Träningsvärk i dag kanske? tänkte jag om Juppe när jag åkte till stallet. Efter en svettig skogstur i går kanske det passar fint att hålla till på ridbanan.
Jag passade på att titta på Huldas lektion i straightness under tiden Juppe mumsade hö och kunde faktiskt haka på och ta en halv lektion med Juppe, trots att jag inte tänkt så från början.
Jag tänkte nämligen som så att när Juppe är på avigt humör är det ingen större idé att ödsla pengar på lektion. Men si, även denna gång lönade det sig att ta lektion.
Karin Wåhlin fick lyssna på när jag beskrev gnisslet mellan mig och Juppe – och så fick jag longera honom. Och inte longera som i att springa runt, runt. Utan longera som i att jag bestämmer när Juppe ska stanna och som i att jag bestämmer att han ska stanna på volten och vänta på en present – en godis. Inte kräva den.
Och absolut inte köra ut bogen mot mig för att han fick lite smyglust sisådär på att knuffas lite.
Vi övade också på att stanna och på att Juppe skulle flytta ut sin rumpa, kliva över med både bakben och framben och sedan stanna mitt framför mig. Det gick sådär. Men – mja, hyfsat.
Och det var en spakare och tamare Juppe som gick mot transporten, för jag hade fått löfte att låna transporten för att träna lastning.
Fan och hans moster.
Karin fick säga åt mig att tagga ned, eller som hon säger ”lite mindre energi”.
Hur det än är blir jag arg när Juppe jazzar runt och fryser fast.
Juppe klev på både rampen och släpet, och jag skulle öva på att backa precis innan han tänkte det själv. Det gick jättebra när Karin tittade, sedan hamnade jag lite i panik. Där var det Juppe som kastade sig ut på sitt vanliga manér.
Vi gjorde om och gjorde om. Grinig blev jag och Juppe störig.
Men – en gång blev helt okej och då slutade vi. Jag tror att summa summarum vet varken jag eller Juppe vem som bestämmer just nu. Vi ska sova på saken och så kommer vi igen i morgon.
Vi skulle behöva lastträna varje dag tror jag, bara en liten stund. Suck.
Juppe återvände till ett halm-heaven i hagen.
Samtidigt är det ju kul att han inte är lobotomerad min kompis. Och ack så nyttigt det är att bli påmind om att inget enda förhållande tål att inte jobbas på. Det gäller även mitt och Juppes.
Fast det var ju skönt att få glida fram ett tag i vårt Bettina-Juppe flow. Nu är det slut med det och vi får jobba oss fram till det igen.
Baldur försökte skaka ur en morotsslant till ur sin medryttare.
Sötnöt. Men är det slut så är det slut.
Om rumpor kan se koncentrerade ut så gör de här rumporna det.
Gulligt? Nja, Juppe är inte bara störig mot mig utan mot kompisarna också. Tur att Baldur är snäll och tålmodig och tål en Juppe som äter halmstrån ur hans mungipa.
Den som är fullständigt harmonisk är Bäbibarracuda. Han kommer alltid fram för att fråga om det möjligtvis går för sig att få en liten kli. Kanske vid örat?
Ahhhhh, perfekt!
En galning.
I morgon är en ny dag. Då ska vi kanske öva övergångar på ovalen. Det blir nog bra.
Den här synen såg jag när jag satte mig i bilen för att köra hem. Juppes älskade släp och så födelsedagsflaggningen för Bäjeby-Annica. Fnissade lite åt den högtidliga inramningen till min och Juppes mentala fajt vid släpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar