Visar inlägg med etikett #%!#flygfän!. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett #%!#flygfän!. Visa alla inlägg

söndag 28 juni 2020

Juppe testar: Hööks flughuva Comfort Fairfield



Mjaha ja, sa Juppe.

Ny modell. Det var några år sedan sist jag hade flughuva.

Japp, sa jag.

Det blir så när man använder flughuvan som en pryl att klia sig med, genom att lägga huvudet på något och rulla tyget mot ganaschen. När jag köpte en sådan där lite styvare vit flughuva så fixade du stora sår på dina kinder. 

Det var ju inte det som var meningen.


Mening och mening, sa Juppe.

Det känns inte så Juppiskt det här.
Fanns det ingen med lite bling? Guld? Tofsar? Enhörningshorn? Juppeutlösta elchockspilar för att pigga upp kompisarna?


Nä, sa jag lamt.

Det fanns grått. Men jag tycker ändå att det verkar vara ganska bra passform eftersom det finns kardborreband både vid nacken och vid ganaschen.

Vi får se, sa Juppe. Vi får se . . . 

Här kan du läsa om våra tidigare försök att jämna ut oddsen mot flygfän som vill äta upp min älskade Juppe:





Ja, ni fattar. Vi har testat mycket.
Just nu hittar jag inte inlägget från sommaren när Juppe luktade italiensk dressing av min egen hemmakokta insektsspray. Det funkade inte så mycket sämre än så mycket annat.

fredag 12 juli 2019

Sjuksköterskorna i valackflocken

Tänk vad man får reda på vad som händer i en flock när man bara stannar lite i hagen och glor.


Jag kunde inte förstå vad cheferna Frami och Fengur gjorde med den här kompisen.


Grabbarna visste helt tydligt vad de ville.
De samarbetade.

Men med vad?


Ja vad?

(Gör du underliga människa till exempel?)


Jag var tvungen att gå närmare för att kunna se.

DÅ såg jag ett litet sår på kompisens bakben.
Det var såret som Fengur och Frami turades om att slicka rent!

De är tydligen chefssjuksköterskor och tar ansvar för sina medarbetare.

Så fint och så speciellt.
Trodde inte hästar hjälpte varandra med sådana saker.
Där hade jag fel. 
Har ni sett liknande beteenden i en flock?

Jag berättade för pålles människa om såret, så nu har han ett litet plåster på benet.


 Japp! Där hade du fel.


Japp. Jättefel.



Närå. Den här kompisen var inte övertydlig i sitt statement.
Han viftade bort flugor med huvudskakning bara.

Phu. Började känna mig dum.



Med det önskar jag och Juppe trevlig helg.
Ta hand om varandra!

Och ja, jag ska blogga oftare.
Nu har jag faktiskt flera inlägg i huvudet och kameran som bara trycker på och vill ut.

fredag 14 juni 2019

Hemester i hagen

Fasen vilken gasballong till mage Juppe har. Blir nästan rädd när jag ser den.

Här blir det till att jobba som vanligt.

Så fredagskväll betyder en sväng till valackernas sommarhage.


Juppe var en fnorkig larvig typ när det var dags att sadla.

Men så visste jag ju att det skulle vara.

Häpp på med allt och en promenad bortåt grusvägen.


Juppe jobbade på superbra.

Vi höll på att bli galna på alla bromsar, de älskar verkligen Juppe.

Lösning:

Galoppera som besatta. 

Juppe var som en flåsande ånglokomotiv när vi var färdiga. Han var superduktig!

Så här sidenskimrande såg han ut när jag släppte ut honom i hagen efter turen.


Livsnjutare där.


En överraskning dök upp.

Bästisen Baldur levererades till hagen.

Juppe och Baldur fann varandra direkt.


Det upptäckte någon.


Jag trodde det var över chefen Framis värdighet att vara sotis.

Men tydligen inte.


Det var liksom en lite hektisk stämning i hagen i kväll.

Jag tror att det var alla stickande insekter som gjorde läget lite grinigt.


Men vad bryr sig en Baldur om det?


Intet.


Och Juppe fixade flugskyddet alldeles själv.

Duktig pålle.


Ordningen återställd.


Det är verkligen ljuvligt att få hänga med de här typerna i deras hage.

Jag blir så glad när jag ser hur bra de har det och hur mycket de njuter.

Tänk att få leva i det här rövargänget med grabbar, det är riktigt hästliv det.

måndag 3 september 2018

Svettig lydig kompis

Nåja. Både Juppe och jag var väldigt tillmötesgående i dag.

Lite sådär skämsiga.


Visst har Juppe varit svinaktigt jobbig, men jag har nog min del i det också.

Som vanligt.


Juppe verkar också ha grubblat på det hele och kommit fram till samma sak.

Juppe hade en miljon flugor i ögonen när jag kom och hämtade honom i hagen.

Han var svettig från start, han har ju kommit ganska långt i tillverkningen av en ny och fin vinterkostym.

Stackars.

Vi tog en svängom på ridbanan. Nej, inte blev det perfekt, men det blev trevligt.

Det får minsann duga ibland.




Älskade Juppen ser för rolig ut nu när han äter halm ur lösdriften och glufsar i sig allt han kommer åt med manisk frenesi.

Han ser ut som om han svalt en badboll.


Det ordnar sig det med.

Jag servar med proteinpellets och skämmer bort med betning. Nä, jag är väl inte speciellt långsint när det kommer till kritan.

Klart en Juppe är värd vartenda strå.

måndag 9 juli 2018

Juppe testar: Sticky trap lim


Vad gör en inte för sin pålle?

Allt, ungefär.

Här står Juppe och Baldur och tittar på när vi riggar för att hänga upp en flugfälla grande. En studsboll för barn som jag sprejmålat svart, kompletterat med ett rejält rep för upphängning och så burken med lim:


Sticky trap lim. Inköpt på Glada hästen i Västerås, men finns på många fler ställen.

P Lindberg är ju så trevliga att de lägger ut säkerhetsdatablad. Där finns inget mer att hämta om innehållet i limmet, som försäljaren Danrider lovar och svär inte ska vara attrakivt för pollinerande insekter som bin.

Inte heller ska det vara kraftigt nog för att fånga småfåglar.

Tittar man på P Lindbergs produktblad ser man att tillverkaren är mycket hemlig, det finns inget som säger att innehållet är giftigt, men man avslöjar heller inte mycket.


Juppe har så geggiga och plågade ögon att jag vill prova, miljömupp som jag är till trots.

Och inte heller är jag så miljömuppig att jag låter bli insektssprejer till pålle.

Mannenvännen hängde bollen i hästrumpshöjd, precis som tillverkaren rekommenderar.


Jag tog på mig engångshandskar i nylon och en liten bit avklippt kökssvamp att smeta ut limmet med.

Tillverkaren rekommenderar både pensel och svamp.

Jag säger: tar du pensel, ta en med jädrigt styv borst. Limmet är supersegt att smeta ut.


Kleta, kleta.

Limmet är ljusbrunt till färgen och vansinnigt klibbigt.
Klädsel = oöm. Och tänk er för var ni hänger upp fällan.

Jag fick tillåtelse av stallägaren att hänga fällan i stallägarens skog, jag valde en björk en bit från hagen - men ändå ganska nära. Stället har sol stor del av dagen och vinden kommer åt att gunga fällan, det ska tydligen trigga bromsarna att attackera. Mohahahahaha.

Fällan ska vara mörk för att suga åt sig solvärme och på så sätt imitera en varm djurkropp.


Jo, barnsligt roligt att smeta runt med limmet.

En tacksam publik gjorde nöjet ännu större.

Om man ska hänga fällan i hagen?

Bara om man är jätteförtjust i att shamponera och rykta hästar. Limmet sitter som berget kan jag berätta. Några stänk hamnade ju på huden, vanlig tvåltvätt duger inte för att få bort det.


Limmet ska tydligen tåla regn.

Om två veckor ska det vara dags att fylla på med kletigt lim igen.


Rackarns så besviken jag blir om inget fastnar. Jag ska berätta hur det går, jag lovar.

När jag kom hem använde jag resterna i svampen för att smeta in en liten vit plastburk invändigt. Vitt är tydligen bra att använda i stall till exempel, den typen av flugor dras till vitt.

Den enda flugan som kom på besök tog sig med lätthet ut igen. 😱


Pilen visar var jag hängt fällan. En bra bit in från nyfikna hästmular och inte i närheten av där människor rör sig.

Kan det inte vara i morgon redan nu? Vill se om något fastnat.

Annars?

Har jag varit på fantastiskt roligt, lärorikt och mysigt tantridläger.

Jag har ont i benen, träningsvärken avslöjar vilka områden jag fick hjälp att fokusera på i bästa centrerad ridning-anda.

Måste smälta intryck. Bearbeta lite stolthet som fått sig lite törnar (bara bra), helt enkelt formulera mig. Inlägg kommer! Och uppföljning på fällan förstås.

tisdag 5 juni 2018

Inflätat flugpannband - tror ni det funkar?


Ah, så snygg han är min kompis.

Aldrig sura miner när jag dyker upp i hagen.

Det är ju fantastiskt i sig, han får ju aldrig vara ifred så att säga. Jag är och hälsar på många dagar i veckan.


I dag började det så här. Det är ganska vanligt faktiskt.

Någon kompis tycker det är lite orättvist att jag plockar med Juppe ut hela tiden och vill liksom blockera för min vackra häst.
 
Eller i alla fall ge ett litet tjuvnyp i farten.


Hindrar det en Juppe?


Alls icke.


Vem kan tro att den här pållen dunkar i hovarna när det plockas fram cavalletti på ridbanan?


 Nu är det så här att jag har blivit inspirerad av en virtuell kompis.

En facebook-kompis som äger en släkting till Juppe. Sådana kompisar har jag haft mycket nöje av, det är lite grand som gammeldags brevkompisar.

Först lär man känna varandra. Sedan träffas man i bästa fall.

Jag har gjort en av mina livs bästa resor med virtuella trädgårdskompisar. I Chelsea knöts vänskapsband för livet (när vi träffades på riktigt första gången) och vi har kontakt sedan dess.


Jo. Min inspirationskälla har klippt tofsar ut sin hästs svans och flätat ihop med pannluggen på sin häst, som flugpannband.


Så långt var jag inte beredd att gå.

Jag rånade mannenvännen på hans livet-ut-lager av skosnören på metervara direktbeställda från Kina.


Jag tror på det här.

Jo. I morron får jag klippa av snoddarna lite. Nej, Juppe. Jag ska inte bränna av ändarna med tändare när snoddarna sitter fast på dig. Mannenvännen har lovat att sponsra med någon meter till om de här blir för fransiga när de klipps av.

Juppe betade med snörena och fick in dem i munnen.

Bluäk. Panik. Spotta, fräsa.

Annars - jo. Lite tunga är de också. Funderar på om det är bra att trä på någon pärla längst ned, men det kanske blir irriterande för Juppe.

Vi får se.

Hoppas det här hjälper på irriterade ögon.

måndag 17 juli 2017

Vi flydde in i stallet

Gluäk vad mycket flygfän det var i farten i kväll. Trodde det skulle vara ganska stillsamt eftersom det inte är så varmt.

Tjohej vad vi bedrog oss.

Jag blev systematiskt upptuggad av bromsar längs de fiffiga små vädringspartierna i mina nya ridleggings. AAAAAAaaaaaaAAAAAa.

Juppe blev tuggad på lite överallt.

Jag var grinig. Juppe var grinig.

Det kändes som att rida på en tusenfoting som var halt på alla ben och som gick på bogen.

Vi styrde kosan mot stallet och flämtade lite i svalkan där inne. Hämtade alla gifter jag har och sprejade på Juppe. Han log.

Flugkräm i hela ansiktet. Han tittade förälskat på mig.

Jo, lite lättare gick det att ta sig tillbaks till sommarhagen.

Inte en av våra mest stålande kvällar. Inte ens horsien fick vi till. Vi är i alla fall samkörda i vår skelögdhet.