Hej muskler!

18 augusti 2016:

Ah, första lektionen för terminen i går kväll på världens bästa Mackan. En häst med sönderblåsta nerver. Och så kommer jag och säger att vi ska jobba.

Det var faktiskt uteritt på lektionen! Jätteroligt! Och Mackan som egentligen ville springa ifrån alltihop var jätteduktig. Han bar mig som om jag vore en dyrbar last i branta backen i avelsflockens hage.

Jag tycker det är helt okej att vara en häst som blir stressad och inte riktigt vet vad som ska göras. En är väl Juppetränad. Jag känner aldrig att Mackan vill bli av med mig, han är bara uppe i varv. Och vem är inte det emellanåt.

Magmusklerna känns av. Skönt.

I dag blev det den här killens tur:

I går kväll när jag hämtade Mackan ur hagen tittade han inte ens upp från mumsandet av grässtrån.

Han vet. Tydligen så fort jag kliver in i hagen.
I dag när jag tjoade Jupppeeeeeee så kom han sättande för att få sin godis.

Han vet att det är hans tur. Och han är sannerligen värd det (tycker han och jo, jag också).

Och en lika stor puss som Juppe gav sina fans när jag plockade fram mobilen fick han själv efter avslutat pass på banan.

Juppe tar det där med att han ska checka av vad jag vill på allvar. Han är jätteduktig. Glömde spöet i kväll igen, så jag pekade mot sadelgjordsläget när jag ville att han skulle gå framåt. Det fattade han.

En fullkomlig maräng!

Dessutom satte vi två längder med ryggningar i raketfart. Som grädde på moset gjordes dessa längs medellinjen på banan, svårt! Och det blev faktiskt ganska rakt.

Supermule!