Jodå. Här står en knäppgök. Väldigt nöjd med att vara tillbaka i trygga hagen efter utflykt på grusvägen.
Det blåser.
Hu.
Juppe lyckades stressa upp sig och gnäggade upptrissat och förvirrat flera gånger i början av promenaden.
Jag vill inte ha en gnäggig och skrikig häst. Där sätter jag stopp. Då blir det back, nej och börja om.
Juppe gav upp. Han är ju en väldigt snäll och ganska lydig häst. Nu nöjde han sig med att ge ifrån sig små kvävda kaninpip ibland. Skvoink.
En gång tänkte han frusta men så slog han i fel tonläge och det blev ett drakblås. Han hoppade högt åt sig själv (ge mig styrka).
En bra grej med mig är att jag inte bryr mig. Jag knallar på. Vi gick en liten sväng på ett kalhygge nära en åker så att Juppe skulle få äta lite gräs och tycka att livet var bra. Det var bra fläckvis.
Bäst var det i hagen.
Roligare och personligare häst kan ingen ha.
Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar