma metod när jag bodde inne i stan.
Då ställde jag ut maten på balkongen med tyngder på locken (skydd mot nyfikna skator).

Har du något bra tips kring vad man kan göra med hästskor?
Jag klurar på om man kan koppla ihop skor med broddhål och göra någon form av regnkedja av dem? Borde funka, eller hur?
Bomba gärna med tips. Allt man kan göra själv är ju kul.



måndag 2 december 2019

Lucka 2: Att rida med tyngder runt vristerna

Den som någon gång yogat, gjort pilates eller gått till en massör vet hur det känns när en muskel äntligen ger med sig.

När muskeln slappnar av och blir läääääängre.

Ah.

Skönt.


Förnuftsmässigt och teoretiskt förstår jag det där med att "jorda".

Att jag borde ha sådan balans att om Juppe trollades bort under mig så skulle jag landa i perfekt balans på mina fotsulor.

Ibland tror jag till och med att jag gör det, men så ser jag bilder av mig själv och ser mina vanliga fötter som står på tå i stigbygeln.

Hur säger man åt ett par ben att fungera på ett nytt sätt?

Jag och min ridinstruktör Annica Strömberg har skrivit det här inlägget tillsammans.
Konceptet är det här: jag berättar först hur det kändes, sedan berättar Annica vad hon var ute efter som instruktör.


Tur att man har en ridinstruktör som är fiffilurig och hittar på hjälpmedel.
Snäll stallkamrat hjälpte ridinstruktör Annica med att sy längre band till ett par sandvikter.


Vikten måste hamna på "ovansidan" av foten, annars dras ju hälen ned.

Annica: vi är många som lärt oss förr att "trampa ned" hälen. Detta skapar bara onödiga spänningar i både ryttarens och hästens kropp. 

Ett kilo runt varje vrist. Bah, tänkte jag.

Ett kilo. Vad i hela friden ska det göra? Vad väger ett par skor?



Lägg märke till Juppes ögon.
Jag fick en synnerligen bra sving med benet med en tyngd längst ut, så tänk på det när ni sitter upp ni som blir sugna på det här . . .

Annica: Bettina satt upp från pall för att skona Juppes rygg och brukar dessutom variera vilken sida hon sitter upp ifrån👍


Det var rätt skönt att bara få sitta med tyngderna på benen, släppa stigbyglarna och låta tyngdkraften göra resten.

Ett ynkapynka kilo på varje ben.


Det roliga och det sköna var att till slut kunde inte min hjärna vara med och bråka längre.
Benen blev sådär långa som jag hört instruktörer säga: låt benen bli långa.

Annica: Ja, låt det ta tid! Sitt bara och låt kroppen och knoppen få "känna in" Fokusera på din egna andning och som Bettina redan nämnt -  låt tyngdkraften få göra jobbet!


Låren slappnade av och jag fick härliga gäddhäng på framsidan av låret.

Plattare än så kan inte jag sitta mot en sadel.


Annica: Perfekt! Här har Bettina verkligen förstått begreppet "insidan av låren mot sadeln och avslappnade lår"


Det roliga var att när min hjärna var tvungen att stänga av och ge upp och sluta bekymra sig om kroppsdelar hit eller dit så kunde hela kroppen följa efter och slappna av.

Jag tycker inte att det är så lätt att hitta balansen mellan att vara följsam som ryttare - men ändå vara stabil. Det är ett mysterium som jag utforskar nästan varje gång jag rider.


Vad sägs?
Är det baske mig inte nästan perfekt så säg?

Annica: Wow, här jordar Bettina fint och jag tog bilden för att bekräfta Bettinas korrekta känsla av hur Juppes bakben var placerade i halten.

Här sitter jag i mina lite för korta stigläder (så att jag ska tvingas ha kontakt med stigbyglarna) och faktiskt tycker att jag har lite korta stigläder.


Annica: Japp, Bettina får i nuläget öva sig på att ha foten vilandes i sina stigbyglar och känna jämnare kontakt med stigbygelplattorna än tidigare. Snart kan vi länga ett hål . . . 

Förstår ni grejen?


Juppe var så jädra fin.
Han trivdes helt uppenbart med att jag var avslappnad och lugn i kroppen.

Till slut blev det ju faktiskt ganska jobbigt att ha de där vikterna.


Men vi knogade på jag och Juppe.
Både i skritt och trav.


I trav var det faktiskt ganska fantastisk att ha mina nya ben.


Ja, ja. Helt döda är inte benen och min envisa hjärna ännu.

Men små utflykter uppåt gör ju ingenting.

Annica: Helt OK! Det tar tid att lära kroppen nya vanor.


Det finns faktiskt en grej till med vikterna som gav mig en nästan större aha-upplevelse än känslan av att få långa ben.

Jag kände varenda steg som Juppe tog genom mitt säte.
Varje steg slog som en jädra trumma i mina sittben.

Annica: Åh, den kommentaren betyder att Bettina även hittat jordningen med sina sittben!

Om man inte vågar trava med vikter på benen så gör det inte så mycket.
Jag trodde att jag var ganska bra på att känna Juppes ben, men nu blev det löjligt tydligt.

När mina ben var utmattade av en kamp mellan min hjärna och viktbanden hände det härliga.
Juppes ben flyttade på min kropp.
För varje steg med bakbenen lyftes mina sittben. Steg, lyft. Steg, lyft.

Annica: JAAA!!! Bettina hittade den följsamma sitsen genom att bli mer jordad. 

Vad lär jag mig av det?
Att jag borde vara så avslappnad i kroppen att jag känner det utan tyngder såklart.
Det är inget fel på mitt förnuft. Jag har bara en ganska envis kropp.


Det här är ett steg på vägen dit för mig.
Min kropp har svårt att slappna av på rätt sätt.



Fasen vilken häst jag har! <3

Det är också så himla kul att få leka tillsammans med häst och instruktör.
För mig är det viktigt att få utforska och ha kul. 
Jag kan inte ge min medelålders kropp order att funka på ett nytt sätt. 
Den måste få gå i skolan och börja från grunden.


Som belöning åkte banden av och så tog vi några varv på ovalen.

Jag fick det bästa av beröm.
När Juppe galopperade njöt han med ett frust i varje språng, han lät som en ångmaskin.

Hemska Annica sparar tydligen bilder på sina elever i sin mobil.
I alla fall på de elever som hon vet uppskattar och tål det.

Så här såg Juppe och jag ut i augusti.


Visst är det ändå kul att se skillnad på hans nöjdhet och mina ben?
Kolla tårna.




Annicas reflektion: Belöningen kom efteråt på ovalbanan❤️ Jag glömde helt bort att fota (hade även varit skoj att ha på film) när Juppe frustade nöjt över mattes följsamma sits i galoppen. 

Tycker att bilderna från augusti kan ses som "före" bilder och att Bettina nu är på god väg att bli mer jordad och "ett" med Juppe.

Blev extra glad att Bettina så tydligt kände Juppes ryggrörelser med sitt säte och tillät Juppe att lyfta hennes sittben.

Tips till er läsare: känn efter vad som händer när du låter hästen röra dig och tillåter hästen att lyfta dina sittben. Slappna av i sätet och låt lårens insidor vara närmast sadeln (se bilderna).

 Som CR-instruktör använder jag gärna olika, tillfälliga, hjälpmedel för att mina elever ska bli ännu mer kroppsmedvetna.

Detta var dock första gången som jag testade tillfälliga vikter (används endast max 15minuter/tillfälle) för att vägleda en elev att bli mer medveten.

Detta vill jag gärna arbeta vidare med!

Tycker det är väldigt roligt att utforska nya övningar med mina elever och passade bra att även fota och utvärdera tillsammans med Bettina som gärna delar med sig i hennes och Juppes blogg.

För kännedom:
Jordning (Grounding på engelska) = tänk dig bilden av att dina ben växer sig så långa att du kan vila fötterna mot marken och att dina sittben också jordar!

Leder till bättre balans, säkerhet och stabilitet genom ökad medvetenhet om din kontakt med hästen och med marken via dina sittben och fötter.

// Centrerad ridningsinstruktör Annica Strömberg www.bäjebygård.se

söndag 1 december 2019

Lucka 1: Bättre minne och roligare städning


Juppe och jag öppnar vår kulkalender med en utlottning.
Fler kommer så håll utkik!

Jag har aldrig lyckats lära mig bokstäverna runt en dressyrbana.
Med en sådan här disktrasa kanske det kunde gå. 
Ett set lottas ut till glad vinnare!

Fortsätt läsa så kommer reglerna för tävlingen.

Det är U-C Säkerhäst som bidrar med de fina disktrasorna.

Historien bakom disktrasorna gör dem ännu finare.
 Ulla-Carin Carlsson Lindqvist driver numera företaget Säkerhäst.
Men mest känd är hon nog som matte till Sveriges kanske bästa polishäst. Hästen Utter.

Ulla-Carin har nästan 30 års erfarenhet som ridande polis i Stockholm, 22 av dem fick hon dela med  tjänstehästen Utter.
Utter var en kille som som början ansågs vara tjurig och lat.
Ulla-Carin har haft ansvaret för den polisiära utbildningen av stockholmspolisens hästar samt utbildat brandmän i hästhantering.  Numera är hon pensionerad från polisen men håller sedan många år SäkerHäst- kurser och föredrag runt om i landet.

Så här kan det se ut på Ulla-Carins kurser:




Ulla-Carin är också tränare och sponsor åt OS-satsande Carolin Rutberg.

Tränaren kom med idén att sälja disktrasor för att få in pengar till Carolin Rutbergs väg mot Paralympics. Carolin skriver på sin blogg att hon hittills har tryckt 800 disktrasor, så idén är ju lysande.

Vill du bidra till Carolins satsning så går det ju naturligtvis bra att köpa ett set eller två.

Carolin Rutberg fick ju också helt nyligen ett ärofyllt pris på ryttargalan, hon blev Årets kämpe:




Så här skriver Ulla-Carin om sin elev:
Min SH-elev Carolin Rutberg (team Crut) och hennes häst Mirage kvalar återigen till Paralympics, den här gången i Tokyo -20. Det är inte billigt att kvalificera sig då det krävs ett visst antal starter, flera av dem utomlands (Europa) vilket ryttarna själva måste betala.
Varje tävlingshelg kostar 20 000 - 40 000 kronor.

Pararyttarna är beroende av hjälp från familj och vänner samt sponsorer.
Dock är det inte alltid lätt för en pararyttare att skaffa sponsorer.
Carolin (Carro) diagnostiserades för MS -98. Läkaren talade om att hon måste rida mer för att inte hamna i rullstol innan hon fyller 40 år.
Carro skaffade omgående en HÄST!

Hon kämpar hela tiden mot sin sjukdom och är beroende av många sjukhusbesök per år för att försöka bromsa förloppet.

Hon har nedsatt funktion och känsel och för att upprätthålla rörligheten i fingrarna började hon att göra saker som krävde fingerfärdighet. Bland annat skaffade hon en tryckmaskin och gör tryck på kläder, papper och andra material.

Hon kom på idén att trycka en diskduk med dressyrbokstäver och det är nog något som ALLA dressyrryttare kan ha nytta av.

Detta set om 2 dukar (en med korta banan och en med långa) kostar 50:- Färgerna kan variera.

Jag (Ulla-Carin) sponsrar Carro med en del av materialet och hjälper till att sälja dem på facebook samt på mina kurser.
För att underlätta handläggningen köper jag dem av Carro för 50:-/set och säljer dem för 50:-/set + porto.
ALLT (förutom portot) går alltså oavkortat till Carros OS-satsning.

Vill du beställa kontaktar du Ulla-Carin via mail: uc_sakerhast@msn.com
Det går även att SMS:a henne på 070-497 45 46.


Visst blir du sugen på disktrasor med tryckta dressyrbanor på nu!
Vill du ge bort till jul får du nog skynda dig beställa.

Här är mina enkla regler för tävlingen:

För att underlätta portofrågan kör jag tävlingen för personer som bor i Sverige.

Skriv på Juppes facebook (alltså inte i kommentarsfältet på delningar) eller här i bloggen att du vill delta.

Gilla oss gärna - vi blir glada, föredrar du instagram finns vi där också.
Tävlingen körs dock på bloggen och fejan.

Kommentera senast 8 december. Vinnaren dras den 9:e.
Vinnarens namn kungörs i bloggen och på facebook.